Motoriken lägger grunden

Från Förskolan 2011-09-13 15:15

Förskolan Grinden i Gnesta har prisats för sitt arbete med att använda rörelse för att lära matematik och språk. Motorisk träning är ett viktigt inslag som genomsyrar hela verksamheten.

Förskolläraren Karin Andréason, föreståndare på förskolan Grinden i Gnesta, är säker på sin sak. Genom att träna upp den grund-läggande motoriken tidigt i livet kan man förebygga framtida inlärningsproblem och koncentrationsproblem och optimera möjligheterna för inlärning.
– Jag vet att det här fungerar. För mig är det vetenskap. Sedan får andra säga vad de vill, säger hon och skrattar till.

Hennes personliga intresse för att använda rörelse som ett verktyg för inlärning väcktes när hennes dotter, då nio år, hade svårt att lära sig läsa.
– Folk sa till oss att det skulle ge sig om vi kämpade på. Vi läste och läste och grät och grät, men hon fick bara inte till det, berättar hon.
 
Karin Andréason läste en artikel om hur medfödda reflexer, som påverkar syn, hörsel och balans, kan ställa till problem med inlärning och koncentration. Hon och dottern bestämde sig för att det i alla fall inte kunde skada att testa och kontaktade en mottagning som arbetar med så kallad sensomotorisk träning. Efter 1,5 års träning med grundläggande motoriska rörelser, som att krypa, rulla och åla, ”hände det grejer”. Läsningen lossnade och dotterns självförtroende växte markant.

–Varför inte förebygga sådana problem genom att låta barnen lära sig grundrörelserna redan när de är små, tänkte jag, när jag såg så tydligt på min dotter vilken effekt det hade.
 
Hon hoppade på en utbildning till sensomotorisk reflexpedagog och sedan 2008 arbetar Grinden med ”matematik och språk i rörelse” som sin särskilda nisch. Det kan till exempel handla om att barnen får gå runt i en åtta medan de träna på att ljuda ”K”.
 
Förskolan, som har en kristen profil, ligger vägg i vägg med Frikyrkan i ett kuperat och lummigt villaområde i centrala Gnesta i Sörmland. Gården, som utnyttjas flitigt, är en motorisk utmaning i sig med den branta backen upp. Inne i hallen hänger fullt av diplom och intyg från olika utbildningar i sensomotorisk träning och hjärt- och lungräddning, ett miljöcertifikat och inramade bibelord, böner och budskap, som ”Kära Gud tack för att det finns vänner”.

– Att det är en kristen förskola påverkar hela värdegrunden med betoning på etik, moral och kamratskap, säger Karin Andréason.

– Platserna förmedlas genom den kommunala kön, en del söker sig hit för att de vill ha en kristen förskola och andra inte. Men vi är väldigt tydliga med vad vi gör och vad vi står för utåt till familjerna, säger Gustav Bärgaskörd, förskollärare.
 
Ett dagligt inslag är bordsbönen och en gång i veckan ordnas ett bibeläventyr som kan gestaltas som ett drama eller något annat. Ett annat dagligt inslag är samlingen då barnen bland annat får träna på ”veckans rörelse”, som det är dags för nu.
 
Barnen och personalen slår sig ner i en ring i ena hörnet av det stora rörelserummet, som påminner om en gymnastiksal från 70-talet, fast med lite roligare detaljer och en del modernare redskap, som stora, mjuka pilatesbollar. På väggarna sitter ribbstolar, upphängda rockringar och en basketkorg och utmed kanterna ligger tjocka skumgummimattor, stora kuddar, balansredskap och bollar av olika slag. Ena kortsidan domineras av en stor spegel där barnen kan se hur de rör sig. I andra änden sitter bilder som visar olika rörelser och spädbarns-
reflexer. Och på plastmattan på golvet finns en stor 8:a av maskeringstejp.

– Vi gillar åttor här, säger Karin Andreason och skrattar.

– Åttor utmanar oss att korsa kroppens mittlinje, något som man gärna undviker om man har svårigheter med den assymetriska toniska nackreflexen.

Efter en kort välkomstsång håller Karin Andréason upp skyltar med barnens namn så att alla får försöka att känna igen sitt eget namn. Sedan är det dags att räkna att det är lika många namnskyltar som barn. Det är det.
– Vilken tur att det stämde, säger Karin Andreason.

16 barn är på plats i dag och det betyder att det blir 16 rörelser av olika slag som man ska göra tillsammans på samlingen: korsa armarna över bröstet, korsa armarna mot knäna och få fötterna att se ut som vindrute-torkare genom att hålla hälarna tätt ihop och vinkla fötterna utåt och inåt. Allt med syftet att få höger- och vänster hjärnhalva att samarbeta. Då är det bra att arbeta med korsrörelser.
– Ska vi räkna på engelska?, undrar Elias.
– Eller finska? frågar Frej.
 Det blir engelska den här gången.
 
Efter morgonsamlingen får de yngsta barnen, Lille Skuttarna, resa sig upp och sedan åla ut ur rummen. Att åla är ”veckans rörelse” som man egentligen har jobbat med under flera veckor för att den ska sitta rätt. Det är en ganska svår konst att få till en riktig ålning. Armar och ben ska samarbeta växelvis, händerna ska spreta som ”Spider-manfingrar” och man ska inte hasa sig fram på armbågarna, som många gör. Personalen hjälper barnen att få till rörelsen rätt.
 
De större barnen som är kvar i rummet börjar med att ta av sig strumporna innan de ställer sig i en stor ring på golvet. Först ska de föreställa en stor melon och sedan ett äpple. Då går de närmare varandra så att cirkeln blir mindre.
– Jag är knoppen, säger Elias G och backar ett par steg.

En vindruva blir en pytteliten cirkel och när de ska göra ett russin blir ringen till en liten klump av barn istället.
De leker sprattelgubbar och en musiklek där barnen ska springa runt och sedan göra olika övningar när musiken tystnar, som att gå som spindlar, stampa som elefanter, se ut som guppande båtar och ligga på rygg och bara lyfta på huvudet. Barnen tjuter av skratt när de rusar runt. Och barnbåtarna stånkar när de ligger på mage med benen uppdragna bakåt.
Personalen hejar på.
– Stampa ordentligt.
– Åh, vilka fina båtar. Bra, upp med hakan!
– Nu ska vi leka ”Kom alla mina små barn”, säger Karin Andréason.
– Kan vi inte vara vargar? undrar någon
– Nej, inte nu. Ni ska försöka göra rörelserna som jag säger så långsamt ni bara kan.

Först ska de krypa, sakta, sakta som hundar, sedan gå sakta på tå och hälar och bli så långa de kan.
– Upp på tårna, Vilgot. Jättebra!
– Kan vi inte få göra hinderbana nu? undrar Elwin.
– Snart, men vi ska bli riktigt varma först, säger Karin Andréason.
 
Ögonen ska få lite träning de med. Karin Andréason ber barnen att lägga sig på rygg i en rad men istället lägger de sig huller om buller och fnissar glatt när personalen drar dem i fötterna till sina platser.
– Ser ni pricken i taket? säger Karin Andréason och lyser med en röd laserpenna upp mot taket.
– Försök följa den med ögonen utan att röra på huvudet.
  Pricken rör sig till höger och vänster och sedan runt i en cirkel. Som en röd fluga. Eller en humla. Nej, det är nog en geting, funderar Elwin högt.
 
Efter en dragkampsmatch är uppvärmningen över och barnens kinder har blivit ganska rödblossiga. Då är det äntligen dags för favoritgrenen: hinderbanan. Första utmaningen är att gå i kors över de åtta blå fotspåren på golvet, som är märkta med siffror. Därefter 16 hopp på studsmattan och vidare till tunneln som de ska krypa igenom, ordentligt med utsträckta fingrar. Sedan balansgång över de små luftfyllda halva plastbollarna i olika färger.
 
