Bild: Lasse Skarbøvik
 
Många, men långt ifrån alla, fritidshem i landet lever upp till de kvalitetskrav som styrdokumenten ställer. Skolverket lyfter i skriften Utveckling pågår – om kvalitetsarbete i fritidshem fram att kunskapen om fritidshemmets uppdrag och verksamhet kan vara begränsad på förvaltnings- och skolledningsnivå, vilket får konsekvenser för kvaliteten på fritidshemmen. Aktionslärandeprojektet i Karlstad kommun kan ses som ett svar på den allvarliga kritik som de senaste åren har riktats mot den verksamhet som bedrivs på fritidshem. Projektet var också ett sätt att, på förvaltningsnivå, stödja fritidshemmens kvalitetsutveckling och uppmärksamma den stora betydelsen som fritidshemmens eftermiddagsverksamhet har för elevernas utveckling. Arbetslag på samtliga fritidshem i Karlstads kommun fick ansöka om att delta i projektet men ett av kraven var att skolledaren var delaktig och beredd att skapa förutsättningar för arbetet.

Under 2011 arbetade arbetslag på tre olika fritidshem i ett projekt med oss som handledare utifrån en modell för aktionslärande för att öka systematiken i det egna kvalitetsarbetet. Projektets mål var att fritidspedagogerna, eleverna och deras föräldrar skulle uppleva en ökad kvalitet på den pedagogiska verksamheten, att fritidspedagogerna skulle få en större förståelse för betydelsen av aktionslärande och att de skulle förstå betydelsen av forskning för att utveckla sitt arbete.

En av de slutsatser vi kan dra från projektet är att kombinationen av barns och vuxnas erfarenheter och fritidspedagogernas forskande förhållningssätt är viktig för att öka kvaliteten i verksamheten. Det är möjligt även om de yttre förutsättningarna är dåliga, såsom alltför stora elevgrupper och lokaler som inte är ändamålsenliga.

En lärdom är också att eleverna ville vara delaktiga och utöva inflytande i ett förändringsarbete och att de tog sig an den möjligheten med engagemang och en seriös inställning. Några av pedagogerna ställde sig inledningsvis tveksamma till att involvera alla elever i de kartläggningar projektet omfattade eftersom de var ganska säkra på att vissa elever inte skulle ta det på allvar. Men det var en uppfattning som de fick ompröva.

En annan viktig erfarenhet är att pedagogernas och elevernas uppfattningar om det sociala klimatet på fritidshemmet och de aktiviteter som erbjuds kan skilja sig åt. Flera av pedagogerna hade vid processens början en föreställning om att eleverna delade deras uppfattningar om vilka aspekter i verksamheten som var problematiska och ibland rent av negativa. Genom arbetet med kartläggningar växte pedagogernas insikt om att de inte alltid vet hur eleverna upplever sin fritidshemsvardag.

På ett av fritidshemmen uppfattade fritidspedagogerna att elevernas val av aktiviteter var alltför styrt av vad kompisarna valde. Detta såg de som begränsande. Genom en kartläggning stod det klart att eleverna inte var styrda av kompisarnas val på det sätt som pedagogerna hade trott. I stället visade det sig att innehållet i aktiviteterna var det centrala. Medan pedagogerna såg ett värde i att erbjuda eleverna tid för fria aktiviteter, som ett slags kompensation för skolans krav och elevernas engagemang i föreningsliv efter skola och fritids, ville eleverna i stället ha ett större utbud av organiserade aktiviteter. Efter en tid av planerade aktiviteter varje eftermiddag gjordes en uppföljande kartläggning för att få veta vilka elever som brukade delta, hur ofta de deltog och varför de valde just dessa aktiviteter. Därifrån fortsatte pedagogerna att relatera aktiviteterna och utveckla dem så att de i högre grad skulle ”svara mot” styr-dokumentens målformuleringar.

Ett annat arbetslag ville ge mellanmålet ett pedagogiskt innehåll. Utifrån elevernas förslag på rutiner, ansvarsområden och utnyttjande av lokalerna genomförde de olika förändringar och fick på så sätt en lugnare måltidssituation. Eleverna blev på det sättet mer delaktiga i såväl förberedelser som efterarbete. Pedagogerna upplevde att eleverna ”växte” av att få ta ansvar och att de fick en ökad förståelse för värdet av att hjälpas åt, vilket kan ses som en aspekt i den demokratifostran som fritidshemmet enligt styrdokumenten ska främja. Förändringsarbetet innebar också att pedagogerna började fundera på hur de fördelade uppgifter och ansvar sinsemellan i anslutning till mellanmålet och kom fram till att det var nödvändigt att arbeta fram en mer uttalad och tydlig fördelning. Också i det tredje arbetslaget låg fokus på en orolig mellanmålssituation. Där resulterade pedagogernas arbete i att elevernas inflytande ökade genom införandet av ett fritidsråd. På så sätt minskade oron, och trivseln ökade inte bara under mellanmålet utan i fritidshemsvardagen som sådan.

När projektet startade begränsades pedagogernas tolkningar av skollagens formulering om utbildning baserad på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet till fritidspedagogernas erfarenheter. Under processens gång har deras synsätt förändrats. De har kommit till insikt om att eleverna kan spela en betydligt större roll i verksamheten och att det snarast handlar om att vidga tolkningen av begreppet till att också inlemma elevernas erfarenheter. Vi menar att de verksamheter som fritidspedagogerna i dag bedriver i högre grad än tidigare utgår från en vetenskaplig grund och från elevernas och fritidspedagogernas gemensamma beprövade erfarenheter.

Förändringsarbetet har bidragit till att verksamheten i större utsträckning än tidigare svarar mot fritidshemmets uppdrag. Det gäller inte minst elevernas möjligheter att utöva inflytande och vara delaktiga i att utforma sin fritidshemsvardag. Från att ha grundat både organisation och aktiviteter på antaganden om elevernas behov och önskemål baserar fritidspedagogerna nu i högre grad sin verksamhet på resultaten från de systematiska kartläggningarna. Det betyder att elevernas tankar och åsikter om sin fritidsvistelse, det som äger rum där och det som de önskar skulle erbjudas, är utgångspunkter för verksamheten.

Vår utvärdering visar att deltagarna i projektet har fått en större förståelse för betydelsen av aktionslärande för att öka kvaliteten i verksamheten. De uttrycker också en större förståelse för vikten av forskning för att utveckla det pedagogiska arbetet – både i betydelsen att ta hjälp av forskningsresultat och att i det egna utvecklingsarbetet inta ett forskande förhållningssätt. Vi menar att detta bidrar till att stärka den vetenskapliga grunden för fritids-pedagogernas arbete.

För att detta inte bara ska bli en kunskap för de fritidspedagoger som deltog är skolledarnas engagemang och förståelse för projektet centrala. Utvärderingen visar att skolledarna har en viktig uppgift i att ge legitimitet åt fritidspedagogernas arbete både bland övriga fritidspedagoger och bland lärare på skolan. Denna legitimitet skapades genom att ge projektet en plats i skolans utvecklingsorganisation. Den kunskap fritidspedagogerna fick både i relation till det problem de arbetade med och till att arbeta systematiskt behövde bli uppmärksammat som en del av hela skolans kvalitetsutvecklingsarbete..

Att läsa

Egidius, H (2002): Termlexikon i psykologi, pedagogik och psykoterapi. Studentlitteratur.

Madsén, T (2002): Återupprätta läraren! Pedagogiska magasinet. Nr 3/02.

Moksnes Furu, E (2007): Rak lærerrygg. Aksjonslæring i skolen. UIT –Universitetetvid Tromsø, Institutt for pedagogikk og lærerutdanning.

SFS 2010:800, Skollagen, Svensk Författningssamling, Utbildningsdepartementet.

Skolinspektionen (2010): Kvalitet i fritidshem. Kvalitetsgranskning Rapport 2010:3.

Skolverket (2010): Utveckling pågår – om kvalitetsarbete i fritidshem. Skolverket.

Tiller, T (1999): Aktionslärande. Studentlitteratur.

Wennergren, A-C & Åman, P (2011): Vägar till en skola på vetenskaplig grund. Didaktisk Tidskrift, Vol 20, No 4.

 

Med inspiration från Norge

Projektet Aktionslärande på fritidshem genomfördes på uppdrag av Karlstad kommun, Lärarförbundet och Regionalt utvecklingscentrum (RUC). Modellen för aktionslärande är inspirerad av den norska  utbildningsforskaren Tom Tiller. Han beskriver aktionslärande som pedagogers och skolledares sätt att forska på sin egen verksamhet – att tillägna sig en nyfikenhet på de dilemman man möter i vardagsarbetet. Det skiljer sig från aktionsforskning, som vanligen bedrivs av forskare tillsammans med dem som är berörda av ett utvecklingsarbete. I Karlstadsprojektet har pedagogerna själva, med forskare som handledare, skapat ny kunskap som i sin tur har påverkat och förändrat deras egen praktik.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter