Tidiga insatser ger stor effekt

Det finns omfattande forskning som visar att barn som tidigt får möta matematiken på ett informellt och lekfullt sätt i förskolan har bättre matematikkunskaper när de lämnar grundskolan. Det här sambandet har visat sig vara ännu starkare för matematik än för exempelvis läsning.

Andra studier visar att de barn som har allra mest att vinna på tidiga matematikinsatser är de som kommer från socioekonomiskt utsatta familjer. Och att tidiga insatser ger effekt ändå upp i vuxen ålder.

– Därför kan man säga att matematiken i förskolan har en jämlikhetsaspekt vid sidan av den demokratiska aspekten som vi brukar tala om, säger Görel Sterner, som arbetar på NCM som projektledare med specialpedagogiska frågor och matematikdidaktik i förskola och grundskolans tidigare åldrar.

Men för att matematiken ska kunna lyftas fram på allvar och för att alla barn ska få någorlunda lika möjligheter måste det bli tydligt vad matematik i förskolan är och vilka kompetenser och förmågor det är som man vill att barnen ska utveckla, menar hon. Det är inte tillräckligt tydligt i det nuvar-ande förslaget till läroplanen för förskolan.

– Det innebär att det i stor utsträckning blir upp till lärarna att avgöra vad matematik i förskolan är. Eftersom många förskollärare har lämnat matematiken tidigt blir det ytterst vanskligt.

När det nu ska satsas på kompetensutveckling i matematik måste läroplanen dessutom hålla länge och vara utvecklingsbar så att inte lärarna har hunnit springa förbi den när de har fått den utbildning som de behöver så att den blir begränsande i stället för ett stöd, påpekar hon.

Under en hearing med Skolverket om förslaget till ny läroplan i februari, som vi skrev om i Förskolan nummer 3/10, framförde NCM bland annat behovet av en tydlig samlad definition av matematiken i förskolans läroplan, liknande den som finns i läroplanen för grundskolan.

Forskaren Alan Bishop ser matematiken som en kulturyttring som utvecklas ur olika aktiviteter som är gemensamma för många olika kulturer (se faktaruta nedan).

– Konkret har vi föreslagit att man kan använda hans beskrivning av vilken typ av förmågor och kompetenser som barnen och eleverna ska utveckla. Beskrivningen skulle kunna anpassas för alla skolformer, från förskola till gymnasium säger Görel Sterner.

– Då skulle man verkligen få den här röda tråden och något gemensamt att utgå ifrån i det livslånga lärandet som vi hela tiden pratar om.

Elisabet Doverborg som arbetar med förskolefrågor och kompetensutveckling på NCM och forskar om förskolebarns matematiklärande, säger att matematiken har en historiskt viktig roll i förskolan. Friedrich Fröbel, som betraktas som förskolans anfader, hade exempelvis matematiken i fokus när han startade sin första barnträdgård 1840 och tog fram ett eget material för att lära barn matematik.

– Det är nog så att den hamnat lite i skymundan på senare tid, säger Elisabet Doverborg.

– Kanske har det att göra med att många lärare och föräldrar i dag har en ganska snäv syn på vad matematik är, som är knuten till det som de själva upplevde under sin skoltid med siffror och uträkning av tal, och som inte passar i förskolan. Har man ett bredare perspektiv så handlar matematik även om former, mönster och rumsuppfattning, arkitektur, lägesord och tidsord. För de små barnen är exempelvis rumsuppfattningen väldigt viktigt för att de ska kunna förstå sin omvärld.

I forskningen om den tidiga matematikens positiva effekter betonar man att det inte handlar om någon formell undervisning utan om den lekfulla, informella matematiken som finns i barnens vardag och i naturupplevelser.

– Samtidigt tycker jag att vi inom förskolan måste sluta att prata om det som sker i skolan som något dåligt. Ibland låter det som att man kan göra nästan vad som helst när det gäller förskolans matematik ”bara det inte blir som i skolan”, säger Görel Sterner.

– I själva verket sker det väldigt mycket utveckling i skolan och det finns mycket matematikundervisning i skolan som är precis hur bra som helst. Om vi menar allvar med det livslånga lärandet gäller det i stället att hitta de gemensamma insatserna som behövs för att förskola och skola ska länka samman i ett gemensamt utbildningssystem.