Hiphopskola med stor frihet - men utan lärare

Redan i trappan till undervisningslokalerna hörs rytmerna från studion. Väggarna är fyllda av affischer och olika konstverk, mest graffiti. Det är liv och rörelse i hela huset, där Pärra Andreasson driver hiphoputbildning sedan ett par år tillbaka. En utbildning helt och hållet utan lärare.
  – Tanken är att bjuda in välkända artister så att eleverna får möta verkligheten och samarbeta kring olika projekt. Det ger förståelse för hur det är att arbeta som konstnär och förhoppningsvis också inspiration.
    Pärra Andreasson är klassiskt skolad bildkonstnär. Han har gått konstakademier både i Sverige och Finland. Det har skapat mycket tankar kring skolform och undervisning. Under en period studerade han konst i Umeå där man drev ett stort internationellt utbytesprojekt.
  – Vi elever fick ansvara för allt. Schema­läggning, logistik och boende för gästerna som kom från olika delar av världen. Upplägget gav mersmak och många av idéerna har legat till grund för det vi gör i Spinneriet i dag, säger han.
Pärra Andreasson beskriver sig själv som en traditionalist som vill förnya. Att inte ha ett anställt lärarkollegium är ett mycket medvetet val.
  – Under min tid som student tyckte jag själv att det gav allra mest när det kom in ”riktiga” konstnärer som höll föreläsningar. Poängen är att komma runt problematiken med glappet mellan teori och praktik, förklarar han.

Utbildningen, som är en ettårig, eftergymnasial kurs, är indelad i två- till treveckors arbetsprojekt. Arbetsperiod­erna är mycket intensiva och krävande, och för den som inte är van att ta eget studieansvar kan det vara tufft.
  – Det är möjligen en nackdel med att inte ha anställda lärare, att de intensiva perioderna ställer stora krav på eleverna, säger Pärra Andreasson.
    En del kontinuitet kan också gå för­lorad när man inte har anställda lärare, tillstår han.
  – Men kursen är på förberedande nivå. Jag tror att det är viktigare med utbild­ade lärare när man når högre studie­nivåer.

Eleverna, som är 18 år och uppåt, undervisas i hiphopens olika konst­genrer, bland annat breakdance, graffiti och streetart. Varje inbjuden gästkonstnär eller artist ansvarar för upplägg av föreläsningar och det redovisande avslutningsarbetet. Ett av de mer uppskattade besöken förra året var Narumi, japansk världsmästarinna i breakdance.
  – Eleverna var taggade efter hennes energiska besök. Det hon förmedlade i hårt arbete är svårt att få från någon som inte är på toppnivå.
    Ibland får Pärra Andreasson kommentarer och synpunkter på att skolan är ”flummig”. Men det finns en struktur: en introduktionsperiod på åtta veckor där ramarna är fastare.
    Det är viktigt, inte minst för de yngre eleverna, att veta vad de ska göra och vid vilka tidpunkter, berättar han.
  – Det händer att det kan vara svårt att komma i gång att arbeta. Vårt undervisningssätt bygger på eget ansvar och att vi ska vara här tillsammans för att skapa.
    Under vårt besök är två franska streetart-konstnärer, The Wa och F.A, på plats i Malmö. Eftersom de främst arbetar med graffiti framträder de aldrig med sina riktiga namn eller på bild. Ingen av dem har heller undervisat innan de kom till Spinneriet.
  – Det var en chock i början. Vi visste inte riktigt hur vi skulle börja. Som konstnär är man van att bara se till sina egna behov och projekt, säger The Wa.
    F.A. nickar instämmande. Att komma överens med 20 starka viljor kräver mycket arbete.
  – Ganska snabbt insåg vi att vi var tvungna att ta in elevernas önskemål. Vi ville ju att det skulle bli ett gemensamt projekt, att de skulle känna sig lika delaktiga som vi är.
    Planer drogs upp att genomföra ett gatukonstarbete uteslutande baserat på återvunnet material. Med inspiration av klimattoppmötet i Köpenhamn var mål­et att skriva musik och skapa gatukonst som skulle kommunicera det sociala klimatet i samhället.
  – Det var fantastiskt kul att se hur alla engagerade sig. Jag har lärt mig så mycket själv, säger The Wa.
  – Det är underbart att få undervisa och jobba tillsammans med en stor ny­fiken grupp, säger F.A.
    Responsen från eleverna är stor, säger the Wa.
  – Vi får många frågor kring hur det går att försörja sig som konstnär.
    Han sveper med handen över rummet och visar upp det enkla liv han och hans kollega levt de senaste veckorna. På element och stolsryggar hänger strumpor och kalsonger och i hörnet ligger sovsäckarna ihoprullade. F.A. skrattar.
  – Vi har bott i de här sofforna under vistelsen i Malmö. De är inte världens mest bekväma, men det går. Att leva och överleva som konstnär är inget glamoröst liv. Det måste man veta innan man ger sig in i det.
    Pärra Andreasson har målat på hundratals väggar de senaste 20 åren.
    I dag ägnar han som utbildningsansvarig större delen av sin tid i skolan. Spinneriet är i stort sett öppet dygnet runt. Tanken är att man som elev ska kunna komma hit och skapa närhelst kreativ­iteten strömmar till. Ofta är det folk på plats till långt in på småtimmarna.
I dag är dagen innan slutredovisning av projektet som hållits med Tha Wa och F.A. Eleverna ska samlas i storgrupp för att gå igenom ett hiphopframträdande för hemlösa och ett annat i en stor hiphopbutik. En efter en dyker de upp. På utsatt tid är långt ifrån alla på plats.
  – Det allra mest frustrerande är förhållandet till tid. Man kommer när man har lust. Jag funderar mycket på hur man ska komma tillrätta med det, säger Pärra Andreasson.

YahaYa Samateh är 21 år. Han väntar på att mötet ska komma i gång. Under tiden visar han runt i studion och för­klarar vad han håller på med.
    YahaYa Samateh är mycket nöjd med sin utbildning och drömmer om att en dag kunna leva på sin musik.
  – Musiken finns i mitt hjärta. Jag hoppas verkligen att jag ska kunna försörja mig som artist i framtiden. De franska gästlärarna har gett så mycket inspiration.
    Han trummar på sina lår och pratar med intensitet om rapmusiken som uttrycksform.
  – Det krävs passion om man ska överleva i den här branschen. Och så klart en stark tro på sig själv. Det är tufft där ute.
    Hiphoputbildningen i Spinneriet har funnits i ett par år. I snitt passerar 20 elever varje år. För Pärra Andreasson handlar det om att ge eleverna en så kvalitativ tid som möjligt. En tredjedel av dem går vidare till eget artisteri i någon form efter avslutad utbildning, tror han.
  – En tredjedel kanske kommer att arbeta i kulturvärlden och en tredjedel blir förhoppningsvis goda kulturkonsum­enter.
När vi lämnar Spinneriet är det full fart i studion. De tunga raptonerna som pulserar ut i den stora lokalen känns ända in i bröstbenet. Sprayflaskor, penslar och färg står uppställda. I de nedsuttna sofforna hänger de som är på plats. Tha Wa och F.A dricker kaffe i väntan på att de sista eleverna ska dyka upp. I morgon är det slutredovisning.