Lyssnandets pedagogik 

Från Förskolan 2005-09-13 00:00

 Efter tjugo år som förskollärare tröttnade Ann Åberg på jobbet. Med hjälp av ett utvecklingsprojekt förändrade hon, tillsammans med sina kollegor, vardagen. Nio år senare är hon full av entusiasm och nyfikenhet på vad arbetet kan innebära. ”Man vet vad det är men inte vad det kan bli” citerar hon ett av sina barn för att beskriva hur hon numer ser på arbetet. 

   Lyssnandets pedagogik är mer än att lyssna till ord. Ann Åberg beskriver ett lyssnande till tankar, avsikter, referenser, sammanhang, möjligheter och funderingar som ligger bortomden första reflektionen och det för givet tagna. Hon beskriver en praktik som medvetet och konkret strävar efter att ge begreppet ”demokrati” ett innehåll. 



Jag läser imponerad och lite avundsjuk på hur hon och hennes kollegor envist prövar att bryta tidigare rutiner och tankebanor och om hur de ger olika möjligheter för barnen att använda sina förmågor. Tillit till både barnens och pedagogernas kompetens är näring för utvecklingsarbetet. 

   Utveckling sker inte av sig självt och långt ifrån alla vågar eller längtar efter förändring. Därför är det befriande att Ann Åberg beskriver både det fantastiskt intressanta och inspirerande arbete som sker med barnen och det långsamma och ibland mödosamma arbete det innebär att tränga in i hur vi uppfattar förskolans uppdrag, hur vi med våra olikheter kan göra barnens förskolevardag spännande, rolig och trygg. 

   För att utveckla praktiken behövs teoretiska perspektiv och resonemang. Det finns ingen självklar organisation eller förväntningar från förskolans huvudman. Förskolan saknar konvent eller biennaler där teorier presenteras och diskuteras. Det är upp till lokala initiativ att utveckla verksamheten. Därför är presentationer som Ann Åbergs, med kommentarer av Hillevi Lenz Taguchi, värdefulla för att sprida teorier och arbeten som kan inspirera andra. 



Att tydliggöra hur vi tänker om barn och ser på förskolans och pedagogernas roll är viktigt för att veta vad vi behöver veta och kunna mer om, vad vi behöver vara överens om och vilka olikheter som kan vara en tillgång för utveckling. Ann Åberg menar att det nätverk för gemensam kunskapsutveckling som bildades i Bromma där hon arbetar var en förutsättning för att driva utvecklingsarbetet. Syftet, vilket de ju också lyckades med, var att med hjälp av dokumentation utveckla den pedagogiska verksamheten. Dokumentationen blir ett nödvändigt verktyg för arbetslagets reflektion. Den ger möjlighet att ha en gemensam utgångspunkt för funderingar om det gemensamma arbetet. 

   Ann Åbergs beskrivning av hur de utvecklat sin dokumentation inger läsaren tillförsikt i de egna försöken. Det tar tid att lära sig fokusera och sovra i det man vill förstå och veta hur man kan använda materialet för att utmana barnen i deras utveckling. Första kapitlet i boken heter ”Från leda till lust” och det är just lusten som lyser genom alla bokens kapitel och smittar av sig till läsaren. 

   Jag blir glad av att läsa om vad barnen får vara med om och av allas, barns som vuxnas, delaktighet. I slutet av boken beskriver hon också hur de engagerat föräldrar och ger samverkan och föräldrars delaktighet en djupare innebörd. 



Hillevi Lenz Taguchi, lektor vid Lärarhögskolan i Stockholm, ger i sina teoretiska mellanspel perspektiv på vad som formar våra föreställningar och på vilken makt, möjlighet och ansvar förskolans personal har. 

   Hon avslutar boken med teorier om hur viktigt det är att ta vara på våra olika sätt att tänka och att det är just olikheten och skillnaden som utgör lärandets och förändringsarbetets drivkraft. Hon menar också att alla föreställningar och fantasier om oss själva och om barnen som för närvarande styr vårt tänkande och handlande kommer att förändras och behöver utsättas för kritisk granskning. Och det är ju medicin mot eventuell leda. 

   ”Lyssnandets pedagogik” är rolig, spännande och lärorik och berör för att den utgår från ett så stort engagemang och en sån smittsam nyfikenhet. 





Monica Nylund 

Lyssnandets pedagogik – etik och demokrati i pedagogiskt arbete
Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi
Libers förlag

Fler artiklar om

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter

Grafik: Datawrapper

9 procent av kandidaterna till landets kommunfullmäktige är lärare. Det gör dem till den största yrkesgruppen i politiken. Störst andel lärare har MP och V.

kommentarsikon

Bild: Boberger/CC BY-SA 3.0Regeringens utredare Martin Ingvar föreslår att betyg ska ges från och med årskurs fyra, i stället för som nu årskurs sex. Utredningen överlämnades på onsdagen till utbildningsminister Jan Björklund (FP).
– De OECD-länder som använder tidiga betyg når mycket bättre resultat än Sverige, säger Martin Ingvar.

kommentarsikon

Vill du att betyg i årskurs 4 införs?

Nej
57% (4 röster)
Har ingen åsikt
29% (2 röster)
Ja
14% (1 röst)
Totalt antal röster: 7