Med många ledare fick rektor bättre grepp om skolan

Lampton School ligger i stadsdelen Hounslow, cirka en halvtimme från Londons citykärna med tunnelbanan. Fåglarna kvittrar i den blyga vårsolen och de omgivande villaträdgårdarna andas frid så här på förmiddagen. Men lugnet är bara skenbart. Det bryts brutalt av dånet från otaliga flygplan på väg till och från Heathrow, som ligger i närheten.
        Eleverna kommer inte bara från dessa kvarter utan också från betydligt fattigare områden närmare flygplatsen. Rektorn Susan John beskriver skolan som ”väldigt blandad” – socialt, ekonomiskt, etniskt och det är ungefär lika många pojkar som flickor. Åttiotvå procent av eleverna har annan bakgrund än engelsk och kommer bland annat från Indien, Pakistan, Bangladesh och Somalia, för att nämna några länder. Många är asylsökande.
  – Vi har en hel del bokstavsbarn, barn med beteendeproblem och barn med lässvårigheter. Många behöver extra stöd, inte minst i engelska. Detta påverkar oss, så klart. Lokalmässigt befinner vi oss också i en prekär situation, byggnaderna är anpassade för 700 elever men vi är ungefär dubbelt så många nu. Vi har löst det genom att bygga arton tillfälliga mobila paviljonger där vi bland annat har kafé och klassrum, säger Susan John, rektor på Lampton School sedan snart tretton år.
        Lärarkollegiet är också blandat, inte fullt så diversifierat som elevunderlaget men även många lärare har annan etnisk bakgrund. Kollegiet består av hundra lärare som servas av hela femtio personer i administrationen.
        Väl inne möts vi av en dem, en vänlig kvinna i receptionen, som snabbt lotsar oss rätt. På vägen till vicerektor Norman Lawrence hinner vi hälsa på medlemmar i the Royal Shakespeare Company, som är på besök för ett skolprojekt. Skolan har en humanistisk inriktning, vilket innebär att man i högsta grad värnar om kulturarvet.
  – På Lampton School kan så många som tolv personer delta i våra ledningsgruppsmöten på tisdagar, berättar Norman Lawrence.
        Han är en av dem, och har det operationella ansvaret två dagar i veckan när rektor Sue inte är på plats. Då arbetar hon på Utbildningsdepartementet, i en storstadssatsning.
  – Men huvudansvaret är och förblir alltid mitt. Jag har också ansvar för strategisk planering, styrning och övervakning, PR och samarbete med externa parter, säger Susan John.
        På mellanledningsnivå finns ett tiotal ledare som motsvarar svenska studierektorer. Deras ansvarsområden handlar till exempel om läroplansfrågor, kursutbud, utvärdering och elevärenden.
        Flera lärare har också mellanchefsuppgifter, det finns ämnesansvariga för varje ämne och år som har stora befogenheter. Till ledningsgruppen är också ”future leaders” knutna – alltså lärare med ledarambitioner. De som träder fram, vill och kan ta ansvar får både tid och pengar i ersättning.
  – Våra lärare är i dag välbetalda. Men vi har också väldigt höga krav, och anställer bara dem som delar våra värderingar. Att lyckas bli anställd här på Lampton är en bedrift, skrattar Susan John.
        ”Head of the year” – en elev för varje årskurs – har hand om intagningen av elever. Och eleverna har efter hand fått mer och mer ansvar.
  – De är till exempel med när vi anställer lärare och deras ord väger tungt. Vi avstod nyligen från att anställa en lärare vars attityder eleverna inte tyckte om. Det låter kanske konstigt att låta barn och ungdomar få styra och ställa med oss vuxna, men våra elever tränas i vad de ska titta på under anställningsintervjuer och provlektioner.

Skolrådet, som har Norman Lawrence som coach, ordnar bland annat en talangjakt i dans och musik varje år. I år hette den ”Fusion” och pågick under två kvällar på skolan.
  – Vi har ett program för att utveckla elevernas ledaregenskaper. Många kommer ju från socioekonomiskt ganska tuffa områden och för mig är skolan den bästa vägen till social rättvisa. Då måste vi arbeta extra hårt med till exempel ledarskap och entreprenörskap, säger Susan John.    
        I somras deltog ett fyrtiotal elever i en tredagars Student Leadership Conference på Brentford Football Club. De valdes ut utifrån sin ledarskapspotential. Under dessa tre dagar spelades rollspel och eleverna deltog i utmaningar och tävlingar av olika slag – allt för att bygga upp självförtroende, samarbetsförmåga och förståelse för vad som krävs för att ta ansvar och leda en grupp. Slutligen fick de arbeta med en presentation av vilka verktyg de ansåg vara värdefulla för sitt personliga ledarskap och hur de skulle använda dem i framtiden.
  – Anordnarna av kursen berättade att eleverna hade varit en av de bästa grupperna de någonsin arbetat med, fulla av energi, entusiasm och driv!
        Susan John uppskattar att hon arbetar lika många timmar per vecka som innan skolan förändrade och fördelade ledarskapet, det vill säga 55–60 timmar per vecka.
  – Men jag upplever – och det kanske låter paradoxalt – att jag har bättre grepp om skolan nu, eftersom jag kan lita på så många andra. Det finns så mycket initiativförmåga och ansvar runt mig, och vi har väldigt många ”self starters” i organisationen nu, vilket känns mycket bra. Omdömena i den senaste Ofstedrapporten är också mycket glädjande för oss alla, säger hon.