Prisad skola trots täta rektorsbyten

I Hedemora är avstånden små. Från stationen är det promenadavstånd till Martin Koch-gymnasiet där Bo Nordqvist är rektor.
        De första femton åren på skolan var han handelslärare. Nu har han under ungefär lika lång tid varit en av skolledarna – först en av tre, sedan en av två. Skolan har under tio år haft sju skolledare som både börjat och slutat.
        Att självständiga lärare skulle vara ett ledningsproblem, det håller Bo Nordqvist inte med om. Under en kaotisk tid med otillräcklig ledning var det lärarna som höll vardagen i schack, och som tillsammans även stod för viss utveckling.
        Skolan har i flera år drivit internationella projekt, har en systerskola i Tanzania och utbyten med Frankrike och Lettland. Flera pris inom Ung Företagsamhet har också hittat vägen till Martin Koch-gymnasiet.
        Förra året fick läraren Bo Bergström Kungliga Vetenskapsakademiens Ingvar Lindqvist-pris ”för entusiasm, engagemang och utvecklingsarbete som har lett till att elevernas intresse för matematik och naturvetenskap har ökat”.
        I år var Henrik Åberg en av tre lärare som tilldelades Kungliga Vitterhetsakademiens pris för att han ”med idéer, kunskaper och humor får eleverna att bli delaktiga i undervisningen i ekonomiska ämnen och geografi”.
        Jag träffar de två prisbelönta utanför biblioteket. Båda har som många av sina kolleger arbetat här länge, Bo Bergström i 26 år, Henrik Åberg i 15 år. De tycker att Bo Nordqvist under den krisiga tiden har gjort ett jättejobb, samtidigt som lärarna har axlat ett eget större ansvar.
Visar det att duktiga lärare kanske inte behöver så mycket ledning?
  – Verksamheten har fungerat, så visst kan det en tid gå bra även när det brister i ledningen, men det håller inte i längden.
Hur situationen är märks ganska mycket i lärarrummet menar Henrik Åberg:
  – Under ett år var det nästan bara diskussion om schemaläggning och annat sådant som bara självklart ska fungera. Pedagogik och utveckling kom helt i skymundan.
        De är ense om att några av rektorerna inte har haft den kunskap som behövs. Andra som var bättre rustade stannade för kort tid för att både hinna sätta sig in i skolans verksamhet och bli drivande.
        Bo Bergström påpekar att man inte heller ska bortse från den politiska styrningen – att resursfördelningen innebär en krympande ekonomi och att det är otydligt vad politikerna vill med skolan. Det ledde till att en av de tidigare rektorerna slutade och i stället blev lärare på skolan.
  – För den som har idéer och vill driva en sak kan det vara svårt att stanna när man inte får något gehör. Men det är också svårt att rekrytera bra rektorer. Man tjänar dåligt och får ett otroligt stort ansvar över en situation som man egentligen inte alls har kontroll över.
        Vad som har gått förlorat under den kaotiska ledningssituationen är skolans samordnade utveckling. Diskussionen om en gemensam syn på uppdraget har blivit eftersatt. Ändå har det pågått en utveckling, lärarna har tagit initiativ och gjort en massa saker, framhåller Bo Bergström.
  – Vi har en jättefin sammanhållning mellan skolans olika delar. Lärare från den teoretiska och den praktiska sidan skapar och driver samarbets- och utvecklingsprojekt. Det finns en bra anda.
        Skolan har överlag en kultur där det är högt i tak, tycker de två lärarna. Därför har man också kunnat diskutera konflikterna runt skolledningen.

Bo Nordqvists nuvarande rektorskollega sedan två år är inhyrd från ett bemanningsföretag, men åren innan dess var tuffa. Konflikter har förekommit och lett till att kommunen har ändrat på organisationen.
  – Ett par rektorer slutade för att de fick jobb närmare hemmet och slapp pendla. Den senast anställda försvann när vi fick en ny gymnasiechef. Hans sätt att leda verksamheten var inte bra. Då mådde jag under en period väldigt dåligt, säger han rättframt.
        Vid den tiden var gymnasieskolan fortfarande en egen förvaltning. Men när gymnasiechefen efter något år försvann så försvann också den tjänsten och kommunen sorterade in gymnasieskolan i utbildningsförvaltningen. Från första april i år är Bo Nordqvist inte bara rektor utan dessutom gymnasiechef.
        Så länge det fanns tre skolledare och en åt gången byttes ut så var det väl okej, tycker Bo Nordqvist. Men när skaran krympte till två och han blev ensam kvar när de andra försvann – då blev det svårare.
  – Jag såg att lärarna tyckte det var tungt. Med den situationen som var blir det vedertaget att tycka att det nog inte har varit någon riktig styrning. Det handlar hela tiden om att hålla vardagen stången och det lilla övriga jag har kunnat ägna mig åt är pedagogisk ledning, men det har blivit väldigt lite.
        Även om det har svajat har Bo Nordqvist varit en trygghet och stått för kontinuiteten menar flera lärare. Och när den välmeriterade inhyrda rektorn Gunilla Stenkula kom, då såg hon en skola där eleverna trivdes och som trots otillräcklig ledning till och med var framgångsrik.

Varken lärare eller rektor hymlar med att det finns saker som brister, områden där ledningen inte har räckt till och lärarkårens insatser inte har kunnat väga upp. Områden där det behövs en ledare som både pekar ut vägen och sätter igång med att leda hela skolans arbete framåt.
  – Jag har fått prioritera personalvård, och ska man vara ärlig så går det ju ut över kvaliteten på verksamheten. Det märker vi nu, vi har inte så bra siffror från Skolverket på genomströmning och betygen börjar gå ner. Även om personalen börjar må bra igen så tar det tid att komma tillbaka, säger Bo Nordqvist.
        Som generella tecken på att det har varit tufft nämner han att många kvinnor valde att gå ner i arbetstid. Det är också fler än förut som har valt att gå tidigare i pension.
Bo Nordqvist påpekar att det är tack vare goda medarbetare som verksamheten har kunnat rulla på, säger att det finns många duktiga krafter som trycker på med olika projekt och utbyten med andra länder.
  – Och trots att de pengarna mer eller mindre har prutats bort så har man försökt göra det i alla fall. Det beror naturligtvis på att vi har engagerade lärare som inte ger upp utan ligger på.

Carina Wartin-Lidholm, lärare i dans på estetprogrammet, tog för några år sedan initiativ till ett utbyte med Frankrike. Det har sedan växt och omfattar nu också språksidan. Både hon och Birgitta Ivåker talar om en grundtrygghet som finns i kollegiet.
  – Därför märktes inte så mycket av problemen när jag började för fyra år sedan, säger Birgitta Ivåker.
  – Vi har tagit hand om det här för att vi vill att verksamheten ska fungera, säger Carina Wartin-Lidholm.
  – Och den dagliga verksamheten har hela tiden fungerat väldigt bra. Man löser det som behöver lösas kolleger emellan, inskjuter Håkan Axelsson.
Men det var allt lite dallrigt under åren 2005, 2006 med täta chefsbyten, tycker de.
  – Samtidigt har det på något sätt murat ihop oss.
Hur tycker de då att en bra rektor ska vara?
Svaren blir en önskelista:
  – En karismatisk, stark ledartyp med visioner, men inte nödvändigtvis från skolans värld, positiv och inte rädd för att fantisera och vara kreativ. Att vara ledare i skolan är kanske svårare än i övriga samhället, där handlar det om vinst, i skolan handlar det om andra värderingar.
        Nej, vinst handlar det inte om i den kommunala skolan. Men Bo Nordqvist säger att jobbet som rektor är som att driva vilket företag som helst. Så har han också innan han blev lärare varit butikschef inom livsmedelsbranschen.
        Under de svåra åren har Bo Nordqvist långt ifrån kunnat vara den ledare som han skulle vilja. Samtidigt tror han att en del lärare kanske inte ens har känt att det har varit någon kris, även om de har tyckt att det har varit jobbigt med byte av en massa folk.
  – Men med för mycket problem i ledningen blir det med tiden en nedgång i olika saker som skulle ha gjorts. Man hinner inte coacha, inte stötta och ta tag i de problem som man behöver jobba med. Det man behöver jobba med är långsiktighet och det är ju det man aldrig får. Det blir för många brandkårsutryckningar.
        Bo Nordqvist säger att han är en människa som vill jobba neråt och inte uppåt i organisationen. Men titeln gymnasiechef/rektor innebär ofrånkomligen mer kontakt uppåt. Samtidigt är han nöjd med att det är en dubbel tjänst, att en av rektorerna har en mer övergripande makt över skolan.

I höst får han en ny rektorskollega. Rekryteringen har varit noggrann. Den vision om framtiden som man har tappat fokus på håller nu på att byggas upp.
  – Alla på skolan har bra koll på vad som behöver göras, anser Bo Nordqvist.