Förskoleklassens lärare i kläm

Helena Ackesjö har själv arbetat som förskoleklasslärare. Hon ställde sig redan då frågor om arbetets art, om samarbetet med förskolan och skolan, och om vilken pedagogik och vilket förhållningssätt som krävdes i arbetet.

– I arbetslaget diskuterade vi ofta det pedagogiska innehållet och vilka målen var för verksamheten. I och med att detta är en frivillig skolform så är det svårt att veta vad man kan ställa för krav, på verksamheten, på lärarna och på barnen. Denna luddighet kring definitionen av uppdraget kan jag även se i mitt forskningsmaterial och det påverkar så klart lärarna. För en del av dem har arbetet utgjorts av ett sökande av en egen profession redan från införandet av förskoleklassen.

Nu har Helena Ackesjö via ett antal dialogseminarier tagit del av 14 förskoleklasslärares tankar om det arbete som de utför i förskoleklassen, och kan i materialet se mönster i deras identitetsbygge och i positioner i skolan.

En stötesten för samarbete mellan förskoleklass och skola som man inte kan komma förbi är lärarkategoriernas olika arbetstidsavtal. Att de på grund av sitt avtal inte ges möjlighet att delta i övriga lärares konferenser, planeringar och studiedagar på grund av att de tjänstgör även på fritidshemmet, gör att de blir och känner sig som ”lärare i skol-ans marginaler”.

– Alla lärare som jag har pratat med i undersökningen vill väldigt mycket. De vill integrera och integreras, de vill samverka med både förskolan och skolan. Men många har fått backa från sina visioner, bland annat på grund av svårigheter att hitta gemensam planeringstid.

Det saknas ofta riktlinjer för deras arbete, och i vissa fall har lärarnas rektorer givit för lite stöttning eftersom de inte vill ”toppstyra” verksamheten. Här ser Helena Ackesjö en av flera paradoxer i sitt material: Samtidigt som förskoleklasslärarna efterfrågar riktlinjer och stöd, så vill de inte bli för styrda. Verksamheten ska främst styras av barnens behov.

Att reformen, utöver de pedagog-iska tankarna om en mjuk övergång mellan förskola och skola, dessutom grundar sig på ekonomiska överväganden har inte heller gynnat integrationen, enligt Helena Ackesjö. Trenden hon urskiljer är att reformens grundidéer lättare har kunnat förverkligas på mindre skolor, där delaktighet och öppna dörrar mellan förskoleklass och skola i flera fall har blivit resultatet. På stora skolor blir strukturen mer fixerad. Om förskoleklassen dess-utom placeras i ett separat hus på gården, gynnar detta inte heller integrationen mellan förskoleklass och skola.

Ska förskoleklassen utgöra en bro mellan förskola och skola så är det naturligtvis viktigt var man befinner sig lokalmässigt. Lärarna i studien menar att både lärare och barn i ännu högre grad skulle kunna gå emellan förskoleklassens och skolans verksamheter för att berika varandra och varandras verksamheter om möjligheter gavs. Till exempel skulle läraren i årskurs ett kunna arbeta med barnens tidiga läs- och skrivutveckling redan i förskoleklassen.

– I värsta fall kan det istället för samarbete tyvärr bli en maktkamp mellan de olika verksamheterna, till exempel kring ”vem har makten över läs och skriv”.

I studien finns exempel på hur förskoleklasslärare, med undervisningsambitioner inom exempelvis läs och skriv, stoppas av skolans lärare eftersom de inte vill att barnen ska behöva lära sig samma sak en gång till när de börjar skolan.

– Här menar jag att det måste skapas ett samförstånd om vilket innehåll verksamheten ska ha. Det finns stora möjligheter till att utveckla en mixad pedagogik i förskoleklassen, där barnen kan möta undervisning i skolämnen allt eftersom de visar nyfikenhet och intresse för det. Barnen bör inte hindras i sin utveckling, det borde vara tvärtom, menar Helena Ackesjö.

Lärarnas berättelser om sitt arbete beskrivs i studien utifrån två teman som hon urskiljt i sitt material; Talet om samhörighet – Att bygga bro och Talet om utanförskap – Stängda gränser.

Inom det andra temat talar lärarna om ett ”vi” och ett ”dom”, där de tar spjärn mot andra lärare.

– De markerar tydligt skillnader mellan sig själva och andra lärare i förskola, skola och på fritidshem. På detta sätt framhåller de sin placering mellan förskola och skola genom att ta avstånd ifrån båda de omgivande verksamheterna. De markeringar lärarna gör mot andra lärarkategorier skapar det jag kallar ”livet i gränslandet”, vilket uttrycks i att det verkar vara svårt för lärarna att veta åt vilket håll man ska luta sig. Ibland upplever förskoleklasslärarna en vilsenhet i gränslandet, säger Helena Ackesjö.

De anser, kanske lite förvån-ande med tanke på reformens intentioner, att de som lärare i förskoleklass är mer inriktade på barnens sociala utveckling mer än på barnens formella kunskapsutveckling. Att socialiseras in i gruppen, att träna uthållighet – det är sådana saker man behöver syssla med.

– Förskoleklasslärarna beskriver förskoleklassen som ett andningshål mittemellan, en oas för barnen att vila i mellan de två mera kunskapsorienterade verksamheterna i förskola och skola.

Och betänker man att 6- åringarna inte alltid känner varandra om de kommer från olika förskolor, så förstår man att året innan den obligatoriska skolstarten handlar om att få barnen trygga tillsammans, och att hitta regler och rutiner som fungerar för barngruppen.

När de speglar sig åt andra hållet, mot lärarna i skolan, anser de att de själva anpassar sig mer till barnens behov. Lyhördhet och flexibilitet i verksamheten är faktorer som lärarna markerar som skillnader jämfört med skolans lärare, som ibland ses som fyrkantiga och konservativa. Förskoleklasslärarna menar att de är ”närmare barnen” vilket ger dem bättre möjlighet att se och möta barnens behov, intressen och nyfikenhet.

– En analys av lärarnas berätt-elser kan vara att förskoleklassen är en oas där barnen ska kunna vila och samla sig inför det som komma skall i skolan. Men barnen är ju förstås mycket vetgiriga i den åldern, och jag tror verkligen att lärarna försöker att möta vart och ett av dem på den nivå de är. Utan att behöva stressa fram något. Men hur man organiserar förskoleklassen och dess villkor på de olika skolorna betyder väldigt mycket för hur lärarna kan förverkliga sin vilja och sina ambitioner.

Helena Ackesjö oroar sig för förskoleklassens framtid och för hur uppdraget kommer att se ut, exempelvis efter införandet av den nya lärarutbildningen 2011.

– Trenden nu är att kommunerna börjar anställa lärare mot yngre åldrar i förskoleklassen. Då försvinner ju den pedagogiska ambitionen att förskolepedagogiken skulle influera verksamheten i förskoleklassen.

Frågan är också hur pass bred den nya lärarutbildningen för F–3-lärare kan bli, och hur mycket av de allra yngsta skolbarnens intressen och villkor som tillvaratas.

Enligt det nya förslaget till skollag ska förskoleklassen fortsatt vara ett frivilligt skolår som ska baseras på förskolans traditioner av lek och lärande.

– Det är centralt att det arbetar just förskollärare i förskoleklassen eftersom de är bärare av förskolans kultur och traditioner. Men å andra sidan bidrar ju en blandning av olika lärarkategorier till en mix av olika pedagogiska strömningar vilket också är en del av målet med förskoleklassen, menar hon.