Foto: Susanne LindholmTre flickor på en tre- till femårsavdelning leker mamma, pappa och hund i hemvrån när en fjärde flicka kommer fram till dem.

– Jag vill vara med, jag vill vara bebis säger hon.

– Vi har ingen bebis, svarar ”mamman” avmätt.

– Jag vill vara bebis, jag vill vara med! insisterar flickan argt.

Hon tjatar, men får inget gehör i lekgruppen. Barnrösterna stiger alltmer upprört mot taket.

– Vi lekte först!

Några andra barn som leker med lego i rummet lämnar leken och kommer närmare för att se vilka som bråkar. Två förskollärare kommer fram och undrar vad som händer.

– Alla ska få vara med, ropar en pojke, som kan reglerna som upprepas i förskolan.

– Kan hon inte få vara något annat än en bebis, föreslår förskolläraren, en hund kanske?

– Nej. Vi har redan en hund!

– Jag vill bara vara med, säger den leksugna flickan blygt.

Förskollärarens kollega försöker locka barnen som samlats runt bråket med sig bort därifrån till legot igen för att lugna hojtandet omkring. Efter en stunds förhandlande med förskolläraren i hemvrån kommer till slut lösningen på konflikten.

– Okej då, du kan få vara hundvalp, beslutar ”mamman”, som har veto i låtsasfamiljen.

– Vi bryter där. Hur kändes det?

Lärarutbildaren Monika Diehl låter sina skådespelare sätta sig ner i en ring för att diskutera dramat som just utspelat sig. De tolv förskollärarstudenterna tränas i konflikthantering genom rollspel där de hittar på typiska problemsituationer i förskolan och spelar både barn och lärare. De som ska spela lärare får gå ut medan resten av gruppen beslutar vad som ska hända i barngruppen och hur de ska agera. Kursen Pedagogiskt ledarskap, sociala relationer och konflikthantering avslutar studenternas första termin på det nya förskollärarprogrammet på Umeå universitet. Den här veckan har programmets 85 elever delats in i mindre grupper för att kunna ägna sig åt drama och reflektion. Utanför klassrummet vilar ett tungt snötäcke på trädgrenarna denna januaridag. Här inne i Beteendevetarhuset stiger värmen.

Foto: Susanne Lindholm
Klassen diskuterar vad som nyss hänt. I leken lär sig barn sociala koder inför livet. Ska barn som startat en lek få fullfölja den själva? Eller ska man försöka låta alla barn som vill få vara med? Läraren konstaterar att två principer krockar: alla ska vara delaktiga och man ska låta barnen fullfölja en process utan att bli avbrutna. Studenterna diskuterar sina erfarenheter från verkliga förskolor. Man kanske kan ha en diskussion med barngruppen om vilka regler man ska ha? Eller låta de som frågar om de kan få leka själva göra det ibland? Men inget barn får alltid lämnas ensamt eller hållas utanför, utan analys av arbetslaget.

– Det är ett vuxenansvar att ska pa en långsiktig strategi för att hjälpa barn som aldrig är med i leken, det ingår i arbetet med värdegrunden, säger Monika Diehl.

Diskussionen illustrerar bara ett av många knepiga etiska dilemman som visar sig under rollspelen. Under en dramatiserad samling bråkar två barn om en boll – en typisk sakkonflikt. I ett annat drama vägrar en flicka släppa ifrån sig sin cykel på gården till en annan flicka. Hon ger hellre upp cykeln helt och låter förskolläraren låsa in den i förrådet än låter kamraten få den. Det tyder på att det inte är en sakkonflikt utan en relations- eller personkonflikt, enligt student-erna. De enas om att det är svårare att lösa sådana konflikter mellan personer, än ägandebråk om leksaker. De diskuterar förhållningssätt som förhandling, moralpredikan, förflyttning och att ta stöd av en kollega.

Dramat där en flicka envist vägrar röra sig från sin cykel visar sig extra svårt att hantera eftersom flickan inte lämnar cykeln med mindre än att en förskollärare lyfter upp både henne och cykeln i luften och bär dem från platsen. Var det rätt gjort? Det är svårt att veta; får jag ta såhär i ett barn, frågar läraren retoriskt. Gruppen enas om att man kan lyfta ett barn, men att det inte är positivt att hamna i en dragkamp. Det är kanske också i en sådan konfliktsituation som man som förskollärare måste försöka lösa långsiktigt med alla i arbetslaget om det sker ofta. Barnet behöver kanske öva turtagning och förskolläraren bär då ansvaret för strategin.

– Vi pratar ibland sönder barn med rätt och fel. Vi kanske kan hjälpa barnet dela med sig, genom att uppmärksamma vardagliga situationer där barnet lyckas med det. Ibland måste man vara mer konkret, säger Monika Diehl som flera gånger betonar att studenterna ska hjälpa barnen lära sig hantera konflikter, inte bara förebygga eller stoppa bråk när de redan är ett faktum.