Det pyser när man kliver på dem och barnen som väntar på sin tur skrattar högt åt ljudet. Efter pysandet är det dags att häva sig upp för en bänk som står lutad mot ribbstolen. Det är tungt att dra sig upp men med lite peppning och ibland en hjälpande knuff fixar barnen det med. Maddox fastnar när han ska hoppa över de två hindren men får hjälp att ta sig över. Att åla fram på mage med hjälp av en rullbräda klarar han enkelt. Sedan ska han bara rulla på mage över en pilatesboll och plocka upp en riskudde från golvet innan han går i mål.
 
När varvet är klart får barnen stå på en balansbräda och vänta tills nästa kompis är klar. Hugo, 4 år, glittrar av stolthet när han klarar att hålla balansen på egen hand. Miranda, Mikael, Vilgot och Jessika prövar att gå i en åtta med ärtpåse på huvudet. Det är riktigt knepigt. Som avslutning ska de åla ut från salen och sedan hoppa på de färgade trianglarna som ligger utspridda bland andra geometriska former på golvet innan de springer ut på gården.
– Ett sådant här längre gympapass kör vi en gång i veckan, säger Karin Andréason.
– Barnen tycker att det är jättekul och ser fram emot det.
– Ibland ställer vi upp en hinderbana i rummet spontant efter maten och då är det många som vill vara med, säger Gustav Bärgaskörd.
 
– Sedan väver vi ju in rörelseträning i det mesta vi gör. Som när vi labbar med experiment. Då kan man exempelvis röra sig som en deg som jäser. Och ibland tar vi med oss ett rep när vi går ut i skogen och fäster det mellan två träd. Det ger barnen en massa utmaningar och de tycker att det är jättekul. Själva skogen är ju en hinderbana i sig och en perfekt plats för skattjakt.
 
Gustav Bärgaskörd har läst förskollärarutbildningen på distans genom Gävle högskola och blev klar för 2,5 år sedan. Eftersom han arbetade på Grinden innan han utbildade sig var han intresserad av rörelse och sensomotorisk träning och gjorde ett examensarbete om det.
– Jag gjorde en enkätundersökning där jag frågade förskollärare vad de visste om motorisk träning och vad de hade fått lära sig om det under utbildningen. Det visade sig att de som visste mest var de som utbild-ade sig på 80-talet. Resten visste nästan inget, säger han.
Men nu känns de som om intresset för motorik och rörelse i förskolan är på väg att vakna till liv igen, tycker de. Ett tecken på det var att många var nyfikna på deras arbete med språk och matematik i rörelse på mässan Skolforum hösten 2010. Då fick de också Skolforums skolutvecklingspris för sin verksamhet.
– Att få priset betydde jättemycket för oss, säger Karin Andréason.
– Pengarna använde vi till en resa till England där vi var på studiebesök på en förskola och gick en kurs ledd av Sally Goddard-Blythe, internationellt erkänd expert på området. Hon har bland annat arbetat mycket med att hjälpa barn med adhd och koncentrationssvårigheter.
 
Efter uppmärksamheten på Skolforum har de också fått en hel del samtal från andra förskolor. Och några har kommit på studiebesök.
– Det ökade intresset gör att det blir extra roligt att jobba vidare med det här, säger Gustav Bärgaskörd.
– Vi hoppas också att vi ska kunna nå ut till fler genom vår webbplats som vi har tänkt att vi ska utveckla ännu mer.
 
Än så länge är det för tidigt att säga vilken effekt rörelseträningen har för barnens inlärning av språk och matematik eftersom det är ett långsiktigt arbete.
–Men vi ser på andra sätt att träningen ger resultat och därför vill vi ge det här till barnen. Bland annat märks det på barnens självförtroende och på deras samspel. De blir så lyckliga när de lär sig något nytt och får bättre kroppskontroll, säger Gustav Bärgaskörd.
 
Det handlar inte bara om övningar. Barn som har svårt att sitta still mot en stolsrygg på grund av ryggradsreflexen kan exempelvis ha hjälp av att få sitta på en kilformad kudde istället, säger han.
Det är bra att man nu lyfter matematik, teknik, språk och naturvetenskap i läroplanen, men det finns en risk för att man tappar motoriken, tror de. Gör man det kan vissa barn få problem och bli klassade som ”de besvärliga” och halka efter i skolan.
 
