Mot målet med matriser

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
men det kan va’ svårt att tro när man inte ser den …

Angelica Sandberg i årskurs 8 tar långsamt ut ackorden på gitarren och sjunger tyst och rent på Tusen bitar som Björn Afzelius spelade in för sådär 20 år sedan. Några stolsrader bort kämpar en kille med Stevie Wonders I just called to say I love you, medan andra bläddrar i låtböckerna för att hitta något de har lust att arbeta med.
        Eleverna har fyra veckor på sig att lära sig en valfri sång som de sedan ska redovisa för musikläraren, till eget spel på antingen gitarr eller keyboard. På vita tavlan framför sig har de en uppförstorad matris för just det här arbetsområdet – ”Fritt spel”, som deras musiklärare Lars Björkqvist kallar det. Varje elev har också sin egen papperskopia av matrisen. Där kan de både se vilka strävansmålen är för uppgiften och vilken kunskapsutveckling som kommer att ligga till grund för Lars bedömning i redovisningen.
        Ruta för ruta finns progressionen formulerad i de parametrar som ingår i arbetsområdet: röst och sång, musicera och reflektera, ansvar och inflytande. Första steget är enkelt – eleven sjunger med stöd av läraren, använder minst tre ackord, kan åtminstone en vers på låten och är närvarande på lektionerna.
  – Hör du Lars, vad ska jag göra för att få MVG? ropar Angelica och vinkar till sig musikläraren.
  – Då ska du bland annat spela två versioner av låten. En som är som originalet och en som avviker på något sätt. Kanske kan du transponera den till en annan tonart där du kan använda rösten på ett annat sätt? föreslår han.
        Att uppfylla MVG på alla parametrar är ganska tufft. Rösten ska fungera som soloinslag och eleven ska använda fingerpicking på gitarren eller kunna lägga om ackorden på keyboarden till minsta möjliga förflyttning med vänsterhanden. Dessutom ska eleven bidra till att andra får arbetsro, förklarar Lars.
  – Den här versionen av matrisen är alldeles färsk. Den jag använde förra terminen var inte alls lika detaljerad. Jag upplever att eleverna behöver så tydliga anvisningar som möjligt, så de vet vad de ska göra. Arbetsområdet är svårt nog i sig.

Några dörrar längre bort i korridoren här på Södervärnskolan i Visby har bildläraren Wiola Sirland lektion med en annan åttondeklass. Hennes elever har också fått varsin matris för arbetsområdet de jobbar med sedan någon vecka tillbaka, ”Bild – reklam – marknadsföring av musikgenre”.
        Den här matrisen ser inte likadan ut som musikmatrisen, men även den innehåller kunskapskvaliteter, strävansmål och olika kvalitetsnivåer. Det är själva grundmallen för alla ämnen, men sedan måste varje lärare reflektera över kursplan och läroplan, själv formulera innehållet i texterna med egna ord och bryta ner målen efter vad som passar ämnet och undervisningen. Det är omöjligt att ta någon annans matris och göra den till sin, förklarar Wiola.
 – Matrisen måste vara ett levande dokument. Även om jag gjort samma uppgift tidigare med en annan klass kan innehållet i matrisen behöva utvecklas, konkretiseras och göras tydligare och mer begripligt för både elever och föräldrar.
        Den övergripande tanken med arbetsområdet ”Bild – reklam – marknadsföring av musikgenre” är dels att eleverna ska kunna använda egna och andras bilder i bestämda syften, dels kunna analysera och kritiskt granska bilder av skilda slag och tekniker. Uppgiften är att göra en logotyp för en artist de själva hittar på, ett cd-omslag och en turnéaffisch.
         Ett par flickor diskuterar lågmält vilken musikgen­re de ska satsa på och vilken målgrupp deras artist ska ha. De flesta håller ännu på med sina skisser, och Wiola går runt och observerar processen. Alla elever har gjort en planering för sitt arbete och jobbar lugnt och koncentrerat.
  – När vi gick igenom uppgiften gick vi också igenom matrisen och pratade igenom den tillsammans. Nu vet eleverna precis vad jag förväntar mig av dem. Det gör det mycket lättare att diskutera när diskussion uppstår. Att sätta betyg har alltid varit svårt och det kommer väl aldrig att finnas något bra system – men jag kan känna att det här är bättre än några vi haft tidigare.

Wiola Sirland har använt matris i svenskämnet ett par år och i bild lite drygt en termin. Lars Björkqvist är ny som lärare i musik och matematik på Södervärnskolan sedan i höstas och har inte arbetat med matriser tidigare. Men hans sätt att tänka stämmer väldigt väl in på matristänkandet, förklarar han. Särskilt när det gäller arbetsområdet ”Fritt spel” som är stommen i hans undervisning i årskurs 8 och 9; eleverna har ett sådant pass varje termin.
  – Matriserna gör det mycket lättare att förklara och peka på vad eleverna behöver kunna och vilka minimikraven är för att de ska bli godkända. Sedan kommer frågan naturligt: Hur kan jag göra det bättre? Vad behöver vi kunna för att få VG eller MVG? Då är matrisen så uppenbar, eftersom man kan peka på nästa steg.

Många lärare använder generella matriser för sitt ämne, men på Södervärnskolan är tanken att matrisen ska vara ett specifikt bedömningsinstrument för varje nytt arbetsområde som presenteras. Lärarna utgår från strävansmålen i en grundmatris, som de sedan i samband med sin pedagogiska planering matchar med de arbetsområden de väljer att undervisa i så att det stämmer med mål och kriterier.
        Eleverna ska alltså veta målen för varje specifikt arbete och hur de ska jobba för att nå dem. Meningen är att de ska kunna identifiera vilka kvaliteter de nått tidigare, var de befinner sig, vilket som är nästa steg och hur de ska komma dit.
  – Att ha en matris för varje arbetsområde är särskilt viktigt när man undervisar i ämnen som bild och musik, och har skolans alla elever en lektion i veckan. I första hand är de ett arbetsverktyg för mig inför att jag ska sätta betyg, ha utvecklingssamtal och skriva in nästa utvecklingssteg i deras individuella utvecklingsplaner. Matriserna bildar ett underlag som gör det arbetet betydligt lättare, säger Wiola.

Matriserna är digitala. Wiola och Lars har en särskild mapp för varje klass i datorn där de samlar elevernas matriser. Inför redovisningen av låtarna i exempelvis ”Fritt spel” mejlar Lars matrisen till eleverna, så att de får göra en självvärdering genom att digitalt stryka under de kvaliteter de anser sig ha uppnått. Under redovisningen gör han en bedömning som han sedan fyller i den digitala matrisen med färgöverstrykning.
  – För det mesta stämmer det bra. De allra flesta elever har en realistisk bild av vad de kan. Det är bra med självvärdering, att kunna uppskatta sin egen insats tränar goda medborgare, säger han.
        Wiola använder samma system med understrykning och färgöverstrykning när en uppgift är avslutad och redovisad. Men hon tycker det är bättre att gå till datasalen veckan efter och göra självvärdering och bedömning tillsammans med eleverna, berättar hon.
  – Det är värt att ta den tiden, då får de en chans att fråga mig om det är något de inte förstår. Men när de redovisar brukar jag uppmana dem att skriva ner sina tankar direkt efteråt, för att underlätta för sig själva att göra en självvärdering.
        Visst tar det mycket tid att göra en matris för varje arbetsområde, konstaterar Lars och Wiola. Och de behöver som sagt hela tiden revideras. Wiola funderar just nu på hur hon ska lyckas sätta ord på viktiga parametrar som samarbete och arbetsprocess så att både elever och föräldrar ska förstå vad hon menar och vad som förväntas. Lars har precis lagt till ”ansvar och inflytande” i sin matris, men kanske skulle en aspekt om ”samspel” också finnas med? Det krävs mycket reflektion, anser han.
  – Jag frågar eleverna efter respons och formar matrisen mycket utifrån deras reaktioner. Vilka kvaliteter har de som jag kanske inte lyckades fånga upp förra gången? La jag förväntningarna på för låg nivå så att de inte fick tillräcklig stimulans? Det känns som jag kommer att förändra den varje termin.