Stora möjligheter finns i vardagen

Vad är det egentligen som får lärare och förskollärare att börja förändra sina arbetsmetoder och att sätta igång med ett utvecklingsarbete?

Den frågan sökte och fann Hans-Åke Scherp, professor i pedagogik och skolutvecklare, svar på i ett forskningsarbete.

–Slutsatsen var mycket tydlig. Pedagogerna svarade att det är problem med barnen som uppstår i det vardagliga som driver på förändringar och gör att man utvecklas i sin yrkesroll, säger Hans-Åke Scherp.

–I förskolan kan det till exempel handla om svårigheter med barnguppen eller att barnen plötsligt inte utvecklas eller lär sig i samma utsträckning som tidigare. Yttre tryck, som planer, mål och delmål, triggar inte alls till förändrade arbetsmetoder i samma utsträckning, visade det sig.

Pedagogerna som Hans-Åke Scherp intervjuade berättade att de använder den egna erfarenheten och diskuterar med sina kollegor för att försöka hitta lösningar. En pedagog sa uttryckligen att det är frustrerande att styrdokumenten kräver mycket tid till dokumentationsarbete, som man hellre vill kunna använda till att arbeta med förbättringar.

–När det stod så klart för mig att det är den inre motivationen som är den stora drivkraften till utveckling och pedagogernas öppenhet för förändringar, blev jag intresserad av att arbeta vidare med det här inifrånperspektivet och kollegialt lärande, säger Hans-Åke Scherp.

Samtidigt hade Skolverket fått upp ögonen för hans forskning och ville prova att använda den till att försöka förbättra skolsituationen i elva kommuner. Personal från förskola och skola, ledare, förvaltningschefer och kommunpolitiker i de berörda kommunerna bjöds in för att delta. Och nu började ett lärande nätverk för problembaserad skolutveckling att ta form i liten skala. Projektet föll väl ut och sedan dess har nätverket fyllts på successivt under årens lopp. I dag, fem år senare, har runt 900 skolor och förskolor och 50 kommuner varit knutna till nätverket.

–Även om vi ogärna vill mäta effekten på det viset så har vi sett att betygen förbättrats i de skolor som deltagit. Alla är positiva och särskilt entusiastiska verkar förskollärarna vara. Kanske delvis på grund av att de är vana vid att diskutera mycket om barnen, samarbeta med problemlösning och att lära tillsammans, säger Hans-Åke Scherp.

–Samtidigt har förskolans personal generellt sett svårare att få loss tid för gemensamt utvecklingsarbete.

Nätverket har två träffar per år, ett på våren för chefer och ledare, och ett på hösten som är öppet för alla. Deltagarna kan välja mellan ett antal lärområden som stöts och blöts i grupper, före- och efterseminarier och föreläsningar med framträdande forskare. I lärgrupperna, med 7–8 personer i varje, blandas de olika yrkesgrupperna inom skolans och förskolans värld så långt det är möjligt. I år står ”det goda lärandet – för barnen och för medarbetarna” på agendan för nätverksträffarna. Själva stommen är att man ska försöka ta fram en pedagogisk helhetsidé som man utgår ifrån när man arbetar med centrala frågor.

–I nya skollagens portalparagraf står det att verksamheten ska vila på vetenskaplig grund och systematiskt kvalitetsarbete. Därför känns den här formen av utvecklingsarbete helt rätt även ur den aspekten, säger Hans-Åke Scherp.

Han påpekar också att den internationella forskningen är mycket samstämmig om att de största och tydligaste resultatförbättringarna sker när pedagoger lär sig saker systematiskt ifrån den egna verksamheten. Samtidigt gör det medarbetarna mer nöjda.

–Att utvecklingsarbetet är problembaserat behöver inte innebära att det ska vara tunga och svåra saker som man brottas med. Det kan vara vilka frågor som helst i det som man funderar över och som man vill försöka lösa tillsammans med sina kollegor.