– Något som blir allt vanligare är problem med nackreflexen som påverkar balansen och som kan bero på att man inte har fått vara på golvet och röra sig tillräckligt mycket som spädbarn. Man brukar tala lite skämtsamt om ”lattebarnen”, säger Gustav Bärgaskörd.
 
Att ha koll på motoriken är inte samma sak som att vara fysiskt aktiv. Det är två skilda saker, påpekar de.
– Min dotter har till exempel alltid varit fysiskt aktiv men hade inte koll på grovmotoriken, vilket orsakade problem för henne. Det är de långsamma, grundläggande rörelserna som är de svåra, säger Karin Andréason.
 
Nästa steg för personalen är att försöka få föräldrarna mer delaktiga i den motoriska träningen så att det inte bara blir något man gör i förskolan.
– Vi har berättat lite grann om vad vi gör men skulle kunna säga mycket mer. Det vi kan ge barnen här är mer en allmän grundträning. Ser vi att vissa har större behov kan vi prata med föräldrarna om det och ge dem tips.

Sensomotorisk träning och spädbarnsreflexer

Sensomotorisk träning är träning som ska göra att medfödda spädbarnsreflexer inte hindrar utvecklingen utan utvecklas till mer ordnade, viljestyrda rörelser. Teorin om att reflexer som inte har integrerats i kroppen kan hindra utvecklingen på olika vis har funnits länge. Intresset var exempelvis stort på 70- och 80-talet, men under de senaste 20 åren har det varit betydligt
svalare, åtminstone i Sverige.

Här är några exempel på spädbarnsreflexer och tecken på att de är ointegrerade: Asymmetrisk tonisk nackreflex: Om spädbarnet vrider på huvudet åt ena sidan sträcks automatiskt arm och ben på samma sida. Påverkar fostrets rörelse i livmodern och förlossningen. För att integrera reflexen behöver spädbarnet åla, krypa, gripa efter föremål och föra dem till munnen. Påverkar fokuseringsförmåga, syn, samseende, öga–handkoordination. Kan påverka inlärning, balans, syn, tvekan i valet att använda höger eller vänster hand.

Ryggradsreflexen: Hjälper barnet att hamna rätt vid födseln. Integreras genom att spädbarnet får ligga mycket på rygg. Barn som föds med kejsarsnitt har oftare reflexrester kvar. Kan påverka: ”myror i brallorna”, koncentration, känslighet för åtsittande kläder, närminne, sängvätning, koordination.

Mororeflexen: En ”alarmreflex” vid ”fara”. Barnet slår ut med armar och ben och drar häftigt
andetag, skriker, korsar armar och ben och kroppen producerar stresshormon. Kan påverka hörsel, läsning, oro, ilska och utbrott.

Toniska labyrintreflexen: Nyckeln till alla tidiga rörelser, styrka och balans. Kan påverka nackmuskulatur, hållning, överrörlighet, ögonmotorik, höjdrädsla.

Symmetrisk tonisk nackreflex: Hjälper barnet i sittande från magläge och är en brygga till krypandet. Kan påverka kroppshållning, koncentration, uppmärksamhet, impulskontroll.

Landaureflexen: Hjälper barnet att lyfta huvud och bröst då det ligger i magläge. Kan påverka motoriska problem i ben och överkropp, koncentration, hur barnet tar till sig information.

Babkinreflexen: Gör att barnet knyter handen när ett föremål berör handflatan och hjälper barnet att föra det till munnen. Kopplad till sugreflexen. Kan påverka talet, finmotoriken, greppa och släppa föremål, tumsugning, dreglande.

Källa: www.forskolangrinden.se, Annsi Halvardsson Holmström

Förskolan Grinden

Fristående förskola med kristen profil som drivs av Frikyrkan Gnesta och öppnade 1995. Sedan 2008 arbetar man aktivt med rörelseträning.

Här finns en avdelning med 21 barn som delas in i olika åldersgrupper vid olika aktiviteter. Två förskollärare, en barnskötare och en kökspersonal är fast anställda. För närvarande är två förskollärare till i tjänst, en av dem är specialpedagog och sensomotorisk reflexpedagog, som extra resurs till barn med särskilda behov.

Fler artiklar om

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter