Se matematiken i stunden

Philip, 2 år, har hämtat en inplastad bild som föreställer en figur byggd av duplo. Nu ska han bygga en likadan. Philip pekar på en duplobit på bilden och letar sedan upp en bit med samma form och färg ur duplolådan. Han övar sig att se mönster och konstruera efter ritning. Pernilla Erlandsson sätter sig ner bredvid honom på golvet. När Philip är klar jämför de figuren på bilden med hans bygge.

– Tycker du att de ser likadana ut? frågar Pernilla Erlandsson.
De jämför bit för bit. Philip upptäcker att det är något som inte stämmer, men inte vad det är. Han funderar själv en stund innan Pernilla ger honom vägledning.

– Har alla bitarna samma färg som på bilden? undrar hon.
Då ser Philip att en rektangelformad bit i botten har fel färg

– Den, säger han och byter snabbt ut en blå bit mot en röd.
När Philip upptäcker att hans bygge ser precis ut som på bilden, blir han jätteglad och jublar:

– Jaaaa!

Sedan hösten 2008 har Nolängens förskola i Alingsås matematikprofil.  

– Vi försöker synliggöra och benämna matematiken i vår vardag. I musik, drama, lek, lässtunder, samlingar eller på utflykter. Ja, i allt vi gör. Matten kommer in som en del i den vanliga verksamheten, därför behöver vi inte välja bort andra aktiviteter, säger förskolläraren Jenny Gustafsson som arbetar på småbarnsavdelningen.
Hon berättar att matematikinriktningen framförallt har inneburit ett förändrat förhållningssätt hos personalen i förskolan.

– Det är som att sätta på sig ett par nya glasögon. Man ser världen lite annorlunda och blir medveten om den matte som finns i stunden tillsammans med barnen.
Inspirationen till matematikprofilen, väcktes när matematikutvecklaren i Alingsås startade nätverksträffar för pedagoger som arbetar med matte inom skola och förskola.

– Vi fick upp ögonen för hur matematiken skulle kunna bli en större del i förskolans vardag. Dessutom blev vi extra peppade när vi fick reda på att forskning visar att svenska barn har bristfälliga mattekunskaper. Det ville vi vara med och förändra, berättar Pernilla Erlandsson.

Förskollärarna på Nolängens förskola har vidareutbildat sig kring praktisk matematik för små barn under flera år. De har gått universitetsutbildningar och haft studiecirklar, bland annat inom Förskolelyftet. Jenny Gustafsson tar fram boken Små barns matematik utgiven av Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM).

– Den här boken var vår bibel i början, där vi hittade många användbara tips. Ju mer erfarenhet och kunskap vi har fått sedan starten, desto lättare har det blivit att utveckla egna idéer.
Philip är på toaletten. Utanför dörren står treåringarna Hugo och Joar i kö.

– Vem av er står först? frågar Pernilla Erlandsson.

– Jag. Joar är sist, svarar Hugo.

– Ja, Joar står bakom dig. Och du står framför Joar, förtydligar hon.
Toalettkön är ett exempel på en vanlig situation där pedagogerna kan använda matematiska uttryck på ett användbart och roligt sätt.

– Vi för in matematiken i språket när vi kan. Lika gärna som barnen lär sig andra svåra ord som de kanske inte förstår, får de också vänja sig vid matematiska begrepp. Så småningom kommer de att kunna koppla ihop sina konkreta upplevelser med matteorden och får då redskap till att lättare förstå sin omgivning, säger Pernilla Erlandsson.

Det är dags för samling. Jenny Gustafsson trummar takten på en djembetrumma, samtidigt som hon sjungande räknar antalet barn och lägger handen på dem en efter en för att tydliggöra att siffran står för något. Mio, 3 år, håller upp sina fingrar i luften samtidigt som Jenny räknar. Det är åtta barn där. Mio håller först upp åtta fingrar som han sedan ändrar till tio och säger:

– Det är många barn här.
Sedan blir det en räkneramsa där barnen får möta subtraktion på ett tidigt stadium. Fem av barnen står på stolar och föreställer fåglar som snart ska trilla ner. De sjunger tillsammans:

– Fem fina fåglar satt på en gren. En ramlar ner…
Ettåringen Daniar tar ett jätteskutt ner från stolen när det blir hans tur. Ramsan fortsätter:  

– Fyra fina fåglar satt på en gren. En ramlar ner…
Nu är det Tindra, 3 år, som ramlar ur trädet. När alla fåglar har fallit ner avslutas samlingen med en fruktstund. Jenny Gustafsson skär upp äpplen och bananer i olika stora bitar.

– Hur stor del av bananen vill du ha? frågar hon.

– En ”färdedel,” svarar Moa, 2 år.

Det är populärast att välja fjärdedelar av frukten. Men Hugo vill ha ett halvt äpple och pekar på den äppelklyfta som stämmer överens med storleken.

– Genom att använda begreppen hel, halv och fjärdedelar får barnen en känsla för proportioner på ett vardagsnära sätt, även om de inte fullt ut förstår innebörden, berättar Jenny Gustafsson efter fruktstunden.
 
På småbarnsavdelningen kan det vara svårare att visa upp matematiken för föräldrar och besökare än inne hos de större barnen – där det finns stapeldiagram, väderhjul och tabeller uppsatta på väggarna.

– Barnen på småbarnsavdelningen är för små för skrivna siffror. De behöver vara 3–4 år för att det ska bli meningsfullt. Vi övar istället matte väldigt konkret i vardagssituationer, säger Pernilla Erlandsson.
Hon berättar att de exempelvis sorterar in leksaker på rätt ställen, parar ihop rätt strumpor med varandra, sorterar knappar efter olika egenskaper, rullar bollar till varandra, bygger med klossar eller konstruerar kojor.

– Vi vill få barnen att själva reflektera. Har en kloss ramlat bakom ett element, så säger vi inte att vi ska ta fram den utan utmanar barnet med frågor som ”hur ska vi lösa detta?” eller ”vad behöver vi till hjälp?”. Då kan begrepp som lång, kort, smal och tjock användas i samtalet.

Jenny och Pernilla tycker att det ska bli spännande att se om barnens tidiga kontakt med matematiken får effekt när de börjar skolan. Än så länge har matematikprofilen inte funnits tillräckligt länge, för att de ska kunna följa upp sitt arbete på lågstadiet.

– Jag har svårt att tro att det inte kommer att märkas. Det finns nog få barn som vant sig vid bråktal redan som tvååringar, säger Pernilla Erlandsson.

  –Och som fått jobba lustfyllt med matematik så tidigt i livet.