Foto: Susanne Lindholm
Klassen får några avslutande tips av en lärarkollega: Kom ihåg att använda jag-budskap och att låta barnen sätta ord på känslor: ”Jag tror du känner dig såhär, gör du det?”

– Det var roligt. Man fick verkligen sätta sig in i situationen och låtsas vara lärare eller barn. Jag kände igen mig och fick nya idéer, säger studenten Susanna Jäger, om lektionen.

Hon har flyttat till Umeå från hemtrakterna i Värmland för att förverkliga sin yrkesdröm. Hon trivs men blev förvånad först över takten i studierna.

– Det var tufft i början, inte som jag väntat mig eller hört att det skulle vara. Men det är bra att man ställer mer krav och visar att yrket är viktigt, att det inte är att passa barn.

Efter lektionen sjunker Monika Diehl nöjd ner på en stol. Studenterna var lite blyga först inför att spela teater, men sen kom de igång tycker hon. Framför allt var diskussionerna intressanta.

– De var fantastiskt duktiga på att reflektera, verbala, och verkade ha läst på litteraturen.

Monika Diehl har satsat mycket krut på lärarresurser till rollspel i den här kursen i kombination med teori och vetenskapligt skrivande, eftersom hon tror att drama förkroppsligar kunskapen och att det behövs i kombination med teorin.

– Reflektion är en viktig del i lärarutbildningen. Allt kan man inte läsa sig till, men kopplingen till böckerna är viktig.

Inom lärosätet diskuteras olika examinationsformer på lärarutbildningen och att det är viktigt att studenterna får prova olika sätt att bli examinerade på.

– Det finns de som inte tycker lärarutbildningen är tillräckligt vetenskaplig. Men den har blivit väldigt vetenskaplig i relation till när jag gick den själv. Det är intressant att det finns olika åsikter.

För ett år sedan var det oklart om den nya förskollärarutbildningen alls skulle få starta på Umeå universitet. Precis som många andra lärosäten fick man avslag på första ansökan. Men strax före sommaren 2011 kom positivt besked från Högskoleverket och i höstas drog programmet igång. Alla behöriga som sökte blev antagna, men starten var tuff och ett tiotal har redan hoppat av. Första terminen har de läst mycket i storgrupp tillsammans med andra blivande lärare på universitetet. Studenterna berättar att de haft fem salstentor under de första tjugo poängen som handlat om vetenskapsteori, källkritik och statistik.

Det är först nu i rollspelen klassen bildat smågrupper med enbart förskollärarstudenter. Men från och med termin två är det bara förskolepedagogiska studier som gäller, till skillnad från i den äldre utbildningen då fler block lästes ihop med andra lärarstudenter. Enligt utvärderingarna från första terminen har det ibland blivit för mycket skolfokus.

– Det hände en gång att en lärare på en föreläsning sa: Det här är inget för förskollärare, de kan gå. Jag tycker det borde vara anpassat för alla, säger studenten Sabina Isaksson.

De studenter Förskolan möter tycker det är bra att programmet blivit mer förskoleinriktat, och att längden är lagom. Ingen tycker den ska förlängas, utan att det är upp till var och en att plugga vidare.

Både den nya legitimationen och introduktionsåret ligger ännu långt fram i tiden. Legitimationen uppfattas som positiv. Introduktionsåret har få funderat över än.

Foto: Susanne Lindholm

– Det är bra med lärarleg, men det känns lite plumpt att man ska behöva jobba ett år. Jag anser att den nya utbildningen ska vara av den klass att jag när jag är klar är en bra lärare. Vi har ju mycket verksamhetsförlagd utbildning, säger Sabina Isaksson.

– Det är en realistisk utbildningslängd. Sen får vi se var vi hamnar med kunskaperna. Första terminen innehöll en del onödigt. Varför ska vi veta hur man läser statistik, undrar Zonny Marcusson, en av de få killarna på programmet.

Han har bara fått positiva reaktioner från omgivningen för sitt yrkesval. Han tror till och med att det kan vara en fördel att vara man i branschen.

– Det är eftertraktat. Jag tror vi kommer kunna roffa åt oss vilket jobb vi vill, ler han.

Samtidigt är han medveten om fördomarna kring yrket som kanske hindrar fler män att söka.

– Det finns korkade, förutfattade meningar om att det är ett kvinnojobb, om kvinnors och mäns roller i samhället och om pedofiler.

Studenterna ser inte någon forskarkarriär framför sig i nuläget. Någon vill plugga vidare till specialpedagog, men de flesta vill ut och arbeta i förskolan så fort som möjligt. Att se barn växa, utvecklas och att kunna lära dem något är drivkrafterna. Flera har prövat att ”vicka” i förskolan och då känt att de hittat rätt. Det blir lätt att få jobb efter examen tror Susanna Jäger.

– Många äldre barnskötare kommer gå i pension och barn finns ju hela tiden. Sen kanske inte lönen är den bästa, men det är ju inte därför man är där, utan för barnens skull.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter