Från yrkesmilitär till fängelserektor

Från Chef & Ledarskap 2012-03-21 10:16

Roberto Ghisler är förortskillen som blev yrkesmilitär men som ville något mer än att kunna "smyga jättejättetyst och springa jättejättefort från punkt a till punkt b utan att falla ihop och börja gråta". I dag ser han till att alla fångar i Stockholmsregionen får chansen att ta igen sin förlorade skolgång.

Bild: Ylva Sundgren
Roberto 2011 till Roberto 1985:
– Sovjetunionen kommer att kollapsa och de som bor där kommer att städa hemma hos dig medan du är på jobbet iklädd kostym.

Roberto 1985:
– hahahahahahahahahahahahahah!!!!

De här raderna är hämtade från Roberto Ghislers blogg. Kanske är de typiska för honom. Kanske är han förvånad över att han har blivit byråkrat och inte rockstjärna. Att hans arbetsplats är ett anonymt kontorskomplex strax utanför Stockholms innerstad med kaffeautomat och fruktkorg.

Och han tar, mycket riktigt, emot i kostym. Roberto Ghisler är rektor för vuxenutbildningen inom Kriminalvårdens Stockholmsregion, som sträcker sig från Södertälje till Norrtälje. Sammanlagt är det tio anstalter och ett häkte, från högst säkerhetsklassade fängelset Hall till Svartsjö, en öppen anstalt med kor och jordbruk.

Klientutbildningen, som den formellt heter, gör sitt bästa för att matcha vuxenutbildningen utanför murarna. Tanken är att du ska få en likvärdig utbildning oavsett vilken anstalt du är intagen på. Och när du muckar, om du inte är färdig med din kurs, ska du kunna fortsätta plugga inom den kommunala vuxenutbildningen.

På varje anstalt finns ett lärcentrum med en eller flera lärare. De intagna har en egen studieplan – det finns 120 kurser att välja mellan – och läser både på plats och på distans. På plats finns en handledare, på distans lärare med ämneskompetens. Undervisningen är individualiserad och studenterna har stort inflytande på hur den ska utformas.

Det är fångarna med kort tidigare utbildning som Roberto Ghisler vill nå – inte i första hand dem som vill läsa på universitet och ta massor av högskolepoäng.

– Jag vill att Kenta och Stoffe ska kunna gå hela vägen – från grundläggande vuxenutbildning till gymnasial vuxenutbildning och sedan in på högskolan. När jag började 2004 på Hall befolkades skolan där av killar som läste på högskolan. Det är i och för sig jättebra att de gör det, men de skulle ju ha klarat sig på andra sidan muren också. Det är de som inte gör det som vi ska hjälpa.

– På anstalten vet vi ju var de med kort tidigare utbildning finns, vi vet numret på celldörren. Vi kan banka på och säga: ”Hej!” Men det är en jätteutmaning att motivera dem som har misslyckats i plugget nio gånger – varför ska de pröva en tionde gång?

Han tar fram ett faktablad med uppgifter hämtade ur Kriminalvårdens årsbok och årsredovisning. Under rubriken Klienternas personliga bagage står det listat vilka svårigheter som lärarna och deras studenter har att tampas med. Drygt 70 procent missbrukar droger och alkohol. Upp till 70 procent har en personlighetsstörning. 30 procent beräknas ha neuropsykiatriska funktionshinder, främst adhd.

– Alla de här stora brottslingarna som man läser om i tidningarna – de hör till undantagen. Snittiden hos oss är sex till åtta månader. Det är trötta stackare som har problem, som slår sönder din och min bilruta och säljer det de hittar.

Gemensamt för de intagna är också att de allra flesta har en ofullständig skolgång bakom sig och att många har inlärningssvårigheter. Roberto Ghisler har två drömmar för sitt jobb. Den ena är att utbildningen ska stå i fokus – inte som i dag hamna lite i skymundan av Kriminalvårdens påverkansprogram. Den andra drömmen är att öppna lärcentras datorer för internet. Av säkerhetsskäl får inte de intagna, inte ens på öppna anstalter, ha tillgång till internet.

– Jag jobbar på det. Min idé är att stänga av internet helt och sedan öppna upp det successivt. Vi kan ta en sajt om dagen. Dn.se ena dagen, svd.se den andra. Till sist kanske vi får ihop 300 länkar så att man kan surfa förment fritt. Kan Kina så kan väl vi, tänker jag.

Roberto Ghisler tillbringar en hel del arbetstid i bilen. De 27 lärarna inom rektorsområdet har sin anställning centralt hos honom med placering på de olika anstalterna. Han ansvarar för det pedagogiska ledarskapet och lärarnas psykosociala arbetsmiljö med allt vad det innebär av möten, utvecklingssamtal och spontana pratstunder.

Ansvaret för den fysiska arbetsmiljön ligger på kriminalvårdsinspektören. Lärarna har handledning och utbildning i vardagssamtal och motiverande samtal. De bär larm som går igång om de hamnar i horisontalläge, det finns kameror i lokalerna och gott om vårdare.

– Det handlar ju om människor som per definition har svårt med samarbete – det är därför de hamnar i fängelse. Man är på en anstalt för att på något sätt få vård. Men jag vill egentligen hävda att i grund och botten är lärarna säkrare hos mig än de ibland kan vara på ett stökigt gymnasium utanför murarna. Smäller två hockeykillar på 90 kilo ihop och fistfajtas, då får man ringa polisen som är där om 20 minuter. Här trycker du på ett larm och direkt så har du fyra veteraner från Afghanistan på plats.

Men det absolut viktigaste, säger han, är den dynamiska säkerheten. Du skapar en relation. Har du tragglat franska verb med din lärare, då smockar du inte till henne!

– Jag har själv haft några av de underbaraste studiestunderna tillsammans med en kille som är nazist. Jag kommer med böcker till hans cell och vårdarna säger: ”Du vet att han är nasse va?” ”Det är lugnt, säger jag, jag är inte här för att diskutera, jag är här med hans geografibok.” Och så sitter han där i cellen och låtsas inte om att jag är svart. Och jag sitter där och låtsas inte om att han är nazist. Vi fokuserar på det vi är där för att göra.

Som rektor inom Kriminalvården har han stor frihet och en budget som räcker – till exempel fick alla hans lärare möjlighet att ta 7,5 högskolepoäng i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet för något år sedan.

Men det är framför allt känslan av att göra något viktigt som får honom att vilja stanna kvar.

– Det kan låta präktigt, men att få ge Kenta och Stoffe en utbildning – det gör mig glad. Som lärare kan man jobba på Lundsberg, eller så kan man jobba inom Kriminalvården. Jag älskar ju det här jobbet. Det är guld att hjälpa dem som är längst ner på samhällsskalan.

Känns det pretentiöst att säga så?

– Ja, det gör det! Det är ju därför jag viskar det!

Men ändå är det precis det som det handlar om.

– Vi ser tidningsrubrikerna och alla kan vi skriva under på att det de gjorde var förkastligt, så beter man sig inte. Men låt vatten rinna under broarna … och fram träder en människa. Tjejerna på Färingsöanstalten har begått brott men de har också haft en taskig uppväxt och har ofta pojkvänner som inte är av denna världen. Fram träder en människa!

 

Roberto Charles Ghisler

Ålder: 42 år

Yrke: Gymnasielärarexamen i historia och religion. Lärare bland annat på komvux, studieledare på Hall. Rektor inom Kriminalvården sedan 2008. Har haft ett nationellt uppdrag att genomföra lärcentrum-modellen i hela landet.

Uppväxt: I Stockholmsförorten Upplands Väsby som ett av tio syskon – samtliga adopterade. ”Vi har bra kontakt i dag, vi håller samman.”

Bakgrund: Fallskärmsjägare i Främlingslegionen, stationerad i Calvi på Korsika. ”Vissa tror att det är ett gäng brottslingar, men Främlingslegionen är en del av den reguljära franska armén. Många av oss har gått över till mjuka yrken efteråt. Vi är väl klara med tuffheten.”

Twittrar: @robertoghisler

Fler artiklar om

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter