Ewa sätter Selma i heta stolen

Det vimlar av Karin, Ingmar och Gertrud, men det finns bara ett exemplar av den karismatiske predikanten Helgum, när klass 9d har fått välja varsin rollfigur ur Selma Lagerlöfs roman Jerusalem. De har nyligen sett filmen och är väl bekanta med historien om den frireligiösa sekten från Nås i Dalarna, som i slutet av 1800-talet utvandrade till det Heliga landet.

Det är den första lektionen på morgon­en i Björkhaga skola i Tumba, sydväst om Stockholm. Löven har börjat skifta i gult på träden utanför de stora klassrumsfönstren. Läraren Ewa Jacquet kallar fram en ”Karin”, Elsa, att sätta sig i heta stolen för att bli grillad av sina klasskamrater. Först får hon presentera sin karaktär:

– Jag heter Karin och jag är typ 35 år. Jag är ofta klädd i mörka kläder och jag har uppknutet svart hår. Jag har mycket ansvar.

– Varför kallade du inte på doktorn när din dotter var sjuk?, frågar en klasskompis karaktären Karin, som förlorade både sitt barn och sin man i det nya landet.

– Vi hade inte råd. Och vi hade rest till Jerusalem för att det var Guds vilja. Jag tror att Han har bestämt vem som ska få leva och vem som ska dö, svarar Karin.

Engagemanget och närvaron är stark. Klassen har laddat med ett stort batteri av frågor. Den har börjat lektionen med att diskutera fram frågor i grupper om fyra.

Karin/Maria går bet på en fråga och vill ha hjälp av en Karin-kollega.

– Du kallar in en livlina – kan vi få en hjälp-Karin?, frågar Ewa Jacquet klassen.
En Karin i randig tröja kommer upp och följs sen av radarpar av Gertrud och Ingemar.

– Kan ni komma in som Ingemar?, ber läraren och in genom dörren kommer två tonåriga flick-Ingemar med bredbent, stadig gång.

Men Helgum hinns inte med denna lektion – han får stå över till nästa gång.

Det är första gången som Ewa Jacquet prövar just den här metoden  – heta stolen – i den här klassen, men det märks knappt, alla hänger med. Hon har velat förbereda eleverna på att ”gå i roll”, därför har de fått fylla i ett formulär med rubrik­en gestaltande strategier. Där har de skrivit ner sin karaktärs egenskaper, från hårfärg till hjärtefrågor och svagheter, och även formulerat frågor att ställa till de andra rollfigurerna.

Klassen har – förutom att de har sett filmen – läst flera texter av Selma Lagerlöf. Hennes berättelser ingår i det frihetstema som Ewa Jacquet har i svenska med den här klassen under hela läsåret. Hon kommer att ta upp olika former av frihet, med skilda förtecken: utifrån genus, klass, etnicitet och – som i Jerusalem – religiös frihet, en frihet som slutade i sekterism.

Just nu är Ewa Jacquet tjänstledig 80 procent för att forska, och arbetar därmed endast en dag i veckan som lärare. Hon skriver på en licentiatavhandling om drama och meningsskapande vid institutionen för didaktik och pedagog­iskt arbete vid Stockholms universitet. Det sker inom ramen för forskarskolan i läs- och skrivutveckling. Hon är en så kallad kommundoktorand, vilket innebär att forskningen delvis finansieras av kommunen.

Hon har valt att inte forska på sin egen verksamhet, eftersom hon anser att resultatet då kan bli tveksamt. Det finns en risk att man manipulerar resultatet – om än omedvetet.

I stället har hon studerat en fjärdeklass som hon följde en termin, under ett förmiddagspass per vecka. Hennes syfte är att belysa om och hur drama kan vara ett stöttande, meningsskapande verktyg för hur elever tar emot och själva producerar texter. En ambition är också att beskriva hur detta meningsskapande sker och försöka kartlägga om och på vilket sätt eleverna kan ha nytta av att arbeta med och skapa dramatext innan och inför skrivande av olika slags text.

Hon filmade klassen och gjorde även observationer utan kamera, ”för att se verkligheten utan lins”, hon förde observ­ationsprotokoll och skrev fältanteckningar. Eleverna arbetade under den här perioden med medeltiden och med Astrid Lindgrens berättelse Bröderna Lejonhjärta.

Efter varje moment skrev barnen text­er om vad de hade varit med om och vad de hade lärt sig. I historia fick de skriva dagbok utifrån de ”som om-händelser” som de hade varit med om och dramatiserat. I anslutning till boken Bröderna Lejonhjärta arbetade de med olika tek­nik­er för att prata om texten och för att bygga broar mellan textens värld och den egna. Eleverna fick arbeta med drama­övningar om hjältemod, ensamhet och förräderi och sedan skriva olika texter.

