Hjälp med de svåra samtalen

Familjeterapeuterna Kerstin Svart Eriksson och Anita Blom af Ekenstam funderar. Men så tar de upp arbetslaget på en förskola som inte tycker att föräldraparet tar deras berättelse om sonens svårigheter på allvar. Istället har föräldrarna blivit stötta när pedagogerna lite försiktigt lagt fram att en BUP-kontakt kanske vore bra för pojken. Och nu har hela relationen låst sig och föräldrarna vill inte ha mer kontakt än den absolut nödvändigaste.

– Då kommer man ingen vart. För att omsorgen om barnet ska fungera måste det finnas en respektfylld relation och ett samarbete mellan de vuxna som finns runt barnet, säger Kerstin Svart Eriksson.

Hon talar av erfarenhet. För efter närmare 30 år som familjeterapeut, varav 15 år i det kommunala Resursteamets tjänst, har hon sett en del.

– Det handlar inte om att vi inte litar på förskollärarnas egen kompetens. Pedagogerna är experter på sin främsta profession: att hantera barnen och verksamheten. Men när det kommer till sådant som handlar om att jobba med relationerna där omkring känner många sig osäkra. Och då finns vi som stöd, för dem som vill.

Tillbaka till förskollärarna som hamnat i en ond cirkel med det där föräldraparet. Vad råder Resursteamet dem till att göra?

– För att överhuvudtaget komma vidare tror vi att de tillfälligt ska lämna innehållsnivån, det vill säga sonens sätt att vara på förskolan. Istället måste de reda upp knutarna i relationen med föräldrarna. Troligtvis behöver de krypa till korset, det vill säga helt enkelt be om ursäkt för att det som de sagt har uppfattats tillrättavisande och sårande.

Men det kan ju vara lättare sagt än gjort. Stoltheten är viktig för många människor och kanske tycker man personligen inte alls om det där föräldraparet och dessutom känns det jobbigt att be om ursäkt för något som man egentligen inte tyckte var fel. Då är det viktigt att hålla sig i skinnet och tänka professionellt. Kerstin Svart Eriksson och Anita Blom af Ekenstam menar att de finns vissa knep för att lättare hålla en sådan linje.

– Tänk noga igenom var och när ett möte ska hållas, till exempel. Lägg det inte på tisdagskvällen då det krockar med din älskade badmintonlektion. Då är du ju irriterad redan från början. Vid jobbiga samtal är det viktigt att försöka göra de praktiska förutsättningarna runt omkring så bekväma som möjligt. Mår du och kollegerna bra, är det större chans att mötet med föräldrarna blir lyckat.

För det är ju ständigt barnets bästa som ska finnas i tankarna. Som i exemplet med det sårade föräldraparet. Förskollärarna måste helt enkelt rakt ut fråga om det är möjligt att återupprätta förtroendet mellan dem och föräldrarna. Annars är det omöjligt att få till det samarbete som man är beroende av för att ta hand om barnet på bästa sätt.

– Ibland är man för rädd för att vara rak. Man lindar in saker och bygger nya missförstånd.

Resursteamet i Täby föddes efter att politiker och tjänstemän upptäckte en blind fläck när de såg över socialförvaltningens arbete med barn och unga. De flesta av de tonåringar som hamnade i socialförvaltningens maskineri hade aldrig tidigare varit i kontakt med myndigheten. Hade inte problemen, som i tonåren ofta hunnit bli ganska stora och krävde rejäla insatser, kunnat upptäckas tidigare? För är det inte ofta så att det ganska tidigt går att se när ett barn riskerar att hamna i någon form av problematik? Kunde man arbeta mer preventivt och undvika att saker växte sig så stora?

– Tjänstemännen kom fram till att förskollärare och lärare i de lägre klasserna i skolan sällan gör anmälningar till socialförvaltningen, trots att de ser problemen. Kanske för att det känns för stort och definitivt, säger Anita Blom af Ekenstam.

Tanken med teamet är därför att det ska vara lite som ”soc-light”, som familjeterapeuterna själva uttrycker det. Det arbetar på direkt uppdrag av pedagoger och föräldrar, trots att det tillhör socialtjänsten. Hit är det bara att ringa, utan remiss. Här förs inga journaler och väntetiden är kort.

– Egentligen är det ganska fantastiskt att just Täby tillhandahåller något sådant här.

Det är ju helt gratis för förskolorna att använda sig av oss, och i dag är ju samtliga här i Täby privata, säger Anita Blom af Ekenstam.

Nu har ju de flesta förskolor inte tillgång till något liknande genom sina respektive kommuner. Hur ska personalen då tänka, när är det läge att ta upp bekymmer med föräldrarna?

– Vi brukar säga att så fort man som professionell har en större oro än föräldrarna om ett barn bör man dela den med dem. Det är ju bara att gå till sig själv. Om någon annan var orolig för dina egna barn, skulle du då inte direkt vilja veta det? Precis så tror vi att man som förskollärare också bör tänka, säger Kerstin Svart Eriksson.

För får man lufta en oro kanske den till och med försvinner. Eller också delar man den snabbt med andra och på så sätt tar man tag i situationen innan den växer sig mer svårhanterlig. Och en viktig hållinje när en relation har snurrat till sig är att tala i jag-budskap. Det innebär att till exempel säga att ”jag får för mig att jag inte riktigt når fram till dig med det jag vill säga, jag tror att jag blir lite otydlig, kan du hjälpa mig?” i stället för ”du måste lyssna på mig!”.

– Det är lättare att nå fram då. Det kan låta enkelt, men kan vara lätt att glömma när man är upprörd.

Och när en relation till föräldrarna fungerar så är det alltid förskollärarnas förtjänst, menar Kerstin Svart Eriksson och Anita Blom af Ekenstam.

Man kan lätt få för sig att det är något som sker automatiskt, att personkemin stämmer helt enkelt.

– Ofta hänvisar pedagoger till att föräldrar är trevliga, lättsamma att ha att göra med och så vidare, när samtalet går bra. Vi vill hävda att anledningen till att det går bra också kan tillskrivas det faktum att pedagogerna genom sitt sätt att bemöta föräldrarna i högsta grad bidragit till att en god atmosfär och relation uppstår, säger Kerstin Svart Eriksson.

Men när en relation till föräldrarna inte fungerar så är det pedagogernas ansvar att arbeta med den.

– Det ligger i själva yrkets uppdrag. Finns inget samarbete mellan de vuxna runt barnet, kan du inte göra ditt jobb, säger Anita Blom af Ekenstam.

Vad har då Resursteamet betytt för förskolepersonalen i Täby? Ser Kerstin Svart Eriksson och Anita Blom af Ekenstam någon förändring i de kontakter de har i dag jämfört med när Resursteamet slog upp dörrarna för 15 år sedan? Jo, nog verkar pedagogerna oftare klara av att hantera de mindre problemen själva. Samtliga har ju fått gå deras pedagogutbildning som handlar om konsten att samtala med barnens föräldrar och som regelbundet hålls för att även nyanställda ska kunna få kompetensen.

– När de kontaktar oss så har det ofta hunnit snurra till sig ordentligt. Men även de fallen minskar. För som sagt, tar man tag i det tidigare hinner det sällan växa sig så stort, säger Kerstin Svart Eriksson.