Med sikte på riksdagen – igen

I riksdagen heter hon ”Helene Petersson i Stockaryd (S)”. Hon är utbildad fritidspedagog, har gått den statliga rektorsutbildningen och har varit rektor på Ljungaskolan i Sävsjö.

Som lokalpolitiker i Sävsjö satt hon förutom i fullmäktige också i kommunstyrelsens arbetsutskott.

– Hela tiden i opposition. Hade jag inte kommit in i riksdagen hade jag trappat ner den kommunalpolitiska rollen. Den var tung att kombinera med arbetet som skolledare.

Men någon intressekonflikt mellan rollen som rektor och rollen som politiker har hon inte upplevt.

– Jag tog aldrig skoldebatterna i fullmäktige. Däremot försökte jag tillföra kommunstyrelsen min kunskap och erfarenhet. Men kom det upp frågor som rörde min skola gick jag ut, då kändes det som en jävsituation.

De senaste åren har utbildningsreformerna närmast stått som spön i backen. Vilken betydelse kommer skola och utbildning att ha i valet?

– De frågorna är väldigt viktiga, men jag är rädd att de inte får så stort utrymme. De borde ha en större plats med tanke på kopplingen till övriga samhället.

Den viktigaste frågan för Helene Petersson är en sammanhållen skola – en skola för alla.

– Jag är bekymrad över det ökande antalet friskolor men också över att skolan splittras inifrån. Kunskap är jätteviktigt men samtidigt har skolan ett socialt uppdrag som sätts åt sidan. Och får man inte en sammanhållning där, då avspeglas det i samhället. Det blir mer fokus på individer utan att man ser att det också finns ett socialt sammanhang.

Anser du att staten ska ta ett större ekonomiskt ansvar för skolan?

– Jag tycker inte att staten ska ta över ansvaret helt och hållet, men säger ja till mer riktade öronmärkta pengar. Det tror jag behövs. Sedan måste vi ha en ganska stor kommunal frihet ändå.

Helene Petersson beklagar att det inte har gått att få en blocköverskridande gemensam skollag. Med den nya lagen kommer rektors ansvar mer på pränt men hon vill samtidigt slå vakt om rektors frihet – även om det till sist är budgeten som styr och begränsar.

– Och så är det politikernas vilja att omorganisera, det är väldigt ofta omorganisationer i skolans värld. Det tror jag gör att rektor kanske inte vågar ta sitt ansvar fullt ut.

Kommunalpolitiker ska ge förutsättningar och inriktningar, sedan låta saker och ting få ta sin tid, anser hon.

Möjligheten till tidiga betygsliknande omdömen ser Helene Petersson som en av de sämsta förändringarna under mandatperioden.

– Skriftliga dokument följer med barnen och det är jag mycket tveksam till. Vi har i många år haft utvecklingssamtal och samtal med föräldrar, lärare och elev vid olika avstämningspunkter – det är jätteviktigt att man jobbar vidare med det.

De tidigare betygen från år 6 tycker hon är okej. Viktigt att förändra vid ett politiskt maktskifte är däremot att återinföra högskolebehörigheten på alla gymnasieskolans program, anser hon.

– Då måste man också vara noga med att lägga kursplanerna i teoretiska ämnen så att de matchar utbildningens inriktning.

Hennes syn på utbildningspolitik har fortfarande sin botten i bakgrunden som rektor.

– Med praktisk erfarenhet har man en säkerhet i skoldiskussioner, konstaterar hon.

Helene Petersson har i dag sitt huvudsakliga uppdrag i Konstitutionsutskottet.

– Men jag har hela tiden hållit mig uppdaterad om skolans verksamhet. Jag besöker med jämna mellanrum min gamla skola och känner att jag har den som referenspunkt.

Även om det var roligt att komma in i riksdagen var det med sorg i hjärtat som hon lämnade sin rektorstjänst.

– Jag trivdes jättebra, men att få jobba med politik på heltid är jätteroligt.

Viveca Brozin Bohman

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) är utbildad ämneslärare och har varit rektor på Elise Malmrosgymnasiet i Landskrona. En skola som har Landskronas, Kävlinges och Svalövs gymnasieförbund som huvudman.

Hon har varit lokalpolitiker i Bjuv, ledamot både i kommunfullmäktige och i utbildningsnämnden. Men med skolledarjobb i en kommun och politiska uppdrag i en annan har de två rollerna inte kolliderat. Hennes devis är att aldrig vara lokalpolitiker i den kommun där hon jobbar.

– Då blir det en krock. Man kan inte ena dagen vara lärare eller rektor i kommunen och nästa dag sitta i nämnden och fatta beslut som gör att man nästan blir chef över förvaltningschefen. Det blir en himla knepig sits.

Båda politiska blocken sätter jobben främst i valrörelsen. Frågan är om skola och utbildning kommer att få någon betydelse?

– Jobben är en riksfråga. Men jag tror att också det som ligger i närheten – hur det fungerar på din skola, vad dina barn och barnbarn upplever – det har också betydelse för hur du ser på framtiden.

Så visst tror hon att utbildningsfrågor kommer att finnas med i valet. Utbildning är ju också kopplad till arbetsmarknaden, tillägger Ann-Charlotte Hammar Johnsson.

Kommunernas budget och skolans riksgiltiga mål går inte alltid hand i hand. Anser du att staten ska ta ett större ekonomiskt ansvar för skolan?

– Nej, men jag tycker man ska följa frågan. Just nu är det en stor omläggning av skolans innehåll och det är viktigt att först se vad resultatet blir. För oaktat om det är kommunen eller staten som styr så kommer det alltid att finnas en begränsad mängd pengar. Jag har en känsla av att man tror att bara staten tar över så blir det mycket mer pengar i systemet.

Hon menar att man som pedagog och ledare måste fundera över hur man själv kan skapa mer möjligheter i systemet. Samtidigt kan politikers stöd i det arbete som görs hjälpa rektor att axla sitt uppdrag.

– Det handlar också om att rektor verkligen får ansvar, att man inte löser frågor på förvaltningsnivå. Politiker ska inte heller peta i detaljer. Vägledning ger man genom tydliga mål, utvärderingar och kvalitetsmätningar.

Tror du att den nya skollagen kan innebära ett bättre stöd i rektors arbete?

– Ja, det tror jag. Tydligare behörighetsregler för lärare ger eleverna bättre kvalitet och i portalparagrafen står att elever ska komma så långt som möjligt. Det stärker ledarskapet i diskussionen om hur man ska arbeta – det gäller inte bara att få eleverna över gränsen till godkänd.

Viktigt för Ann-Charlotte Hammar Johnsson är att man fångar upp eleverna tidigt, därför är hon positiv till tidiga betygsliknande omdömen. Hon är också nöjd med gymnasiereformen, påpekar särskilt införandet av lärlingssystem. Hon kan faktiskt inte komma på en enda förändring som hon tycker är dålig.

– Det är klart att det finns skillnader i tänket mellan moderaterna och folkpartiet men någonstans har man gjort en kompromiss. Den tycker jag är bra och så får man internt sköta diskussionerna om att ge och ta.

Erfarenheterna från skolledarrollen har haft betydelse i politiken, på vilket sätt är något hon har funderat över.

– Att ha arbetat eller varit chef i offentlig sektor över huvud taget är en bra erfarenhet att ha med sig. Den går att överföra till andra offentliga verksamheter som man är ute och lyssnar på.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson arbetar i huvudsak med finansfrågor, därför blir det besök på många olika sorters ställen – både i det privata näringslivet och i offentlig sektor.

– Pengar rör ju allt. Och att få jobba som heltidspolitiker är fantastiskt, tycker hon.