Krisplan ger stöd när det värsta händer

Från Chef & Ledarskap 2015-01-25 22:44

Snön har lagt sig över skolgården och dagarna har blivit korta. Det har gått ett halvår sedan den där försommarkvällen då Björn blev uppringd av kommunens socialchef. En av hans elever, trettonårige Jonas, hade omkommit i en olycka.

– Det här är inget man vill bli proffs på, men vi hade tyvärr fått lite rutin, säger Björn, rektor för en skola med drygt två hundra elever i klasserna 7–9.

Under vårterminens senare del dog två ur personalen med bara ett par månaders mellanrum. Efter den andra begravningen sa Björn att han aldrig mer ville se skolans flagga på halv stång. En dryg vecka senare, en lördag, dog Jonas.

När Björn fått beskedet åkte han direkt till skolan, kallade samman elevvårdsteamet, kontaktade klass­ens mentorer och ringde Mikael, rektor för den skola där Jonas lillebror går. Mikael var på resa och hade läst om olyckan i en av kvällstidningarna.

– Jag hoppades att det inte skulle vara någon hos oss som hade drabbats, säger han.

Björn ägnade söndagen åt att förbereda inför måndagens möte med lärare och elever. Han tog kontakt med kyrkan, med företagshälsovården, skolsköterska och kuratorer. Han besökte också Jonas familj.

– Jag åkte dit som representant för skolan, men väl där var jag bara medmänniska.

Mikael tänkte annorlunda. Han kontaktade lillebrors klasslärare och även den lärare Jonas tidigare hade haft. Tillsammans med kurator och annan stödpersonal förberedde han måndagen. Men Mikael valde att inte kontakta familjen. Han ville visa respekt och inte tränga sig på.

– Nu i efterhand vet jag att borde ha gjort det, det är en lärdom jag tar med mig.

Malin Burman är krishanteringsexpert och jobbar med dödsfall och andra kriser i skolor, företag och organisationer. Enligt henne är det vanligt att i missriktad omtanke om familjen låta bli att höra av sig.

– Men det bästa är nästan alltid att ta kontakt, säger hon.

Enligt Malin Burman ställs känslo­systemet upp och ner när en olycka inträffar. Det ställer helt andra krav på chefens besluts- och ledarskapsförmåga än vid exempelvis ett längre sjukdomsförlopp.

– Det första man ska göra är att ta hjälp av sin krisgrupp. Vad är det som hänt? Hur gör vi med lärarna i morgon bitti? Vem pratar med familjen?

Björns och Mikaels kolor fanns uppdaterade krisplaner. Där framgår tydligt vem som ska göra vad om personal eller elev avlider i skolan eller utanför. Det är till exempel självklart att läraren inte ensam ska berätta för sina elever. Minst två vuxna ska vara med.

– I Jonas klass var de fyra, säger Björn.

För honom fungerade krisplanen som en checklista och ett stöd. Mikael ser däremot behov av att komplettera planen. Som rektor till ett barn som förlorat sitt syskon var hans roll otydlig när det gäller att stötta personal och barn, särskilt då den pojke som förlorat sin bror.

I Jonas skola fanns redan på måndagen ett bord med vit duk, levande ljus, ett foto av Jonas och en kondoleansbok för elever och personal att skriva eller rita i.

Enligt Malin Burman är det viktigt med symbolhandlingar. Det ger en bearbetning och så småningom ett avslut. Men Björn poängterar att det är viktigt att vara lyhörd för hur de anhöriga vill att saker hanteras.

– Om skolan till exempel vill sätta in en dödsannons eller vara med vid begravningen bör man stämma av med familjen först, säger han.

Jonas dog strax innan läsåret slutade. Det fanns tankar på att ställa in skolavslutningen, men för framförallt niornas skull beslutades att avslutningen ändå skulle hållas. Björn höll ett tal där han försökte förmedla hopp och framtidstro och vikten av att finnas till för varandra. Men han var orolig inför sommarlovet.

– Så länge skolan är i gång finns rutiner och stöd för både personal och elever. Men vilket stöd finns under sommaren?

Mikael träffade inte den drabbade familjen före eller under sommaren. Han tänkte mycket på skolans roll i att ordna en fungerande vardag för barn som av olika anledningar har det svårt. Situationer där det är viktigt att skolan står för trygghet och rutiner. Det var också den inställningen han hade när höstterminen drog igång.

– Men vi missade att ta itu med nuläget. Vi var inte tillräckligt tydliga med att visa Jonas bror att vi fanns där och att vi brydde oss. Han upplevde det som att vi inte begrep.

Nu träffas Mikael och Jonas lillebror flera gånger i veckan. Tillsammans tar de itu med händelser som uppstår på skolan kring liv och död, till exempel att en klasskamrat förlorar ett husdjur eller att någon pratar om döden i kapprummet – sådant som Jonas bror har behov att prata om. Mikael har också regelbunden kontakt med familjen.

– För oss är det som hänt lika aktuellt i dag, säger han.

Björn började höstterminen med att ta all sin personal till hälso-screening. Kuratorer stämmer av läget bland eleverna. Han har varit vaksam på signaler från både personal och elever. Men verksamheten – och livet – går vidare. Inför Jonas födelsedag ville klasskamraterna besöka hans grav. Efter att ha stämt av med familjen gick mentorer och elever dit den dag Jonas skulle ha fyllt 14 år.

– De tände ljus och pratade. Det väcker känslor, men jag tror att det blev en fin stund, säger Björn, som själv besökte graven senare den dagen.

Björn och Mikael efterlyser mer kunskap om barn i sorg och krishantering. Varken de eller deras lärare har någon som helst utbildning i det. Det borde ingå i både lärar- och rektorsutbildning tycker de. Båda rektorerna efterlyser också obligatorisk handledning eller stödsamtal för dem som skolledare. Det är viktigt för att de ska kunna stötta personalen, som i sin tur ska stödja barnen.

– Som rektor måste du orka stå där på måndag morgon och vara chef, du får inte klappa ihop, säger Björn.

Fotnot: Jonas, Björn och Mikael är fingerade namn.

8 råd för krisläge
 

  1. Ta fram en krisplan
    Uppdatera planen kontinuerligt. Den skapar trygghet för personal och ledare. Planen ska innehålla vem som gör vad vid olika situationer som kan inträffa.
  2. Träd fram som ledare
    Det är vanligt att ledare vill ta ett steg tillbaka och vara ”en i gänget” när något hemskt inträffar. Men ledaren måste träda fram, ta ansvar, leda personal och kontakta föräldrar.
  3. Ta hjälp av krisgruppen
    De flesta skolor har en krisgrupp som kan avlasta skolledaren.
  4. Ge saklig information
    Undvik att spekulera, stäm av med anhöriga vad du kan säga. Låt pedagogerna prata med barnen och anpassa informationen till barnens ålder.
  5. Ordna med extra stöd
    Att sätta in en extra personal gör att pedagogerna hittar trygghet i varandra. Det underlättar att vara två när man pratar med barn och föräldrar.
  6. Ritualer är viktiga
    Ordna ett minnesbord, flagga på halv stång, håll en minnesstund. Om familjen vill, kan de som haft en nära relation gå på begravningen. Både barn och vuxna behöver ett avslut.
  7. Håll koll på längre sikt
    Håll ett vakande öga på personalgruppen, ta in avlastning och erbjud samtalshjälp för både barn och vuxna.
  8. Kom särskilt ihåg barn som förlorat en familjemedlem
    Ta fram en särskild plan eller checklista. Ägna barnet särskild uppmärksamhet. Ha förståelse för att barn reagerar på olika sätt, även långt senare.

Källa: Malin Burman, expert på krishantering.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter