Komet i förskolan kan säkert fungera. Det som gör mig orolig är att jag upplever att man inom Komet (till exempel på hemsidan) faktiskt har en annan syn på barnet än vad Barnkonventionen och läroplanen förmedlar. Stor kraft läggs på att förändra barns utåtriktade beteenden i olika situationer, men ställs det några frågor kring grunden till beteendet? Barnet tycks inte tas in i processen som en kompetent person, utan verkar istället bli ett slags objekt för de vuxnas agerande då beteendet ska ändras.
Jag får så många frågor då detta med nya ”verktyg” för pedagoger i förskolan poppar upp med jämna mellanrum. Vad betyder det – är grundutbildningen otillräcklig, pedagogerna osäkrare, situationen i förskolan för svår? Vad händer med pedagogers syn på sin roll i relation till barnet? Och vilka normer använder vi oss av då vi bedömer barnens beteenden? Är det möjligt att vara en likvärdig autentisk och nyfiken medmänniska och bemöta den lilla människan på ett respektfullt sätt?
För mig känns det viktigare att se på oss vuxna, och till exempel fundera över hur lyhörda vi är. Uppfattar vi barnens signaler? Vi måste ständigt undersöka vad som ligger bakom beteenden.
Nyckeln till ett gott samspel ligger ju i den vuxnes bild av barnet, eftersom den i hög grad styr det bemötande barnet får. Om vi tränar oss att se, förstå och tolka barnets signaler och förändrar vårt bemötande utifrån det, så kommer också barnet att agera på ett annat sätt.
Skriv ut
