Illustration: Team HawaiiMaria Montessori utvecklade sin pedagogik i Rom kring förra sekelskiftet. Hon var läkaren som började arbeta med barnen i stadens slumkvarter och förvånades då över barnens utvecklingspotential. Hon blev nyfiken på vad man kunde uppnå med barn ur mer gynnsamma förhållanden och började systematiskt testa sina pedagogiska idéer. Hon studerade hur de fungerade i praktiken, utvecklade nya idéer och testade igen. Pedagogiken hon tog fram är sig lik än i dag och bygger på tre grundpelare: frihet, självverksamhet och individualisering. Barnet har stor frihet att själv välja vad det vill arbeta med utan att bli styrda och avbrutna. Därför disponerar barnet också tiden själv.

– Varken klockan eller någon vuxen ska tala om när uppgiften är klar. Och genom att det finns en frihet att välja vad man vill arbeta med, inom vissa gränser, så tar man till vara barnets intresse, säger Christina Gustafsson.

I montessoripedagogiken är materialen central och det material som Maria Montessori utvecklade används fortfarande. Idén är att den ska vara självrättande och alla material ska finnas i en uppsättning, vilket gör att barnen lär sig att vänta på sin tur. Däremot finns olika material för att träna samma sak, så den som till exempel vill räkna kan hitta något att jobba med.

För att friheten inom montessori ska fungera krävs en tydlig struktur. Barnen lär sig tidigt att hjälpa till med praktiska sysslor och att själva ställa tillbaka materialet på rätt plats. Pedantiskt kan vissa tycka, men det gör att pedagogen slipper bli avbruten för att till exempel leta fram saker barnen frågar efter.

– Mycket av pedagogens arbete ligger i att förbereda miljön och sker egentligen innan barnen finns på plats. Strukturen gör att pedagogen får mer tid att sitta ner med enstaka barn eller en mindre grupp och introducera dem i materialen. Man rationaliserar delvis bort sig själv som lärare i lärsituationen genom att man har materialen, säger Christina Gustafsson.

Inom montessoripedagogiken har man länge arbetat med de ämnen som nu fått större betydelse i läroplanen. Barnen börjar tidigt träna på bokstäver, ordklasser och matematik och montessoripedagogiken har ibland kritiserats för att bara passa barn som har bra stöd hemifrån och som även där lärt sig ta eget ansvar. Christina Gustafsson tycker inte det stämmer utan menar att det är högst individuellt vilka barn som passar i montessori. Snarare handlar det om barnets förmåga att koncentrera sig. Hon har sett barn från sämre omständigheter som fungerat bra i montessori och tvärt om. Och vissa barn med exempelvis ADHD trivs bra i montessori, andra inte.

– Jag tror kritiken bygger på att det främst är föräldrar med bättre förutsättningar som orienterar sig bland alternativen. Men barn från sämre omständigheter kan må väldigt bra av den ordning och reda som finns inom montessorimiljön. De vet vad som händer och får inte de motstridiga budskap som de kanske får hemma, säger hon.

Som montessoriförskola kan man bli auktoriserad av Svenska Montessoriförbundet. För att bli godkänd krävs bland annat att man har den förberedda miljön, att man tillämpar det fria valet, och har 2–3 timmars arbetspass där barnen får arbeta självständigt. Dessutom ska en tredjedel av personalen ha montessoriutbildning och det brukar sägas att montessori handlar till stor del om pedagogens förhållningssätt. Att det inte går att bara att plocka bitar utan att man måste anamma hela konceptet för att det ska fungera. Christina Gustafsson är inte övertygad om att det stämmer.

– En del hävdar till exempel att har man inte montessoriutbildningen så kan man inte använda sig av montessorimaterialen. Men jag tror det handlar väldigt mycket om enskilda pedagogers förmågor och skulle gärna se en jämförande studie på hur delar av materialen används i montessorimiljö respektive vanlig förskolemiljö, säger hon.

Till exempel har Christina Gustafsson hört lärare i särskolan berätta att de med framgång använder materialen och att man i skolan haft nytta av material som anses höra till förskolan.

– Tyvärr är det nog så att man på de olika utbildningarna hållit fast väl hårt vid Maria Montessoris ord och ibland blir man väl dogmatisk och går för långt i resonemangen. Det tror jag inte pedagogiken vinner på, säger hon.

Själv är hon inte någon anhängare av auktorisationen. Hon menar att den sätter fokus på formalia och inte belyser hur man på förskolan hanterar övergripande frågor som rör verksamheten. Om den nya lärarlegitimationen dessutom blir verklighet ser hon ingen poäng med flera system.

– Jag tycker inte det är fel att man har olika pedagogiska inriktningar. Det hjälper en att veta vart man är på väg och varför. Men en förutsättning är att pedagogiken öppnar sig för samhällets utveckling och följer med, säger hon.

Christina Gustafsson skulle gärna se att man utvecklade nytt material utifrån de principer Maria Montessori själv utgick ifrån. För även om enskilda pedagoger säkert har egna varianter är det inget som spridit sig i någon större skala.

– Jag tror inte att en över hundra år gammal tradition växer om man inte får lov att pröva mot dagens utveckling och samhälle. Men det börjar öppnas för mer moderna infallsvinklar i och med att nya generationer montessorilärare tar över, säger hon.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter