Musik för höstmys

Allis Trio är en grupp från Halmstad som gör barnmusik i en mix av visor, folkmusik och world music. Gruppen består av Ann-Louise Liljedahl – kompositör och musiker, här på sång, gitarr och dragspel, Gibban Cham på slagverk och Leif Isebring – musiker och kompositör. Han spelar mandolin, bosoki, flöjter med mera.

Sagosånger är en cd-skiva med 11 nyskrivna visor med inspiration från sagor från jordens alla hörn. Cd:n innehåller också ett sånghäfte med texter, ackordanalys samt en litteraturförteckning över vilka sagor som inspirerat till visorna. Dessutom får vi beskrivningar på hur man bygger enkla instrument för rytm och ljudeffekter till exempel för sprakande eldljud, kramsnö och prasslande gräs.

–Vad är svält? frågar en av flickorna någon vecka efter att vi har lyssnat på både sagan och sången till Indianflickans sång, som blivit hennes favorit. Ett par veckor tidigare hade jag, inspirerad av det vackra skivomslaget och musiken, gett mig av till biblioteket och lånat ihop flera av sagorna.

Sagan Indianflickan och de Stora Andarna är en allvarlig saga om en indianflicka som mist sina släkt-ingar i svält. Hon offrar sin finaste och enda ägodel till de Stora Andarna för att de ska ge folket regnet och maten åter. Indianflickans sång är väldigt vacker och det går lätt att sjunga med om man vill. Dessutom är det stämningsskapande ljudillustrationer till. Temat är också en ingång att ta upp olika levnadsförhållanden, förr i tiden men även nu.

Nästa saga är Sju kinesiska bröder. Sagan som både är hiskelig och lustig utspelar sig på den tiden då den kinesiska muren byggdes. Bröderna har fantastiska förmågor och tack vare att de samarbetar och utnyttjar sina olika starka sidor klarar de sig undan den grymme kejsaren som vill ta kål på dem. Sången är i kinesiska tongångar och barnen gillar speciellt ljudillustrationen till brodern som har jättelånga ben.

En annan livsbejakande figur är Jakubi, den listiga sköldpaddan i Sydamerikas regnskog, som klarar sig undan att bli middagsmat hos jägarens familj tack vare sin klurighet och att han kan spela på flöjt och dansa.

På cd:n finns även rytmer och exotiska ljud till afrikanska sagor, men även sagor från Brasilien, Japan och Ryssland.

Jag tycker mycket om denna geniala skiva med glada och vackra visor att resa runt vår jord med. Sagorna är kanske mest lämpade för de äldre förskolebarnen, men sångerna tror jag passar bra till alla åldrar.

Vid första anblicken av cd:n Mamma Måd tycker jag det är lite konstigt med en man som heter Måd. Tji fick jag med mina fördomar. Mamma Måd är en kvinna, men hon är skallig vilket framträder tydligt på omslaget som ser ut att vara inspirerat av Andy Warhol.

Mamma Måd är egentligen Maud Cederlöw som arbetar på förskola när hon inte skriver låtar eller sjunger på föreställningar. På denna cd står Maud för text, musik, sång, körer och produktion och Andreas Hedlund, låtskrivare och producent, bidrar med akustiska instrument, körer och arrangemang.

I första låten beskriver Måd alla fördelar med att vara skallig, till exempel slipper man löss och att tvätta håret, men det är ju förstås lite svårt att variera frisyren. I låten Djurpark leker hon med uttryck med liknelser med djur till exempel ”fjärilar i magen, myror i brallan”.

I Polis-sång rimmar hon på det ordet genom hela sången, ”Det här är min polissång inte nån polisong”. Det låter också kul med Kazoo-solot i mitten och klarinetter som vävs in i sirenerna. Försök spela Farfar Fis utan att barnen börjar skratta; jag tror inte ni lyckas. Det passar bra med mungiga bland instrumenten. I sången får vi mycket rim som gris-fis, kål-tål, muttrar-pruttar och så fortsätter det. I låten Lika olika får jag för första gången i barnsammanhang höra rim med orden gay-Frey-okey!

Jag tycker att Mamma Måd har en härlig sångröst som smittar av sig glädje och lek till språket och vardagliga ting och även lite utmaning av tankar och fördomar. Jag tror både de yngre och äldre barnen i förskolan uppskattar dessa sånger.

Jujja Wieslander har tillsammans med illustratören Marit Törnqvist gjort en sång-bilderbok som heter Du och jag och min lilla cykel. Marit Törnqvist har tidigare illustrerat flera av Astrid Lindgrens sagor bland annat I skymningslandet och Sunnanäng. Jujja Wieslander har sedan början av 90-talet tillsammans med maken Tomas Wieslander gett ut många barnböcker, framför allt om Mamma Mu och Dagspöket.

I den här boken får vi en bok + cd med 23 illustrerade sånger. Varje uppslag i boken innehåller texten till en av sångerna och en stämningsfull och detaljrik illustration i vackra färger som brer ut sig över hela uppslaget och ger oss möjlighet att stanna upp och sjunka in i den. En del av de ritade figurerna återkommer på bild på flera ställen i boken, till exempel zebran, dockan, elefanten, kaninen och katten.

Några av sångerna jag känner igen är Hej vädret, Gammelnalle, Jag leker träd, Om det börjar regna, Det kom blod och Vipp på rumpan-affärn men här finns även nya för mig att upptäcka. Nu i höstmörkret passar Vaken på natten och Svarta grottan som är lite kuslig med lite knarrigt och raspigt cellospel (eller om det är kontrabas). I Bang bang balans kan du pröva att vricka tungan i strofen ”Balla balalla balalla balans”. Ro efter träskor är väldigt stämningsfull både i musiken med mjukt trombonespel och i bilden med en stillsam skymning i skogen vid en sjö. I Prick stilla låter det som autentiskt ljud från en roddtur på kvällen. Sångerna är enkla ibland lite tokiga och känns verkligen skrivna från ett upplevt barnperspektiv.