Den svåra konsten att bli bäst

Från Chef & Ledarskap 2012-08-23 13:55

Ödmjukhet, viljestyrka och målmedvetenhet. Det är några av de personliga egenskaper som Peter Fowelin hittar i berättelserna om riktigt framgångsrika ledare.
Under senare år har den visionära frasen ”en skola i världsklass” dykt upp allt oftare. I Google ger frasen 40 900 sökträffar, och av träffarna att döma är det inte minst politiker och skolfolk i Stockholms stad som har tagit denna vision till sitt hjärta. I en påkostad bilaga i Dagens Nyheter från stadens utbildningsförvaltning i början av året fanns bland annat ett uppslag med rubriken ”Så här skapar vi en skola i världsklass”. De svar som gavs i texten – ökad lönespridning för lärare, tio nya lärarcoacher, satsning på entreprenörskap, nytt diagnostiskt gymnasieprov i matematik, lokala branschråd på gymnasiets yrkesprogram och en ny e-tjänst för skolval – motsvarar dock knappast de stora anspråken i artikelrubriken.

Finns det då någon som vet hur man blir bäst? Ja, den amerikanska författaren Jim Collins och hans forskarteam menar att de funnit vägen mot mästarklass. Metoden presenteras i en av 2000-talets mest omtalade managementböcker: Good to Great – hur vanliga företag tar språnget till mästarklass.

Collins och hans kolleger började sitt arbete med att identifiera ett antal amerikanska företag som tagit språnget från goda till enastående (ekonomiska) resultat och sedan lyckats behålla dem i minst 15 år. Sedan jämförde de dessa företag med en kontrollgrupp bestående av mer genomsnittliga företag, i syfte att hitta de faktorer som gjorde att vissa företag lyckades lyfta till ”mästarklass”. Det visade sig då att mästarföretagen hade ett antal tydliga gemensamma nämnare. De skilde sig även från kontrollgruppen på ett antal avgörande punkter, såsom ledarskap, rekryteringsfilosofi, sätt att se på företagets vision och strategi, förhållningssätt när motgångar uppstod, kultur och arbetsdisciplin.

När Collins bok spreds över världen fann den många läsare även inom ”nonprofitsektorn”, det vill säga offentlig verksamhet, ideella organisationer med flera. Collins bestämde sig då för att komplettera boken med en kortfattad monografi om icke vinstbringande verksamheter. År 2005 kom därför Good to Great – när vinst inte är målet.

Collins är inte blygsam, utan skriver att hans ambition är att ”att formulera tidlösa principer som förklarar varför vissa verksamheter når mästarklass och andra inte”, det vill säga inte bara principer för privata företag utan ”en föreställningsram om enastående organisationer” i största allmänhet. Här medger inte utrymmet en redogörelse för alla de olika principer och faktorer som Collins behandlar i boken – och som är intressanta att ta del av för alla ledare med ambitioner – utan jag får nöja mig med att belysa hans syn på ledarskap.

Till skillnad från många andra författare till managementböcker förespråkar Collins inte att offentlig verksamhet generellt ska ta efter privata företag, och i synnerhet inte när det gäller ledarskapet. Tvärtom skriver han att han ”misstänker att det finns mer av äkta ledarskapi nonprofitsektorn än i företagsvärlden”. En anledning till detta är, menar Collins, att ledare och chefer i icke vinstdrivande verksamhet måste hantera en verklighet som är komplex och har ”vaga maktmönster”, vilket gör att många av dessa ledare redan har insett nödvändigheten av att utveckla den ”kombination av personlig ödmjukhet och professionell viljestyrka” som utmärkte ledarna i mästarföretagen. En vd i ett privat företag kan lura sig själv att tro att det mest effektiva sättet att leda är genom att peka med hela handen och/eller lita till sin karisma, men det misstaget gör inte skickliga ”nonprofit-ledare” – helt enkelt för att de vet att det inte funkar.

Vilka andra kännetecken bör då, enligt Collins, de ledare ha som ska lyckas leda sina organisationer till mästarklass? För det första handlar inte den ödmjukhet Collins förespråkar om att vara lyhörd eller inkluderande i största allmänhet. Det allt handlar om är att ödmjuk-heten tjänar syftet att se till att rätt beslut fattas, om det så handlar om att attrahera och rekrytera rätt medarbetare, att förstå vad organisationen har för uppdrag och vad den kan bli bäst på eller att i slutänden stärka organisationens attraktionskraft och nå tydliga resultat – och alla dessa faktorer är också pusselbitar för att nå mästarklass i Collins modell.

De ledare vars företag nådde mästarklass utmärktes av en intressant dualism: Å ena sidan var de ödmjuka, blygsamma och anspråkslösa, å andra sidan var de oerhört ambitiösa, viljestarka, målmedvetna och orädda – och deras ambition var inriktad på organisationen, inte på dem själva. I ett land som usa, där framstående företagsledare vanligtvis berikar sig ännu mer än i Sverige, avvek dessa ledare starkt från den gängse bilden av en framstående företagsledare. Och de flesta av dem var också okända utanför det egna företaget eller de ekonomiska experternas skara.

Kända är däremot de ledare som intervjuas i boken Elit – erfarna ledares insikter och tabun av Håkan Svennerstål och Niklas Ekdal. Här får vi möta 19 kända toppchefer som berättar öppenhjärtigt om både sina framgångar och misslyckanden. Majoriteten av de intervjuade ledarna i boken är från Sverige, och det som slår mig är att de flesta av dem inte har fötts in i samhällets elit utan snarare är barn av folkhemmet, från ganska enkla förhållanden. Det gäller exempelvis de före detta vd:arna Leif Östling (Scania), Jan Åke Jonsson (Saab), Lars G Josefsson (Vattenfall) och Christina Jutterström (svt med mera), liksom Miljöpartiets förra språkrör Maria Wetterstrand.

Det intryck jag får är att de flesta av dessa personer, i alla fall när de blickar tillbaka på sin chefstid, har ett slags naturlig ödmjukhet, och att deras ledarskap präglats av en strävsam och hängiven målmedvetenhet. Om det sedan räcker för att de med Collins mått mätt har varit ledare av mästarklass vet inte jag. Men många av dem framstår i alla fall som sympatiska och kloka – och boken är inspirerande läsning. Läsvärdet höjs också ett snäpp av att Håkan Svennerstål och Niklas Ekdal avslutar sin bok med ett kapitel som knyter ihop intervjuerna med ledarskapsforskares syn på vad framgångsrikt ledarskap är.

Går det då att lära sig att bli en ledare i mästarklass? Collins och hans kolleger har inte undersökt det, men Collins skriver att han tror att det finns två typer av människor: de som har fröet till att bli sådana ledare och de som inte har det – och glädjande nog lutar han åt att majoriteten tillhör den förra gruppen. Men, betonar han, för att lyckas gäller det att tygla den personliga ambition som leder många att söka sig till en position med makt.

För att lyckas ger Collins råd av det slag som finns i många andra ledarskapsböcker: lär känna dig själv, skaffa dig livserfarenhet, utveckla din personlighet, skaffa en mentor och se till att jobba under en chef som själv håller hög klass. Att ha haft kärleksfulla föräldrar under uppväxten är också en fördel.

Och därmed återstår bara för undertecknad att hålla tummarna och önska ett glatt lycka till på vägen mot toppen. 

Nyfiken på mer?
Peter Fowelin granskar ledarskapslitteratur i varje nummer av Chef & Ledarskap. Fler texter hittar du här:
www.lararnasnyheter.se/tags/ledarskapslitteratur

Jim Collins Good to Great – hur vanliga företag tar språnget till mästarklass. Bookhouse Publishing (2001)

 

  

Jim Collins Good to Great – när vinst inte är målet. Bookhouse Publishing (2006)

 

 

 

Håkan Svennerstål & Niklas Ekdal Elit – erfarna ledares insikter och tabun. SNS förlag (2011)

 

 

 

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter