"Gå till botten med vad som bedöms"

I höstas deltog jag i arbetet med att ta fram det nya kursplaneförslaget i bild. Det var ett fantastiskt spännande projekt. Jag jobbar som bildlärare på en friskola och att som verksam bildlärare få vara med i den processen har känts som ett privilegium. Bara det att sitta tillsammans i en arbetsgrupp, där förväntningen var att vi skulle reflektera, diskutera, vända och vrida på ord och begrepp. Tänk om man i sin vanliga vardag hade tid och möjlighet till det!
        Arbetet väckte många tankar och funderingar över mitt jobb med eleverna i bildverkstaden och arbetet med bedömning i synnerhet. Varför använder man vissa ord och andra inte i texter som beskriver och kvalitetsbestämmer elevers prestationer?
        Bedömning som begrepp är inte oproblematiskt i sig. Bedöma kan lätt bli döma, vilket kan tolkas som något negativt. Någon klok människa har sagt: ”att göra bedömningar är ett kriterium för att vara professionell”. Jag kan hålla med. För att möta en elev i undervisningen måste jag alltid göra en bedömning av vad eleven redan kan och bedöma på vilket sätt jag ska möta eleven i undervisningssituationen.

De relativt nya begreppen summativ och formativ bedömning har öppnat mina ögon för olika sätt att se på bedömning. Summativ bedömning är då jag summerar allt eleven gjort under en termin, och formativ bedömning är just den konstruktiva feedback som förhoppningsvis leder till utveckling. När det gäller den formativa bedömningen upplever jag att bra skrivna kravnivåer fungerar som hjälp att leda eleverna vidare i sitt arbete, men att skriva bra och tydligt är inte lätt. Det gäller att verkligen gå till botten med vad som bedöms i en elevprestation. Om det inte är tydligt skrivet är det så lätt att lägga in något annat, oskrivet kriterium.
        Något jag själv brinner för är att låta eleverna jobba i projekt, då de får tampas med någon frågeställning med olika problem att lösa. Ett sådant är till exempel när vi jobbar med ett projekt som handlar om identitet. I detta exempel jobbar eleverna med fotografi, vilket ger andra frågeställningar: hur funkar tekniken? Hur kan bildytan planeras? I ett projekt har hela processen, från idé och genomförande till presentationen av arbetet, stor betydelse. Eleven kan använda sig av sin egen erfarenhet och delta utifrån sina egna förutsättningar. Min roll blir handledarens, att stötta, tipsa, visa, utmana och ställa frågor som leder vidare i processen.

I ett projekt finns inte några tydliga rätt och fel utan en mängd olika lösningar. När det kommer till bedömningen så uppkommer frågan: hur bedömer man någons process? Arbeta självständigt är ett begrepp som ganska ofta förekommer i lokala kursplaner och som jag tampats med när det gäller detta. Visst gillar jag självständiga elever som har ett eget driv i sina processer. Men i en kravnivåtext blir ordet ofta missförstått, som att det handlar om att jobba ensam. Det har hänt att elever kommit till mig och sagt ”om jag frågar så är jag ju inte självständig, och då kan jag ju inte få en hög bedömning”. På så sätt undviker eleven att diskutera sina olika val och ställningstaganden i arbetsprocessen. I stället för arbeta självständigt, föredrar jag: ta eget initiativ.
        Att skriva kravnivåprofilerna till det nya kursplane­förslaget, där begrepp ställts mot varandra, har varit väldigt svårt. Det är ju så viktigt att det blir tydligt. Den bästa stunden är ju när någon elev säger ”nu fattar jag vad jag ska lära mig!”