Bedömningen tar form i klassrummet

Från Chef & Ledarskap 2014-12-11 20:00

På Ekarängskolan i Borås är formativ bedömning paraplyet för allt utvecklingsarbete. Efter fem år med intensivt kollegialt lärande drar hela skolan åt samma håll.
Bild: Maria Steén
 
Camilla Arvevik inleder lektionen i engelska med att låta sjätteklassarna associera fritt kring färgen röd. Sedan, när de är i varma i kläderna och inne i det engelska språket, säger hon åt dem att öppna sina ”black files and your latest pedagogisk planering”. Eleverna har nämligen var sin svart pärm där de förvarar viktiga papper, skolarbeten och inte minst en pedagogisk planering med bedömningsmatriser för varje ämne. I dag ska de göra en hörövning och därför plockar eleverna upp bedömningsmatrisen för förmågan ”lyssna/förstå” och klassen går igenom kunskapskraven tillsammans. Formuleringarna ”förstå helheten” och ”redogöra översiktligt”, samt ”väsentliga detaljer” kräver en del diskussioner innan alla förstår vad som menas.

Sedan är det äntligen dags för själva övningen. Den består i att rita en teckning utifrån den inspelade röstens anvisningar. När det är klart gör eleverna en självbedömning. Med färgpennor fyller de i vilka kunskapskrav de uppnått. Därefter jämför de sina teckningar med varandra och diskuterar i smågrupper. Slutligen fyller de i ett webbaserat formulär med frågor om vad och hur de lärt sig under dagens lektion. De svaren, teckningarna och självbedömningen lämnas till Camilla Arvevik som kommer att återkoppla om någon vecka.

Det här arbetssättet har gett eleverna bättre överblick och kontroll över sitt eget lärande.

– Man vet exakt hur man ligger till. Man har koll på det. När vi haft prov har jag hamnat på samma, säger Oliver Ahlberg.

Oliver Ahlberg och hans klasskamrater går i sexan och ska snart få betyg för första gången. De tycker det känns tryggt att veta ungefär hur de ligger till. Men matriserna hjälper dem också framåt i lärandet.

– Det är bra att veta var man ligger så man vet vad som ska förbättras, säger Nadja Vegdanpak.

I formativ bedömning används ofta fem nyckelstrategier. Den första, att tydliggöra målet med undervisningen, görs med hjälp av matriserna. Den andra, ett lärande klassrumsarbete, görs genom att synliggöra vilka förmågor eleverna ska lära sig och hur man tillägnar sig dem. Den tredje, återkoppling, gör engelskläraren Camilla Arvevik enskilt eller i smågrupper när övriga klassen läser tyst eller arbetar självständigt. Den fjärde och femte, själv- och kamratbedömning, gör eleverna numera själva efter att ha övat sedan de första årskurserna.

Bild Maria Steén

I kamratbedömning är det ”Two Stars and a Wish” som gäller. Det vill säga att lyfta fram två bra saker och en sak som kan förbättras.

– Bara man inte säger det på ett taskigt sätt går det bra, säger Nadja Vegdanpak.

Om kamratens arbete inte alls är bra då?

– Man ska försöka uppmuntra ändå, säger Sandy Sahin.

På Ekarängskolan finns ett 40-tal språk representerade och 80 procent av eleverna har utländsk bakgrund. Det har ställt skolan inför särskilda utmaningar och för att möta dem har de under många år arbetat med språkutveckling, inkludering och andra projekt. När Borås stad startade ett utvecklingsarbete för formativ bedömning, eller bedömning för lärande som det kallas här, var Ekaräng en av de första skolor som hoppade på.

– Jag kände direkt att det här var något som hade själ och som till skillnad från många andra projekt kunde leva vidare. Det var något som skulle kunna utveckla klassrumsarbetet och sätta fokus på kärnprocessen, på undervisningen, säger rektorn Henrik Almér.

Borås stads satsning inleddes 2008 på initiativ av dåvarande gymnasieläraren Anders Holmgren som numera arbetar heltid på kommunens utvecklingsenhet. Han hade arbetat med bedömningsfrågor och inspirerats av Dylan Wiliams och Paul Blacks bok Inside the Black Box. Efter ett studiebesök hos Dylan Wiliam i London tog han med sig formativ bedömning hem till Borås. Med sig hade han en modell för hur skolor kan arbeta strukturerat och långsiktigt.

