Modet skiljer VG från G

Anders Hollander och Oskar Josefsson sitter vid samma bord i bildsalen och målar med oljepastellkritor. ”Jag har ingen tanke, jag bara öser”, säger Oskar och sträcker sig efter en orange krita och målar ovanför det svarta på bilden. Anders H. fyller noggrant i blå färg på jordklotet på sin målning och prickar intensivt med kritor i olika färger runt om.
  – Blir det fel färg, så kör på det – det kan vara ett tips från en själv. Lyft upp det tillfälliga, det som bara råkar bli! Det kan bli en medveten pusselbit i bildbyggandet, hörs bildlärare Anders Skarin säga lite längre bort i bildsalen på Helenelundsskolan i Sollentuna.
        Han går runt bland borden, pratar med niondeklassarna medan de målar, tittar på deras bilder, resonerar, frågar hur de tänker och lägger det på minnet så att han kan anteckna det när lektionen är slut. Så småningom ska uppgiften bedömas och betygsättas, och även om bilderna i sig väcker minnet till liv så gäller det att ha ett system när man har 360 elever i veckan.
        Uppgiften är måleri. I arbetsplanen står att målet är att ”kunna analysera och kritiskt granska konstbilder samt bli förtrogen med en teknik att framställa bilder”, och att syftet är ”att utveckla iakttagelseförmåga och kreativt seende och att bli förtrogen med färgsymboliken.”
        Som första steg har eleverna målat flera pyttesmå bilder, utan att de fått veta vad det skulle bli av dem. De skulle helt enkelt våga ”ösa”, som Oskar säger. Steg två var att eleverna skulle välja någon av dem att jobba vidare med i större format – efter att först ha läst in i bilden att den föreställer en plats av något slag.
  – Något händer mellan varje bild. En del visar sig vara återvändsgränder och en del känns som det kan bli en plats. Ser ni det? Nu vill jag att ni lägger till en förgrund – kanske en siluett av en människa, ett träd … en närbild helt enkelt. Då blir bilden som en scen och det blir lättare att kliva in i den.

Så småningom ska det bli målningar av en plats i A2-format. De sätts sedan upp på väggen och varje elev får berätta om sin bild inför klassen. Redovisningen är grunden för Anders bedömning – betygskriterierna har han formulerat själv efter att ha ”snott” lite från andra håll. För ett G ska eleverna producera en bild som kan tolkas som en plats. Kan de också tydligt motivera sina färger och formval blir det VG. För MVG krävs dessutom att eleverna kan se samband och dra slutsatser. Anders vill att de ska kunna jämföra sin egen bild med någon konstnärs, kunna förklara hur de inspirerats eller varför de valt att göra helt olika.
  – När bilderna hänger på väggen kan man se vilka som jobbat länge och medvetet och fått fram någonting. Det finns bilder som har bilder i sig, där man ser själva processen. Det är inte bara ”hoppsan, det blev en plats”, utan det syns att det finns ett arbete som lett fram till just den platsen.
        Men att bedöma har blivit allt svårare med åren, tycker Anders. Särskilt att hitta gränserna mellan G och VG och mellan VG och MVG. I många uppgifter redovisar han konkreta exempel inför eleverna, för att de ska se var ”skamgränsen” går för varje betygssteg. Och förklarar varför den ena är bättre – att den har mer ytor, mer volym, att den har något som den andra saknar.
        Ändå tycker många elever att betyget kommer som en överraskning. Anders har också fått kritik från eleverna att det är svårt att veta vad han sätter MVG på.
  – Jag vill att de ska tillföra något eget, förvandla sin bild på något sätt. Om jag då förklarar och ger exempel precis vad de ska göra i alla uppgifter, så gör de så … men då förvandlar jag på något sätt MVG till ett G. Hade de kommit på det själva hade det varit värt något. Men kanske är jag onödigt snål när det gäller att ge MVG, funderar han.

Egentligen brukar Anders Skarin inte ha tid att sitta ner med ett par elever och ha regelrätta bildsamtal innan det är dags för att redovisa och berätta om slutresultaten – fast han gärna skulle vilja. Just den här dagen sätter han sig ändå tillsammans med Anders H. och Oskar för att prata om bedömning av bilderna de arbetat med, trots att de fortfarande är mitt uppe i sitt sökande efter en plats. Hur tänkte de?
  – Jag har försökt våga så mycket som möjligt, jag fortsatte tänka som jag gjorde på den första bilden. Men de senare bilderna har mer utvecklats till något man förstår vad det är, säger Oskar.
  – Det är toppen! Mod är ett nyckelord jag brukar använda. Det är modet att våga hitta på nya infallsvinklar som skiljer de höga betygen från ett G. Ju mer öppen man är, ju mer man tar ut svängarna, desto bättre är det. Motivet har förvandlats … här är du nästan under vattnet, säger Anders och granskar bilden.
  – Nja, det skulle kunna vara en åker eller en inzooming på en fluga.
  – Öppet som tusan alltså, säger Anders och uppmuntrar Oskar att fortsätta.
Efter en stund tycker Oskar att hans ena bild är en vulkan och att gubben, som råkade bli till för att han drog fyra streck över en orange rundel, kanske kommer inifrån vulkanen.
         Anders H. berättar också gärna om sina bilder. I sin första småprickiga bild såg han ett torg fullt med människor, och på nästa bild gjorde han en utzoomning i rymden med en vy över hela jorden. I den tredje har han zoomat ut ännu mer och ritat Vintergatan.
  – Så har jag ritat en komet här som kommer mot Jorden, man vet inte vad som kommer att hända med människorna då. Här är vi nära kometen, nästan nere i jordens atmosfär, förklarar han.

Anders lyssnar intresserat. Och blir faktiskt ganska imponerad. Både Oskar och Anders H. fick G i betyg förra terminen, men som de nu resonerar verkar det finnas mer VG-kvalitet än G. Det finns en medvetenhet bakom båda killarnas bilder – men hos Anders H. är den starkare, konstaterar han.
        Oskar nickar och håller med. Han tycker det är roligt med bild och skulle vara motiverad att göra sitt bästa även utan betyg, berättar han.
  – I bild flyter det på mer än i andra ämnen, eftersom man inte har några prov man måste plugga till. Även fast jag alltid jobbar för att höja betygen, i alla ämnen, så tänker jag inte på det i bilden.
  – Men det är bra att man får cred för bildjobbet också. Om det nu finns betyg så ska det finnas i bild också. Det är också så att inställningen du har i bilden smittar av sig, du tjänar på att vara kreativ, påhittig och fantasifull i andra ämnen också, att se samband och möjligheter och inte låsa fast sig, invänder Anders.
        Varje termin ska alla elever ha skriftliga omdömen. Helst ska de innehålla en kort beskrivning av hur Anders tycker eleven jobbar just nu och dessutom ett litet framåtsyftande tips. Inget omdöme är det andra likt, men ord som ”slarva inte bort tiden”, ”satsa mer energi”, ”våga bli mer personlig” och ”ha bättre fokus” förekommer ganska ofta.
  – Man får ju en vana att bedöma. Men det finns en risk att man själv som lärare hänger kvar vid hur man bedömt dem vid tidigare arbeten. Jag vill ju bli överraskad. Jag vill höra exempelvis Oskar berätta om sina bilder, det är jättekul. Jag visste inte att han var så medveten om vad han höll på med, det skulle jag ha kunnat missa. Men det vete fasen hur jag ska få tid till det i vardagen.