Under rubriken ”Dags att ifrågasätta Reggiofilosofin” skrev Anna Thor i nummer 9/2009 att ”över en natt har vi låga bord och stolar igen i våra förskolor, utan att arbetsmiljöaspekten verkar har diskuterats”. Vi på Bikupans förskola i Östersund, som länge har arbetat Reggio Emiliainspirerat, har valt låga möbler just för att prioritera arbetsmiljön. Framför allt barnens, men även de vuxnas, genom att vi undviker lyft i och ur stolar och inte behöver serva barnen vid borden. Det minskar stressen och ljudnivån har sänkts. Framför allt på småbarnsavdelningen när barnen själva kan hämta det de behöver. Därtill får de utveckla sin självständighet, självkänsla och empati.
Anna Thor skrev även att många inom Reggio Emilia-inspirerade förskolor kallar sig pedagoger och inte lärare, trots lång högskoleutbildning, och undrar vilka konsekvenser detta för med sig. Vi kallar oss pedagoger för att lyfta fram att alla vuxna i förskolan kan bidra till en rik och mångsidig förskola. Vi försöker alltså inte sudda ut skillnaderna mellan olika yrkesgrupper utan lyfta fram att vi behöver en mångfald av kunskaper i förskolan och att vi därför även ibland tar in andra yrkesgrupper. Att kompetent leda barnen vid handen – som pedagog betyder – på deras lärande resa är ett gemensamt uppdrag oavsett utbildning. Det handlar inte om att anamma ny terminologi eller en pedagogisk trend utan om ett nytt sätt att se på kunskap, lärande, barn och pedagogrollen. Vi håller med Anna Thor om att det finns mycket bra forskning om hur barn lär. Men vi måste också våga lita på våra egna erfarenheter och hitta teorier som stödjer det vi ser. Det är just detta som Reggio Emilias filosofi innebär och ger oss möjlighet att göra, att forska tillsammans med barnen.
Skriv ut
