Allas rätt till matematik

Från Förskolan 2016-02-25 18:45

Foto: Anna Sigge

Varför hålla på med matematik i förskolan, förutom att det står i läroplanen? En god anledning kan vara att det är barnens demokratiska rättighet.

Foto: Anna SiggeI skolans kursplan står det att kunskaper i matematik ger människor förutsättningar att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsitua­tioner och ökar möjligheterna att delta i samhällets beslutsprocesser.

Viktiga, för att inte säga nödvändiga, kunskaper. Och enligt förskolans läroplan ska grunden till dessa läggas genom att de ska sträva efter att varje barn:

  • utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egen­skap­er hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring.
  • utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp
  • utvecklar sin matematiska förmåga och att föra och följa resonemang.

Kanske är det lättare sagt än gjort?

– Man har texten och sedan ska man få till det, säger forskaren Marita Lundström, som även är lärarutbildare på Högskolan Väst.

I sin avhandling Förskolebarns strävande efter att kommunicera matematik har hon valt att ta barnens perspektiv och se hur och i vilka situationer de använder sig av matematiken.

Hon blev överraskad av att barnen använde en mer avancerad matematik i större utsträckning än vad hon hade tänkt sig och än vad förskollärarna lade märke till. Annat som förvånade henne var att siffror var så viktiga för barnen:

– Ofta pratar man om att inte föra in siffror för tidigt i förskolan men jag såg hur barn­en behövde dem i lek och spel. Till exempel när de spelade spel på egen hand, försökte räkna poäng och ansträngde sig för att leta reda på siffror: ”Var finns en sjua, hur ser en sjua ut” kunde de säga och sedan sprang de iväg och letade.

Intresset för siffror kommer dessutom tidigt, noterade hon:

– En treårig flicka spelade Lotto och hade redan upptäckt att siffror var ett verktyg att hålla koll på sina poäng.

När barnen behöver siffror måste de finnas tillgängliga. Tyvärr finns de inte alltid det visar Marita Lundströms erfarenheter. Som handledare åt vfu-studenter besöker hon många förskolor och ofta lyser siffror med sin frånvaro. Det är inte samma brist på bokstäver men dessvärre brukar de vara svårtill­gängliga för barnen. Ofta är alfabetet placerat högt upp nära taket – förmodligen beroende på att den traditionen ”sitter i väggarna” sedan förskollärarna själva gick i skolan.

Rådet är därför att sätta både bokstäver, siffror och andra symboler i barnens höjd. Då kan de titta och ta på dem, känna hur det är att skriva. Siffror ska dessutom stå i rätt ordning, liksom ABC – och på rätt ställe – det vill säga där barnen använder papper och penna.

– Man ska inte sätta upp siffror som dekoration – det är inte konst. Barnen behöver se den strukturella ordningen för att erövra förståelsen om detta. De behöver se för att lära sig vad som kommer först, i mitten och så vidare, säger hon.

Särskilt betydelsefullt är det för barn med ett annat modersmål, som kanske har erfarenheter av att man läser eller skriver, exempelvis, från höger till vänster.

– Tänk om jag skulle lära mig arabiska bokstäver, hur lätt skulle det vara om de bara satt huller om bludder på en vägg? Nej, det behövs systematik, säger Marita Lundström.

Barn börjar tidigt förstå och använda sig av jämförelser om de har tillgång till siffror och det finns flera exempel på det i Marita Lundströms studie. Ett barn som börjar på 3–5-års-avdelningen säger: ”Nu är jag stor. Tidigare var jag mellanstor. Innan var jag liten.” Barnet refererar till sig själv och förstår relationen. Ett annat barn sitter på en balansbarr med tre nivåer och räknar: ”En, två, tre … Jag är tre år”.

– Hon gör alltså en jämförelse av två matematiska representationer, förstår att år kan beskrivas med tre och att föremål också kan göra det. Och sedan kan man bygga på med att klockan kan vara tre, att man kan skriva en trea, visa tre med fingrarna – eller baka tre bullar, säger hon.

Nyckelordet för förskollärare är att vara observant. Det gäller att hitta och fånga upp matematiken – men också om att bli medveten om vad barnen redan kan.

– Ibland planerar förskollärare en matematisk aktivitet som att gå ut i skogen och jämföra olika pinnar i längd, tjocklek och så vidare. Men det kan vara för lätt för en del barn. Därför behöver planeringen mer utgå från vilka matematiska utmaningar som barn­en i gruppen behöver, säger Marita Lundström.

Därför behövs mer öga för vad barn bemästrar och inte bemästrar, först därefter kan man planera för individens behov. Sedan kan man förstås använda gruppen för specifika mål och ibland specifika barn.

– Jag lade märke till att barnen ofta stött­ade varandra, enligt principen ”barn lär barn” och när de vuxna inte fanns i närheten hjälpte de varandra, det kunde handla om att räkna poäng, avgöra vem som hade gjort längst girlang eller hade mest play-doh deg.

Att vara observant innebär också att fånga upp matematiken i vardagliga sammanhang som är meningsfulla för barnen. Till exempel då det gäller en födelsedagskalender, som tas upp som exempel i Marita Lundströms avhandling.

– Den var jätteviktig för barnen och användes för att göra matematiska jämförelser, hur många dagar det var till man fyllde år, vilka som var lika gamla och så vidare. Förskollärarna såg inte allt som hände vid kalendern, eller tänkte inte på det. Jag som forskare kunde se det eftersom jag var där för att observera.

Förskollärarna tänkte främst på kalendern som en social aktivitet och inte en tillgång i matematiken. Den innehöll foton på alla barn och när barnet i fråga fyllde år fick det ta med sig kortet hem.

