Förskolan tar plats i designade hus

Gnuggar ögonen och gnuggar dem igen. Trähuset i kanten av LM Ericssons gråa industriområde vid Telefonplan i södra Stockholm liknar garanterat ingen annan förskola i detta land. Med sin knallgula ribbfasad och böljande njurform ser den snarast ut att ha firats ner från något skepp från en främmande planet. Barnens Planet?
Hemlighetsmakeriet är stort. Interiören får absolut inte fotograferas. Det har sagts att den ska bli ”Sveriges modernaste förskola”. Lokalerna är enligt områdets stadsdelsdirektör ritade så att de ”lockar till ett forskande arbetssätt för barn i det livslånga lärandet”. Vad menas med det?
Förskolan, som ska invigas i början av hösten, är bara ett av flera aktuella exempel på att något har hänt med utformningen av den byggnad där själva grunden för det pedagogiska arbetet läggs.
Elva kilometer bort i riktning sydväst ligger en annan nybyggd förskola, i Botkyrka kommun. Ett lika djärvt format hus med en mycket dramatisk förhistoria.
En sommarkväll 2006 kör en bil in bland förskolan Ugglans träflyglar mitt i Stockholmsförorten Alby. Fordonet sätts i brand och elden sprider sig. När allt är över har lågorna, som vittnen i det omgivande höghusområdet beskriver som ”trettio meter höga”, bränt ner sex av skolans nio huskroppar, eller så kallade skepp, till grunden.
– Det var som att komma in i en grotta av sot när jag kom dit efteråt, säger Hans Winblad, som då hade tillträtt som enhetens förskolechef bara en månad tidigare och talat om ”stora förändringar” för pedagogerna och verksamheten.
– Vilket det ju också blev, säger han.
En referensgrupp sattes ihop, där bland andra också två pedagoger ur personalen ingick, för att göra en pedagogisk vision och ställa sig frågan: ”vilken förskola vill vi ha?”
– Kommunen kunde ha valt att sätta upp paviljonger liknande de gamla, men man tog ett modigt beslut och gjorde något annorlunda.
Det mäktiga, cirkelformade huset som blev resultatet rymmer åtta hemvisten med plats för runt 160 barn, som under samling och vila håller till i ombonade avdelningar i de annars mycket öppna lokalerna. Fasaden är klädd i blänkande aluminium med inslag av ek. Huset tycks signalera: Här pågår något värdefullt, för hela omgivningen avgörande.
– Det handlade om att skapa en plats för lärande omsorg. Där skulle finnas två stora ateljéer i centrum, en funktion som annars brukar gömmas undan i små rum som sällan används. Och så ordentligt med naturliga mötesplatser, både för barnen och personalen.
Och det är just det alla talar om här. Interiören präglas av den böjda formen men främst av fönsterrutorna och väggöppningarna, som sitter på varierade höjder och skapar översikt och ögonkontakt.

Martin Gråfors är förskoleenhetens pedagogista, det vill säga utvecklingspedagog för verksamheten, som har Reggio Emilia-filosofin som inspirationskälla.
– Tanken med transparensen är att barnen ska kunna lockas och inspireras av varandra, att de ska få tillgång till fler kreativa lösningar och material.
– Vi kan kort sagt erbjuda barnen betydligt mer än i vår gamla byggnad där det var en enda lång korridor med åtta isolerade ”skepp”. Och framför allt kan vi pedagoger se och inspireras av varandra, säger han och hänvisar till den ryske utvecklingspsykologen Lev Vygotskijs ord att ”låna och ta kompetens av varandra”.
Flera av de arkitektoniska lösningarna är inspirerade av den referensgrupp som arkitekten Ami Katz på byrån 3dO själv satte ihop och som bestod av hennes egna barn och deras jämnåriga kompisar. Resultatet blev bland annat att det finns ett utskjutande tak att ta skydd under för att leka när det regnar.
Ami Katz berättar också att hon fick inspiration till den runda, inneslutande husformen när hennes egna barn gick på förskola och hon hade en idé om ”ett skyddat, låsbart uterum”, där man skulle kunna lämna saker ute.
I en av de ljusa ateljéerna, där väggbeklädnaden perforerats med borrhål för akustikens skull, har personalen lagt stora tygbitar över stafflierna. Det betyder att materialet ”sover”. Men hur funkar huset när den pedagogiska visionen verkligen testas?
– Hade du frågat mig för bara en vecka sedan hade jag sagt kaos, säger Hans Winblad.
– Allt det nya och öppna orsakar en stress hos en del, men det finns ingen väg tillbaka. Och fler och fler, inklusive jag själv, börjar långsamt förstå vad det här huset har för möjligheter.
– Det vi har här är något helt annat än det traditionella förskoletänket. Man är så nära varandra i arbetslagen och synlig också om man stänger dörren om sig, säger pedagogen Karolina Rönnberg och slår sig ner i en av de supermoderna vita stolarna i Ugglans konferensrum.
– Genomsiktigheten gör att vi som pedagoger kan känna oss tryggare och kan låta barnen utforska miljön mer, så att de inte blir inlåsta i sina hemvisten.
– Men visst har det också varit en del kaos. Trots alla förberedelser tvingades vi tänka över hur vi använder rummen och vilka material vi ska fokusera på. I de gamla flyglarna där väggarna var fler fick ju alltsammans plats utan att vi behövde välja bort. Våra nya lokaler innebär en utmaning på den yttersta spetsen: Hur kan vi skapa den bästa möjliga förskolan för barnen?

Kompromisslösheten genomsyrar också inredningen. På väggen i mötesrummet hänger en färgsprakande gardin som fått ”folk att gå i taket”. Orsaken? Tyget kostar 1300 kronor metern på Svenskt Tenn, inredningsfirman på burgna Strandvägen i Stockholm.
– Det är en politisk sak, varför skulle barnen här ha fula tyger? säger arkitekten Ami Katz.
– Inredningen här ska ha en kvalitet som håller och inspirerar med sin form. Men det handlar också om att barnen i Alby ska ha samma chans som andra att komma i kontakt med klassmarkörer, som ett tyg av Josef Frank. När de börjar på universitet ska också de och inte bara medelklassbarnen kunna säga: Den där stolen känner jag igen, en sådan där hade vi på dagis!
– Och vi har inte överskridit någon budget för att göra det här, det handlar bara om att fördela pengarna rätt, tilllägger hon.
Från Ugglan tillbaka till den knallgula förskolan vid Telefonplan. Där vallas vi till en skyhög fabriksbyggnad så att vi ska kunna se ”Sveriges modernaste förskola” uppifrån. Hela den märkliga byggnaden avtecknar sig på marken där nere, och nu ser den ut som en mollusk som slitit sig från en målning av konstnären Klee.
Förskolan heter Paletten och är ritad av arkitektbyrån Tham & Videgård i Stockholm. På flera sätt har gången från planering till byggstart varit densamma som i Alby, med pedagoger som varit delaktiga i projekt redan från start. Även resultatet beskrivs av arkitekterna på ett sätt som är nästan identiskt med de pedagogiska grundbultarna för Ugglan. Men så har de också inspirerats av samma Reggio Emilia-pedagogik – öppen planlösning med möjlighet till paus och vila i ett mindre avskilt rum, kort sagt.

Arkitekterna Martin Videgård och Bolle Tham berättar att fönstren, som placerats fritt på olika höjder i fasaden, sitter där de sitter för att de ska passa också barnens nivå, och därmed ”öka kontakten med lekytorna på gården och skogen utanför”.
Allt i arkitekturen tycks ha sin rationellt pedagogiska funktion. Ja, också den signalgula fasaden.
– Vi sökte en ljus och positiv färg som kan reflektera både dagsljuset och tillföra en varmare färgton i området. Det är också en färg som fungerar bra tillsammans med trädens bladverk och säsongernas skiftande kulörer, säger de.
Men det är knappast hela sanningen. På fastighetsbolaget Vasakronan, som äger flera fastigheter i området och som i sin tur ska hyra ut skolan till kommunen, talar man om den positiva uppmärksamhet som byggnaden kommer att ge.
Internt kallas den för ”designförskolan”, vilket passar bra i områdets nya profil där Konstfacks utflyttade kreativa verksamhet står i fokus. Med en musgrå byggnad hade effekten naturligtvis inte blivit densamma.
Arkitekterna som ritat Paletten tillhör Sveriges allra hetaste med Moderna museets avknopping i Malmö som ett av sina senaste projekt. En byggnad som de gav en knallbrandgul fasad.
Med Paletten och Ugglan, och därtill exempelvis den Skånelängaformade Henriks Hage med jättefönster ut mot Höllvikens åkrar eller den modernistiskt drömskimrande Nova i Tullinge, så tycks förskolan plötsligt ha fått samma arkitektoniska status som ett operahus eller en konsthall.
Äntligen mer ljus på rummen för den pedagogiska grunden.