Släkten är värst?

Från Förskolan 2012-05-21 12:11
Är en av dina kollegor gift med chefen? Eller faster till ett av barnen? När det finns släktband i förskolan är det viktigt att vara öppen med det och skriva ner riktlinjer innan dilemman uppstår.
Illustration: Lotta SjöbergDet är svårt att säga hur vanligt det är. Men då och då händer det. Att det finns en mamma och en son i personalgruppen. Eller att någon är syster till chefen. Eller att en av förskollärarna har sin brorson i barngruppen. Ibland fungerar det komplikationsfritt. Men ibland uppstår dilemman.

– Minsta misstanke om särbehandling kan rulla igång ryktesspridningen. Lika stor risk som det är för favorisering, är det att man särbehandlar åt andra hållet. Det vill säga man ställer högre krav på släktingen än på andra för att undvika anklagelser om att ha varit orättvis, säger Andrejs Ozolins, som är doktorand i psykologi vid Linnéuniversitet i Växjö och har forskat om syskons olikheter i arbetslivet.

Han tycker att släktrelationer bör hållas utanför arbetslivet, eftersom han mest ser dilemman med det.

– Så fort man blandar in särskilda lojaliteter så kan det bli komplicerat. Jag kan inte riktigt se hur det skulle vara positivt för verksamhetens måluppfyllelse.

Men på små orter där det finns få arbetsplatser och förskolor att välja på, kan det vara ofrånkomligt. Och det finns också de som ser fördelar med att man känner varandra väl även privat. Hur man än ser på saken, verkar det vara upp till varje kommun eller företag att sätta upp egna riktlinjer i frågan. Enligt Torsten Heinberg, som är beteendevetare på Arbetsmiljöverket, finns det inga generella regler.

– Vad jag vet finns det ingen lagstiftning på området annat än i vissa verksamheter då man pratar om jäv. Men man bör ju naturligtvis tänka över hur lämpligt det är att ha släktrelationer med brukare eller andra användare av ens tjänster. Vilka risker finns för lojalitetskonflikter och att man tar andra än professionell hänsyn? undrar han.

Amanda Ekelund i Visby har erfarenhet från verkligheten. Hon är förskollärare i botten och för några år sedan tog hon över den fristående förskolan Slottsparken, som hennes mamma startade för ungefär 20 år sedan. Personalen följde med. Det innebar att hon blev chef över bland annat sin moster och sin äldre kusin.

– Jag är lillskiten som styr! skrattar Amanda Ekelund.

Skämt åsido, i hennes fall ser hon mestadels fördelar med att arbeta med människor som personligen står henne nära.

– Vi känner varandra väldigt väl. Det blir rakare puckar. Lättare att ta upp svårigheter, vi vet att vi har varandra kvar när vi har ridit ut stormen.

Och hon upplever inte att de medarbetare som inte är hennes släktingar, misstycker. En har till och med skojat om att hon ”vill bli adopterad av släkten Ekelund”.

– Man måste vara professionell och säker på sin roll. På jobbet är jag pedagogen och chefen Amanda. Då behandlar jag alla lika och har löne- och utvecklingssamtal enligt exakt samma mall. På midsommarafton med släkten är det något annat.

Och även bland de inskrivna barnen på Slottsparken finns det nära band: Amanda Ekelunds brorsdotter går på förskolan, liksom barn till en del vänner. Och innan hon tog över gick hennes båda döttrar där och hade sin mormor som förskolechef.

– Om jag tycker att detta är den bästa förskolan jag känner till, varför ska jag då inte låta nära och käras barn gå här? Det skulle kännas helt fel att hänvisa dem någon annanstans och det känns bra att kunna ge dem en förskoletid som jag tror på.

En annan läsare som Förskolan har pratat med har ett annat perspektiv. Hon vill vara anonym, men vi kan kalla henne för Johanna. På förskolan där hon arbetar finns det också flera släktband, både i personalgruppen och mellan personal och barn.

– Vi har en pedagog som har sitt barnbarn på en grannavdelning. Det är problematiskt eftersom hon hela tiden kommenterar och vill se till att allt blir rätt gjort. Dessutom är det svårt att ta upp saker i arbetslaget, vi känner att det är viktigt att den pedagogen inte får höra vissa saker innan föräldrarna.

En särskild risk med släktskap ser Johanna om det skulle uppstå känsliga situationer.

– Om det till exempel skulle behöva göras en anmälan till ”soc” och det skulle finnas släktband, skulle jag ha upplevt det som jättejobbigt. Av den anledningen är jag emot att man har släktingar eller nära bekantas barn på avdelningen.

Och hon är heller inte nöjd med de släktband som finns inom personalkollegiet på förskolan där hon arbetar.

– Privata känslor och eventuella bråk förs faktiskt med till jobbet.

Det påverkar kollegorna runt omkring, tycker Johanna. Det kan bli svårt att ”tänka högt” i vissa frågor och diskutera det arbete som någons släkting bedriver.

Men nu är släktrelationer ändå ett faktum på många förskolor, och då tycker Johanna att det är viktigt med öppenhet.

– Man måste våga prata om det och göra pedagogerna medvetna om att nära band och släktrelationer ställer ännu lite högre krav på dem att vara professionella.

Jan Sten, som har forskat om familjeföretagande och undervisar om ämnet vid Svenska handelshögskolan i Vasa och Helsingfors, betonar också vikten av att agera preventivt.

– Allra lättast är att lösa problemen innan de uppstår. Finns det släktband så är de alltid närvarande såväl på jobbet som utanför. Andra ser kanske starkare på det än de som är släkt med varandra. Det bör man vara medveten om, säger han.

Och han ser gärna att det finns nedskrivna riktlinjer när det gäller släktrelationer.

– Hur ska man till exempel agera när det gäller utvecklingssamtal om man är moster till barnet? Min åsikt är att man bör låta någon annan vara huvudansvarig för det barn där det finns släktband, men det måste ju varje organisation ta ställning till.

Och det är viktigt att vara öppen med de personliga relationerna, både inför resten av personalen och inför barnens föräldrar.

– Alla ska känna till det och tycka att det är okej. Annars ser jag en stor risk för ryktesspridning och obalans både i arbetslaget och i relation till barnens föräldrar.

Så hanterar du släktskap i förskolan:

  • Agera innan det uppstår dilemman. Var öppna och prata om situationen. Skriv ner en policy som ni kan ha som ledstång i tänkbara dilemman som kan uppstå.
  • Om du har släktingar i barngruppen: var professionell. Ta stöd av din utbildning och erfarenhet när det känns svårt. Möt alla barn på samma sätt. Försök undvika att bli ansvarig pedagog för ett barn som du är släkt med. Var öppen inför föräldrarna om släktbanden.
  • Glöm inte att släktband följer med dig överallt. Även om du inte ser problem med att du har en släkting bland kollegorna/barnen så kanske andra gör det. Var därför ödmjuk inför andras eventuella upplevelser.

Källa: Jan Sten

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter