Hon har i flera år hämtat inspiration till arbetsuppgifter i sina kurser genom att besöka aktuella samtidskonstutställningar tillsammans med eleverna. Därefter låter hon dem reflektera i ord och bild över konstverken, utifrån sin världsbild och sina värderingar.
– Det är viktigt att reflektera över det vi ser i vår samtid. Men vi måste även försöka förstå vad som kommer hända i framtiden, och inte glömma att se saker och ting i ett historiskt perspektiv, säger hon.
I våras introducerades kursen Nutida konst i klass ES3a genom ett besök på Göteborgs Konsthall. Eleverna såg International Festivals utställning, ”Everything Under Heaven Is Total Chaos”. Utställningen handlade om vårt konsumtionssamhälle och titeln är ett citat av Mao.
Jag klev in i utställningsrummet och möttes av en starkt forcerad rymd, och den första riktiga känslan som jag fick var att jag blev osäker på vad jag egentligen bevittnade. Var det ett rum eller en tavla? (…) När jag första gången såg utställningen förstod jag inte bildernas betydelse. Vad saker och ting skulle föreställa eller om de ens hade någon mening. Det var efteråt när jag tog mig tid att analysera bilderna jag tagit på utställningen som jag förstod. Förut tyckte jag att bilderna var fina och spännande. Men nu är de avskräckande och får mig att känna mig som en smutsig person som konsumerar, skrev Mikaela Holmgren efteråt i sin reflektion.
Mikaela Holmgren och hennes klasskompisar fick i uppdrag att göra en parafras till det första exemplet på popkonst: ”Vad är det som gör vår tids hem så annorlunda, så tilltalande?” av Richard Hamilton från 1956. I uppgiften skulle visuellt visas vad som är utmärkande för vår tid. Collaget eleverna skapade visar deras bild av vårt samhälle i dag.
– De valde teknik själva, en del jobbade digitalt, till exempel i Photoshop, andra i vanlig klipp och klistra-teknik. Det blev både väldigt bra och tänkvärda collage och texter som säger mycket om den tid vi lever i och hur ungdomar uppfattar den, säger Helena Hansson.
Jag gillade väldigt mycket tanken på att man fick ”gå in i” verket själv och vara en del av det. Min syn på konstverket är så flytande att jag ändrade mig lite med varje ny blick. Det kändes som om jag var en del av verket; den levande, konsumerande jägaren som går omkring i konsumtionssamhällets kyrkogård och betraktar mina offer, mina döda triumfer. Dimman hjälpte speciellt till att ge mig det intrycket. Mycket av verkets grundidé fokuserar mycket på nuet och vårt kapitalistiska samhälle, och då är det ju uppenbart att det finns ett förflutet, det vill säga vårt eget samhälles förflutna, skrev Robert Rodvik i sin reflektionstext.
I årskurs 2 arbetade Helena Hansson bland annat med temat Utanförskap i ett projekt som inkluderade ett besök på utställningen Fuldesign. Ett inslag i detta var skapandet av egna ”Fulmonster”. ”… stackars monsterbarn från den mörka, djupa och blöta Tvåflodsskogen och de letar efter ny matte eller husse. Livet i Tvåflodsskogen har inte varit lätt för våra stackars Fulmonster. De är vana vid ett hårt liv, så det gäller att ta väl hand om dem, annars vet man inte vad som kan hända”, som det står på Fuldesigns hemsida.
Fuldesign är design för alla ”som inte känner att de är perfekta och passar in i den påklistrade total-make-over-världen där man måste ha ett perfekt hem, utseende, liv och ekonomi för att få vara med.” Ett perfekt projekt att ta avstamp i för en bildlärare, med ett koncept som appellerar till sökande och kanske ibland lite vilsna ungdomar på många sätt.
Vid utställningsbesöken deltar även kärnämneslärare i till exempel svenska, för att lärarna ska kunna integrera det eleverna ser i andra skolämnen. Eleverna läste ett flertal texter innan de besökte utställningen Fuldesign och skapade därefter en egen ”fuldesign” bestående av docka och text. Avslutningsvis fick de skriva en essä som sammanfattade deras tankar kring temat.
Helena Hanssons arbetssätt växte fram efter att hon deltagit i konstprojektet ”Give me five” i Västra Götaland (se faktaruta) där hon samarbetade med konstnären Ola Åstrand. Projektet stärkte henne i valet att använda samtidskonst i sina kurser och har gjort henne mer öppen för samarbeten med konstnärer.
Hon lägger stor vikt vid samtalen och reflektionen kring det eleverna ser och upplever, berättar hon.
– Det är viktigt att eleverna ställer frågor till sig själva och att jag som lärare tillsammans med dem synliggör syftet med vad de gör. För att uppnå detta lyfter vi fram fantasin som redskap.
Skriv ut