– Bedömning är den kanske viktigaste delen i en lärares yrkesutövning. Dålig bedömning kan till och med vara skadligt, samtidigt som forskning visar att god bedömning kan vara ett kraftfullt verktyg för elevers lärande. Med ett ökat mättryck i skolan riskerar det att bli för mycket av snapshots. Men för att eleven ska utvecklas krävs det mycket mer av en berättelse, att eleven får syn på sin utveckling och vilka drakar som måste övervinnas på vägen, säger Anders Holmgren.

Alla skolor erbjuds ett fortbildningspaket. Steg ett är ett möte med skolledningen där utvecklingsenheten går igenom vad som krävs, bland annat att rektorerna måste sätta hög prioritet och arbeta långsiktigt om det ska vara meningsfullt. Enligt Anders Holmgren tar skolutveckling minst tre år, ofta fem till åtta år. Nästa steg är att all personal på skolan ges fortbildning. Det ger en gemensam kontext. Därefter bildas samtalsgrupper för kollegialt lärande. De träffas var fjärde vecka och leds av ut-valda pedagoger, samtalsledare, som får tio procent av sin arbetstid avsatt till uppdraget. För de första två årens möten finns fortbildningsmaterial.

Skolledarna har ett stort ansvar för att processen ska fungera. Anders Holmgren lyfter fram två centrala uppgifter.

– De måste hela tiden berätta berättelsen om bedömning för lärande. I alla beslut måste de berätta varför skolan arbetar på det här sättet, och de måste såklart själva bottna i det. Det andra är att de är gränsvakter. De måste se till att det finns avsatt tid, att mötena handlar om rätt saker och de måste vara uthålliga i det.

Ekarängskolan har i stort sett utgått från utvecklingsenhetens modell. Henrik Almér gjorde det till hela skolans angelägenhet genom att involvera all pedagogisk personal. Han introducerade också ett helhetstänk där formativ bedömning kopplades ihop med läroplan, kursplaner, bedömningsmatriser, underlag till utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner.Bild: Maria Steén

– Jag var väldig tydlig från början och höll fast vid att det här skulle genomföras. Det var nog viktigt, säger Henrik Almér.

Han beskriver bedömning för lärande som ett paraply över skolans pedagogik och andra utvecklingsprojekt. Det viktigaste arbetet har skett i samtalsgrupperna. Där har lärarna läst teori, diskuterat, provat idéer, besökt och utvärderat varandras lektioner.

Det första året hade samtalsgrupperna möten var sjätte vecka och testade olika strategier och tekniker i sina klasser. Men i och med att grupperna var sammansatta av lärare från olika arbetslag och årskurser kändes det spretigt. Det andra året var det i stället arbetslagen som träffades, och de hade möten varannan vecka. Det satte fart på arbetet och ledde till att diskussionen hölls levande hela tiden. Det tredje året träffades lärarna också ämnesvis, vilket fördjupade förståelsen och det praktiska arbetet ännu mer.

Henrik Almérs roll har varit att stötta det kollegiala lärandet genom att skapa tid och utrymme. Han har också utvecklat skolorganisationen genom att skilja på utvecklingsgrupper, som arbetar med bedömning för lärande, och administrativa grupper som tar hand om mer praktiska och traditionella frågor som nationella prov och friluftsdagar.

De lärare vi träffar på skolan tycker att arbetssättet fungerar bra. De säger att de har fått ett nytt förhållningssätt till lärandet och att det nu är naturligt för dem. Det har också integrerats med skolans värdegrundsarbete.

– Det går inte att bara fokusera på kunskapskraven. Vi pratar också om hur man är mot varandra och om värdegrunden. Det är till exempel en förutsättning för att kamratbedömning ska fungera. Kanske skulle vi ha en matris för demokratiuppdraget? säger Henrik Almér och skrattar.

Bedömning för lärande i Borås

Sedan 2008 arbetar Borås stad med formativ bedömning. Arbetet bygger på Dylan Wiliams forskning. Skolor erbjuds fortbildning enligt en modell som bygger på ett kontinuerligt utvecklingsarbete. Det varierar hur väl det har genomförts på skolorna.

Arbetssättet ger:

  • Bättre kunskapsresultat
  • Mindre stress eftersom eleverna känner att de får kontroll över sitt lärande
  • Ökad närvaro
  • Bättre trivsel

Bristen på uthållighet, till exempel rektorsbyten, är ett av de största hindren.

Källa: Borås stad.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter