Med forskningen i ryggen

Nu är det vinter tre år senare. Kylan biter och snön ligger halvmeterhög runt de låga skolbyggnaderna i gult tegel. Rektor Lasse Björkqvist, skolchefen Bosse Svensson och specialpedagog Johanna Lundén har vunnit matchen tillsammans med en beslutsam lärarkår och motiverade elever. Nossebro är inte längre mest känt för sin knallemarknad. Nossebro är bäst i Sverige vad gäller gymnasiebehörighet. 100 procent av niorna kan välja ett nationellt program.

Backar man tillbaka till 2007 såg undervisningen ut som på många andra skolor. Vissa elever placerades i en liten undervisningsgrupp, andra skickades till speciallärare för stödundervisning. Flera elever hade anpassad studiegång. Några var skolvägrare. Specialpedagog och flera speciallärare gjorde sitt yttersta. Ändå försämrades resultaten.

– Vi bestämde oss för att lägga fokus på en enda sak. Kunskapsmålen. Det krävde mod att våga prioritera ner andra saker, säger Lasse Björkqvist.

Han framhåller att Nossebro skola till följd av detta har andra brister. Men just att lägga allt krut på det viktigaste var en förutsättning. Det krävs mod att hålla fast vid och försvara sin linje även när det blåser, poängterar rektorn.

Det krävde givetvis att politiker och förvaltningsledning var med på noterna. Här fanns ingen tvekan. Centralorten Nossebro ligger i Essunga kommun i Västergötland med bara 5 700 invånare och det ger korta avstånd, på alla sätt. Bosse Svensson är både skolchef och socialchef, med sitt arbetsrum på Nossebro skola. Han hade sett Lasse Björkqvists kapacitet och styrka som pedagogisk ledare och skapade utrymmet.

– Jag tog över en del av Lasses administrativa uppgifter, som kvartalsrapporter och budget, för att han skulle kunna koncentrera sig på den pedagogiska ledningen, säger Bosse Svensson.

Nästa steg blev att läsa in aktuell forskning och implementera de arbetsmetoder och förhållningssätt som bevisligen fungerade eftersom de var vetenskapligt belagda.

Specialpedagogen Johanna Lundén minns sommaren 2007.

– Lasse och jag pratade i telefon nästan oavbrutet. Det var en otroligt inspirerande tid, att vara med och ta fram en arbetsmetodik som byggde på forskning, minns hon.

I skolans värld har det varit accepterat i många år att forskningen har pekat på lösningar på vissa problem, medan skolans vardag har levt sitt eget liv, trots att kunskapen fanns.

– Vi tog fram kompendier som hela personalen fick läsa för att ha samma grund. Där fanns sammanfattningar av aktuell forskning, liksom andra relevanta dokument, berättar Lasse Björkqvist

Då hade skolan först slagit fast att kunskapsmålen gäller, i alla lägen och före allt annat. I varje samtal med elever och vårdnadshavare präntades detta in. I dag är det helt accepterat av barn, föräldrar och all personal.

– Det var en stor förändring. I vår kommun finns ingen akademisk tradition och skolan har inte ansetts så viktig. Det ville vi ändra på.

Den forskning som rektor och hans medarbetare använde utgick från frågeställningar om hur framgångsrika skolor ser ut. Det fanns mycket att hämta från den specialpedagogiska forskningen, vars resultat används i Nossebro skola i alla klasser.

Bengt Persson, professor vid Borås högskola, beskriver i boken Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap hur en inkluderande skola bygger på att alla elever ska finnas tillsammans. Att man får möjlighet att delta aktivt och att vars och ens bidrag ses som en positiv resurs i det gemensamma.

”En stor byggsten är ett gemensamt förhållningssätt som bygger på att den sociala omgivningen ifrågasätts och utmanas så att problemet inte hamnar i individen”, skriver Bengt Persson.

Vidare att man skapar trygghet för eleven och att elevernas olika behov beaktas redan i lektionsplaneringen.

Andra inspirationskällor har varit Eva Hjörnes och Roger Säljös Att platsa i en skola för alla. Elevhälsa och förhandling om normalitet i den svenska skolan. Hjörne och Säljö belägger att elevhälsoteam ofta förlägger problemen till barnen snarare än till undervisningen.

Det synsättet är bannlyst i Nossebro skola. Det är skolans ansvar att se till att eleven lyckas. Det är aldrig någonsin ”fel” på barnet. Då ska man veta att elevsammansättningen i Nossebro skola inte på något sätt är homogen. Här finns ovanligt många med diagnoser av olika slag och särskilt pekar skolledningen på en överrepresentation av barn med autism. Däremot finns det inte många elever med språksvårigheter till följd av att de vistats kort tid i Sverige.

Nossebro skola tillämpade sina nya kunskaper på ett för skolan revolutionerande sätt. Den gamla ”Oasen”, dit eleverna skickats för stödundervisning hos speciallärarna skrotades, liksom den ”lilla undervisnings-gruppen”.

– I stället finns nu alla extra resurser inne i alla klassrum, i alla klasser, hela tiden, förklarar Lasse Björkqvist.

Vinsten har inte bara blivit att de tidigare exkluderade barnen nu är kvar i klassrummet och inte blir utpekade. Också de studiebegåvade barnen och hela mellanskiktet drar nytta av att det numera ofta är två lärare i klassrummet. Allas studieresultat lyfter när alla får hjälp och utmaningar på sin egen nivå.

Johanna Lundén samordnar fördelningen av resurser. Under ett 40 minuter långt möte varannan vecka träffar hon berörda lärare. De som vill ha insatser i klassrummet och de resurslärare som ska rycka in stämmer av scheman och behov.

– Den extra hjälpen är inte koncentrerad till vissa ämnen utan finns överallt. Vi har också infört extra läxläsningstimmar och eleverna har möjlighet att inom ”elevens val” välja ämnesfördjupningar med extra stöd, berättar Johanna Lundén.

Specialläraren Britt-Marie Nilsson fanns tidigare i Oasen med elever som behövde extra stöd. Hon berättar att rektorn ofta fanns med där redan på den tiden och att man redan då hade pedagogiska diskussioner. Hon framhåller som alla andra Lasse Björkqvists kvaliteter som ledare.

– Men det hjälpte inte att vårt bemötande var bra när resultaten ändå blev sämre, säger hon.

Britt-Marie Nilsson betonar vikten av en närvarande rektor som verkligen är den pedagogiska ledare som krävs för att en skola ska utvecklas.

I årskurserna 6–9 finns i dag cirka 270 elever fördelade på 11 klasser med 22–27 elever i varje klass. Det finns en specialpedagog och tre speciallärare och därtill ytterligare resurser i form av ämneslärare som fyller ut en deltidstjänst med resurstimmar. Inga extra tjänster eller timmar har tillförts. Allt handlar om omdisposition av det befintliga.

I dag arbetar alla på skolan på samma sätt, med tydliga strukturer. Alla lektioner börjar på samma sätt, oavsett lärare, och alla slutar på samma sätt med en sammanfattning och utvärdering. Förhållningssättet är gemensamt. Lärarna belönar positiva beteenden och avstår från att peka ut enskilda elevers tillkortakommanden.

Är det då så att alla kan lyckas? Lasse Björkqvist var själv en gång ”en gudabenådad mellanstadielärare” enligt hans chef Bosse Svensson. Dagens Nossebro skola verkar vara ganska långt från nittiotalets trender?

– Haha, jo jag var själv med och bidrog till lektioner med ”eget arbete”, ”forskning” och ”egen planering” som inte passade alla elever. Trots att forskningen redan då pekade i en annan riktning

– Men jo, alla kan lyckas. Vi vet att alla vill. Att sedan nå målen är skolans ansvar och vägen dit går genom förutsägbarhet för eleven, att skolan ställer stora krav och att lärarna arbetar inkluderande. Vi jobbar oerhört med motivationen, säger Lasse Björkqvist. .