– Många elever använde relativt avancerade grepp, som parallellhandlingar, i de dramatexter de skapade. Det märktes att de är vana att se film. Och de hade väldigt roligt!

Ewa Jacquet säger att de var mycket aktiva och tog ”sig själva i anspråk”. Hon menar att elever under ”vanliga” lektioner ofta gör flera saker samtidigt – skriver sms, tänker på annat och inte alltid är totalt närvarande.

– Men under gestaltande, drama, är det absolut omöjligt att vara någon annanstans.
Insamlandet av material till avhandlingen är klart, nu ska hon sammanställa och analysera det. Senast i december 2010 ska avhandlingen vara klar.

Hon menar att användningen av drama har många kvaliteter. Det skänker en särskild sorts erfarenhet och insikt, eftersom man träder in i ett gemensamt, fiktivt rum. Det ger ökad närhet mellan elev och lärare och mellan eleverna, och fler möjligheter att uttrycka sig än det rent verbala. Eleverna blir ofta starkt engagerande.

– Man bjuder också in fler elever i lärprocessen, elever som annars kanske inte hade varit lika intresserade.
Hon tycker att hon kan se resultat av att använda drama i undervisningen. Det kan leda till en bättre språkutveckling bland annat genom ett ökat deltagande och engagemang. Eleverna använder sina egna vardagskunskaper och det blir mycket mer kommunikation.

– Genom drama får man använda fler semiotiska resurser – som till exempel blickar, gester, rörelser. Inget ont om att skriva, att använda pennan, men det är tyst kommunikation.

Hon tycker att drama borde skrivas in i läroplanen, och att det behöver beforsk­as mer för att undersöka dess möjlighet­er för lärande. Här i Sverige använder man rollspel en hel del, men arbetssätten med drama skulle kunna utvecklas. Hon anser att vi ligger efter de anglosaxiska länderna, där drama har använts mer och är mer utvecklat i undervisningen. Därifrån kommer också stora inspiratör­er som Gavin Bolton, Dorothy Heathcote och Viola Spolin. (Se fotnot.)

Vad gäller användningsområden för drama ser Ewa Jacquet SO-ämnena som en guldgruva, och hon vill arbeta mer ämnesintegrerat över huvud taget. Man använder drama inom livskunskapen, med fokus på sociala mål, men att bara göra det tycker hon är att förminska ämnet.

– Dagens kommunikation innehåller fler språk än det skrivna. Den unga generationen med stor datorvana är inte van att få färdiga texter, utan vid att kunna göra val. Där passar drama in, som också bygger på interaktivitet.

Som utbildad dramapedagog och svensklärare använder hon sig ofta av drama i sin undervisning i svenska. Genom det tycker hon att hon kan arbeta mer riktat mot strävansmålen för ämnet och att hon bättre fångar dess karaktär.

Enligt Lpo94 ska svenskämnet utveckla elevens kreativitet, kommunikationsförmåga och tänkande – tre centrala aspekter i pedagogiskt drama. Men i Lpo skrivs inte metod och mål ihop.

– Vad man gör och hur man gör det hör ihop. Kanske borde man resonera mer kring hur det man ska uppnå hör ihop med vilka metoder som används. Det är inte självklart att skilja resultat från metod, tycker Ewa Jacquet.

Minst en kollega till på skolan undervisar gärna med hjälp av drama och det är något som uppmuntras på Björkhaga skola, som har en kulturprofil med musikklasser. Men att använda sig av kultur är något som skolan under åren har tonat ner eller poängterat beroende på det ekonomiska läget, enligt Ewa Jacquet.

Förra året inledde skolan ett samarbete med Riksteatern. Det handlade om så kallade ”läskommittéer”, enligt en metod från Frankrike, där elever har fått läsa texter av yngre dramatiker. Metoden går ut på att elever utifrån de texter de har läst talar, tolkar och skriver om dem.

I år har Björkhaga skola byggt ut det till ett eget projekt, ”skrivkommittéer”, fortfarande i samarbete med Riksteatern. Och det är just klass 9d som under hela nian kommer att arbeta med det tillsammans med en dramaturg och en skådespelare från Riksteatern samt med Ewa Jacquet som dramapedagog. Slutmålet för projektet är en resa till Frankrike i vår, där eleverna kommer att framföra en föreställning baserad på egna texter.