Samtidigt är kommunikation med föräldrar ett område som är ganska styvmoderligt behandlat i lärarutbildningen och där det råder brist på forskning, menar de experter som Förskolan har varit i kontakt med. En av dem är Lisbeth Flising, universitetslektor vid institutionen för pedagogik och didaktik i Göteborg, som tidigare har forskat kring föräldrasamverkan och det psykologiska mötet mellan människor som föräldrakontakterna innebär.
– Det pratas mycket om vikten av föräldrakontakter men i verkligheten upplever jag att det minskar eftersom det är fokus på annat nu, som språket, säger hon.
– När ämnet alls tas upp så handlar det mest om individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal, men det tycker jag är alldeles för snävt. Det är sällan som man lyfter vikten av en bra dialog, att varje dag växla några ord med föräldrarna och informera varandra om vad som varit under dagen.
Lotta Törnblom, före detta förskollärare och förskolechef, håller kurser och föreläser om professionellt förhållningssätt till föräldrar i förskolan genom företaget Lärarfortbildning. Hon möter en stor osäkerhet och vånda bland förskollärarna.
– Jag kan förstå problematiken men vill gärna avdramatisera den, säger hon.
Ett sätt är att se föräldrakontakterna som en möjlighet att marknadsföra sin egen och förskolans professionalitet och tillsammans med föräldrarna diskutera vad god kvalitet i förskolan är. Att göra det tydligt varför man ska välja just den här förskolan för sina barn. Det är viktigt, bland annat eftersom föräldrar har valmöjligheter i dag. I storstäderna är det ganska lätt att byta förskola om man inte är nöjd. Men det ska naturligtvis inte vara tomma ord utan bottna i handling.
Att många upplever dagens föräldrar som mer krävande tycker hon inte är konstigt. Som vuxen i dag förväntas man vara engagerad och aktiv och ta för sig på alla möjliga sätt i samhället, så det gäller förstås också förskolan.
– Man ska inte glömma att förskolan generellt sett får mycket goda omdömen i brukarundersökningar. Ibland undrar jag om det delvis kan bero på att föräldrar inte vet vad de har rätt att förvänta sig av förskolan. Eller om de inte vågar vara kritiska av rädsla för att det ska gå ut över deras barn.
Vad menas egentligen med ett professionellt förhållningssätt?
– Det är när man utgår från det som står i läroplanen. Och vågar vara direkt, rak och tydlig i sin yrkesroll.
– Av det jag hör från de förskollärare jag möter är det mycket fokus och engagemang på sådant som inte ingår i uppdraget och ganska mycket tyckande om föräldrar.
En fråga som hon ofta får under sina kurser och föreläsningar är hur man tacklar föräldrar som vill ha sina egna behov tillfredsställda och som bara ser till sitt eget barn.
– Då får man återigen hänvisa till förskolans uppdrag: så här ser det ut och därför gör vi så här.
Det är vanligt att vissa ”trevliga” föräldrar får mycket uppmärksamhet från personalen medan andra får mindre och de som betraktas som besvärliga knappt får någon uppmärksamhet alls.
– När jag märker sådana tendenser brukar jag be var och en i arbetslaget att rita en karta över alla barns föräldrar och sedan markera vad de känner med plus, minus eller varken eller. Då blir det väldigt tydligt hur det ser ut och det öppnar för en diskussion om vad det är som gör att man känner på ett visst sätt. Vilka känslor handlar det om och hur påverkar det föräldrarna och barnen?
– Det är viktigt att vara öppen och reflektera över sina egna reaktioner i arbetslaget om man vill utveckla bra och tillitsfulla relationer till föräldrarna. ”Varför känner jag mig kränkt av den här föräldern?” ”Varför har jag svårt att ta upp den här frågan?” ”Är det för att jag är rädd för att såra eller är det egentligen så att jag är rädd för att bli anklagad eller illa omtyckt?”
Börjar det dyka upp klagomål från föräldrar så är det ofta ett tecken på brist på tillit, menar Lotta Törnblom.
– Fråga rakt ut vad det är som är problemet. Se det som om att ni och föräldrarna är samarbetspartners. Tillit handlar om att verkligen bjuda in till samarbete för att lösa saker. Föräldrarna är inte fienden.
Att samhället har förändrats med nya familjekonstellationer och möten mellan olika kulturer påverkar också relationerna till föräldrarna. Till exempel finns det olika syn på vad förskolan ska göra, på lärarens roll och på vilka kläder barnen behöver ha med sig till förskolan.
– Det finns inga föräldrar som har ansvaret för att relationerna ska fungera, ansvaret ligger hos förskolan. Det är förskollärarna som är proffsen och som ska försöka hitta vägar till föräldrarna, säger Lotta Törnblom.
Örebro universitet är ensamt i landet om att erbjuda en högskolekurs i föräldrarelationer för förskollärare. Universitetslektor Lars Erikson är ansvarig för kursen som man läser på halvdistans. Målet är att den ska sätta igång en process för att förbättra samarbetet med föräldrarna.
– De flesta verkar brottas med samma problem. Svåra frågor är gränsdragningen för det gemensamma ansvaret och hur man skapar en förtroendefull relation, säger Lars Erikson.
Hans egen forskning kring föräldrakontakter i skolan har bland annat handlat om att ta fram instrument för att analysera hur man kan förhålla sig till föräldrakontakter. Det har landat i en modell med fyra principer: isärhållandets princip (tydliga gränser mellan skola och hem), partnerskapsprincipen (strävan efter ökat samarbete), brukarinflytandeprincipen (föräldrar påverkar kollektivt i organiserade former, som genom föräldraråd) och valfrihetsprincipen (det fria skolvalet grundat på den individuella föräldrarätten).
– Man kan inte sätta en stämpel på en viss förskola, att den utgår från en viss princip, säger han. Ofta är verkligheten en blandform. Men det kan exempelvis finnas skillnader i hur tillmötesgående eller avvisande förskolan är till enskilda föräldrars önskemål för det egna barnet.
– Generellt sett kan man säga att vi går mer och mer från isärhållande mot ett ökat partnerskap. Men jag tycker att isärhållandet också har ett värde. Om gränserna helt suddas ut är det svårare för barnen att utvecklas till självständiga, kritiskt tänkande individer, som de har rätt till enligt läroplanen. Som förälder äger man inte sitt barn.
– Ett annat problem är att föräldrarna ofta driver intressen som gynnar det egna barnet. Framför allt är det de resursstarka föräldrarna som är intresserade av att vara med och påverka.
Lars Erikson säger att det är vanligt med kollektiva föreställningar om hur man ska vara som förälder och att det är lätt att stämplas som god eller som ointresserad och försumlig. Den goda föräldern ställer upp och stöttar, ställer lagom många, lagom krit-iska frågor och kommer på föräldramöten.
– Istället borde man se varje förälder som en resurs och erkänna dem som viktiga för sina barn. Att man inte kommer till föräldra-möten kan exempelvis bero på rädsla, att man har ett annat modersmål eller att man helt enkelt av tradition lämnar över sitt barn till förskola eller skola i största förtroende.
Dessutom finns en tendens att se föräldrarna som ett kollektiv, som man inte vill släppa för nära inpå sig, medan föräldrarna brukar vilja bli sedda som individer och vill lära känna barnens lärare, menar han.
– Jag tycker att det är viktigt att försöka ha föräldrarnas perspektiv, se dem som individer . Man kan inte utgå från att man kan bemöta alla föräldrar på samma sätt.
Då kan det uppstå osynliga hinder som gör att vissa föräldrar inte känner sig välkomna.
Lokala och nationella studier som har gjorts vid Malmö högskola visar att det är stora skillnader i föräldrakontakten mellan olika områden. Föräldrar i resursstarka områden uppfattas ha högre krav på arbetet i förskolan, på delaktighet och lärande och kliver längre in i verksamheten. Det kan många gånger också vara svårt att hantera för förskolepersonalen.
Skillnaderna var stora i pedagogernas skattningar av föräldrars förväntningar utom när det gäller trivsel och trygghet, det förväntar sig alla föräldrar.
– Men vad betyder det när vi satsar på ökad delaktighet och samtidigt ser att förväntningarna är så olika mellan olika föräldrar. Får vi större skillnader mellan förskolorna? undrar lngegerd Tallberg Broman, professor i pedagogik med inriktning mot yngre barn vid Malmö högskola, och en av de som står bakom studierna.
– Vad får det för konsekvenser när förädrarna har stora förväntningar? Och när de inte har några förväntningar alls?
– I allmänhet vill förskolorna ha ökad delaktighet eftersom det är bra för barnen, för deras delaktighet och lärande. De flesta är angelägna om det och uppskattar demokrati och inflytande. Personligen tror jag att föräldraengagemang leder till en bättre verksamhet, säger Ingegerd Tallberg Broman.
Skriv ut