– Intresset försvann allt eftersom barn­en fyllde år och korten försvann, då stannade även den matematiska diskussionen upp. Jag tog faktiskt upp det efteråt som ett tips till personalen. Nu skickar de med fotot men informationen om när barnet fyller år sitter kvar – och intresset för kalendern och därmed matematiken hålls kvar, säger Marita Lundström.

Barn talar mycket om ålder, minst tjugo samtal i studien handlar om det. De jämför hur gamla föräldrarna är: ”min pappa är 38 är, min är 42” och förstår systemet med 3:an först och 4:an först, att det senare är mer. De jämför och hittar mönster.

– Därför måste förskolor bli bättre på hur de placerar materialet och vilket material som finns, man måste förstå hur värdefull den tidiga stimuleringen är.

Matematik och språk – eller kommunikation – går i hand i hand, menar Marita Lundström.

Språket är ett viktigt redskap för att förstå, att utveckla det matematiska tänkandet, för att bygga upp minnet och förmågan att tänka abstrakt. Det informella lärandet är betydelsefullt, den utvidgade kommunika­tionen i vardagssituationer, det vill säga att man tar tag i sådant barnen pratar om och ger exempel.

– Särskilt för de barn som kommer från mindre resursstarka hem, där man till exempel inte talar svenska i hemmet, säger hon.

Förskolläraren har en viktig roll när det gäller att stötta, samtala, namnge matematiska begrepp och föra resonemang – och inte bara under planerade matematiska akt­iviteter utan under hela dagen. Det gäller att utnyttja vardagssituationer, som till exempel när man spelar memory.

– Jag besökte en förskola där man bara spelade, vände upp och ner korten och inte sa någonting. I en annan benämnde de vuxna vad som fanns på korten när de vändes upp: ”träd, tröja – inte par, vänd ner”. Barnen fortsatte likadant när de spelade själva, de räknade korten, lade dem i högar och jämförde och uppskattade: ”Din hög är högre, du har fler kort”.

– Att uppskatta är också en matematisk kompetens, säger Marita Lundström som tycker att man ska ta alla tillfällen i akt.

En förskola hon besökte serverade ugns­pannkakor till lunch, en annan sort än det brukade vara. Förskolläraren och barnen diskuterade olika former, rektanglar, kvadrater, cirklar och tjocklekar. Vips uppstod ett spännande matematiskt resonemang utifrån pannkakor.

Marita Lundström har sett att förskollärare är bra på att fånga upp matematiken i vardagssituationer när det gäller hela gruppen, däremot behöver man titta mer på var specifika barn ”står”.

– Vad behöver barnen, behöver bli: vad behöver barnet?

I förskolan där hon gjorde studien arbetade de med delaktighet och inflytande och bestämde att barnen själva skulle få välja vad de ville göra och var. Om de ville gå till skogen, till sjön, leka på gården, inomhus och så vidare. Sedan delade de upp sig i smågrupper.

– Det gjorde under för kommunikationen och därmed också matematiken. Tänk att gå fyra till sjön, inte tjugo på led! Forskningen visar hur viktigt det är för rumsuppfattningen att röra sig i och utforska om­givningarna, det är matematik i allra högsta grad. Nu blev det enkelt att lyfta och fånga upp situationen, att tala om hur lång tid det tar att gå, om sträckan, högt och lågt, uppför och nerför, beskriva hur man hittar hem, platsers relation med varandra … Allt det som är en grund i förskolan, säger Marita Lundström.

Hon säger att förskollärare är duktiga på att utnyttja vardagssituationer – men ofta tänker de inte på att det är matematik utan gör det ändå, det sitter i ryggmärgen. De är också bra på att benämna men går inte alltid vidare till högre nivåer. Forskning visar att när barnen känner igen formen på olika geometriska former är nästa steg att lyfta diskussionen mot att jämföra skillnader och likheter mellan exempelvis en triangel, kvadrat och rektangel.

– Man ska inte vara rädd för att använda vetenskapliga begrepp, barn har inga problem att lära sig svåra ord som exempelvis astronaut, eller olika dinosaurienamn, säger hon.

Därför är det också viktigt med utbildning i matematik för förskollärare. Tidigare forsk­ning visar att barn som har begreppsförståelse får mycket stöd hemifrån, de får tillgång till matematikord, lägesord, talrader och räknesekvenser.

För att alla barn ska få samma chans till utveckling behöver förskollärare veta hur barn skapar förståelse för matematik – och själva förstå vikten av den.

– Barn som inte spontant uppfattar antal, antalsräkning och uppräkning på talraden i förskoleåldern kommer till skolan med färre matematiska erfarenheter. Dessa barn risk­erar att komma efter sina jämnåriga kamrater och den skillnaden tenderar att bestå längre fram i skolåldrarna, säger Marita Lundström.

Hon tycker därför också att barn som deltar i den allmänna förskolan tre timmar per dag missar mycket av framför allt de betyd­elsefulla vardagssituationerna. För en del barn är fem timmar per dag oerhört viktigt, inte minst från en språklig matematisk syn­punkt.

– Jag skulle vilja slå ett slag för det. Tretimmarsregeln bestämdes 1975, vilket är väldigt länge sedan. Visst, det är bra att det är gratis men det kan bli ännu bättre, säger hon och påpekar att för barn med annat modersmål än svenska eller som kommer från familjer med socioekonomiskt svagare resurser är det extra viktigt:

– Tänk vad de missar mycket när de går hem före måltiden, jag har sett så många exempel på när förskollärarna fångar upp och utvidgar kommunikationen.

De barn som inte får möjligheter till att kommunicera matematik i hemmen kan kom­penseras i förskolan, menar Marita Lundström:

– Därför är matematik i förskolan en demokratisk fråga, som dessutom skulle spara många specialpedagogiska resurser i framtiden.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter