Jag arbetar som förskollärare i en förskola. Ganska ofta förvånas jag över att man lägger ned så mycket tid och energi på att beklaga sig över barnens vistelsetider. Ibland handlar det om föräldrar som arbetar för mycket och att deras små får långa dagar i förskolan. Ibland handlar om att föräldrar har glömt att fylla i barnens tider på schemat. Det kan få många i personalen att tappa kontrollen och brusa upp.
Jag kan inte förstå att det ska få ta sådant stort utrymme i diskussionssammanhang när det finns betydligt vettigare saker att lägga sin energi på. Visst, det finns föräldrar som ofta glömmer att meddela sina tider. Men det måste man kunna ta på ett snyggt sätt och inte vid frukostbordet så att alla barn hör det och eventuellt också föräldrar som står kvar i hallen. Vi kan inte kräva av barnen att de ska vara schyssta mot varandra när de hör oss pedagoger gnälla och klaga och dra ned stämningen i förskolan.
Varför ägna en hel morgon åt att gnälla över om det ska komma 10 eller 15 barn till frukost? Kommer det något oanmält barn så är det bara att ställa fram en tallrik till. Om man gör denna lilla händelse i vardagen till en sådan stor grej undrar jag man löser verkligt stora problem?
Så släpp på kontrollen, spänn av och ha lite mera roligt. Det smittar av sig på både barn och kollegor. En pedagog som är lugn, trygg i sig själv och har en god självkänsla, löser ofta situationer utan att hetsa upp sig. Om vi pedagoger ska kunna förmedla trygghet, tilltro och självkänsla till barnen så måste vi börja med oss själva.





































