Blowa mig, sa han!

Från Alfa 2014-03-17 17:56

Foto: Håkan Elofsson

Jag besöker en högstadieskola för att träffa en student på hennes VFU. Väntar i personalrummet. En lärare kommer in, en man, i 30-årsåldern. Han går fram till en kvinnlig kollega i soffan, tar hennes huvud, trycker det mot sitt skrev och säger: Blowa mig! Den kvinnliga läraren reser sig upp, skakar på huvudet och går ut. Jag är förstummad. När jag senare möter skolans rektor tar jag upp detta övergrepp som jag just bevittnat. Rektorn ler överseende och säger: ”Men du vet hur det är, det handlar bara om jargong, det är så det är nu för tiden, han menar inget illa med det”.

Om han inte menade något illa med det, vilket är en av de vanligaste ursäkterna för dåligt beteende, vad menade han då? Menade han att han behövde en avsugning för att gå ner i varv efter en jobbig lektion?
Eller menade han att det ingick i den kvin­­nliga kollegans tjänstefördelning att suga av honom när han behövde det? Vad var hans handling ett uttryck för? Utifrån vilka normer sanktionerades det av hans rektor?

Jag antar, kära läsare, att du nu är lika upprörd som jag kunde ha blivit om övergreppet skett i personalrummet. Frågan är om du blir mindre upprörd om jag skriver att det inte var en manlig lärare utan en elev och att det inte var i personalrummet utan i en skolkorridor? Tycker du att rektorns påstående ”men du vet hur det är, pojkar är pojkar” legitimerar handlingen att en tonårspojke trycker en flickas huvud mot sitt skrev och säger ”blowa mig”? Ska åldersskillnaden spela roll i en skola vars uppdrag är att verka för jämställdhet mellan könen?

Ett annat av skolans uppdrag är att ”aktivt motverka diskriminering och kränkande behandling av enskilda individer”. Ett tredje uppdrag är att fostra eleverna i kritiskt tänkande. Det är rektors uppgift att se till att hennes personal gestaltar skolans uppdrag i sin undervisning. Att inte följa läroplanen är tjänstefel. Den rektor som accepterar sexuella övergrepp på sin skola är därför inte lämplig på sin tjänst och bör avgå.

Men det är väl ändå bra hårt. Tycker du? Var går gränsen för dig? Att manliga lärare kan utsätta kvinnliga kollegor för sexuella trakasserier? Självklart inte. (För om du är kvinna kan du ju själv råka illa ut en dag.) Men att pojkar utsätter flickor för sexuella trakasserier på din arbetsplats? Självklart inte det heller. Så vad gör du när du ser det? För det förekommer på fler skolor än den jag besökte. Om ett sådant beteende under flera år sanktionerats av skolans ledning, varför ska då pojkarna inte tro att de är i sin fulla rätt att trycka sina kvinnliga klasskamraters huvuden mot sina skrev och säga ”blowa mig”? Och hur ska eleverna tränas i ett kritiskt tänkande som innebär att de kan se skillnaden mellan ett sexövergrepp och en överslätande förklaring om att förövarna ”inte menade något illa?”

Namn Gunilla Molloy.
Titel Docent i svenska med didaktisk inriktning.
Plats Stockholms universitet.
Åsikt Lärare måste våga se kränkningar – och agera!

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Suck

Det som är förbluffande i det här sammanhanget är hur många av de som kommenterar som inte förstår vad en analogi är, alternativt bara läser en tredjedel in i texten innan de kommenterar..

Huvudpoängen är ju att vi har en högre toleransnivå för trakasserier och "jargong" i skolan än i samhället i övrigt, framförallt av pojkar mot flickor. Att flickor inte blir tagna på allvar när de "anmäler" till lärare eller annan personal är helt sjukt, men tyvärr praxis. Och att anmäla till polis vet man ju hur meningsfullt det är om man har gjort det nån gång. Det går självklart inte till domstol, man får bara höra att sånt här tjafs har vi inte tid med, vi har viktiga saker att syssla med. Inte ens misshandel med kniv/golfklubba utreds. Det är ju i skolan, då är det ok...

Min dotter sätter jag i kampsportsträning vid sju års ålder och visar henne vart ballarna sitter. "Sparka här".

Skolpersonalens kunskaper och ingripande mot kränkningar

Gunilla Molloy, tack för din artikel. Med stigande förvåning och ilska har jag i media hört flera kvinnliga elever vittna om att skolpersonal inte ingriper när elever,både pojkar och flickor kränks sexuellt eller på annat sätt nedvärderas. Värderingsövningar och resonemang om värdegrunden var mycket vanligt på 90-talets studiedagar i våra skolor. Kan det vara så att puliceringen av en rapport som undersökte olika metoders effekt på kränkningar o mobbning i skolan och fann at ingen var riktigt bra minskade lärarnas ingripanden?? Det kom även en rapport som misstänkliggjorde värderingsövningar i skolan. Kan det vara så att dessa rapporter minskat både rektors och lärarens beredskap för agerande, engagemang och förmåga att ingripa?? Rektorer, lärare och all skolpersonal måste äga kunskapen så att de direkt agerar för att stoppa kränkningar.Kanske är många lärare rädda att " göra fel" eller saknar de insikt om konsekvenserna av kränkning?Att en rektor eller lärare inte agerar mot kränkande beteenden i vår skola är tjänstefel. Rädsla för att göra fel kan leda till att man inget gör, en passiv väg utför. Många skadliga beteenden tillåts sprida sig p g a rädsla/ okunskap och accepterande låt-gå mentalitet från de som bevittnar handlingen. Här behövs tydligt engagemang och direkta insatser f a för våra flickors självkänsla. Det tycks nu nödvändigt att åter fokusera på att väcka engagemanget genom kunskaper, kompetens och insikt. Min övertygelse( lärare sedan-73) är att alla lärare vill att eleverna ska lyckas och må bra i skolan.Med aktuell kunskap om HUR man ingriper och insikt om de skadliga konsekvenserna av kränkningar o mobbning ska vi minska dessa skadliga beteenden. Detta är fullt genomförbart. Rektor har yttersta ansvaret för att skolans personal är engagerad och kunnig i att stoppa och förebygga. Det går!

Gunilla Molloy, tack för din

Gunilla Molloy, tack för din artikel. Med stigande förvåning och ilska har jag i media hört flera kvinnliga elever vittna om att skolpersonal inte ingriper när elever,både pojkar och flickor kränks sexuellt eller på annat sätt nedvärderas. Värderingsövningar och resonemang om värdegrunden var mycket vanligt på 90-talets studiedagar i våra skolor. Kan det vara så att puliceringen av en rapport som undersökte olika metoders effekt på kränkningar o mobbning i skolan och fann at ingen var riktigt bra minskade lärarnas ingripanden?? Det kom även en rapport som misstänkliggjorde värderingsövningar i skolan. Kan det vara så att dessa rapporter minskat både rektors och lärarens självklara agerande, engagemang och förmåga att ingripa?? Rektorer, lärare och all skolpersonal måste ha kunskap så att de direkt agerar för att stoppa kränkningar.Kanske är många lärare rädda att " göra fel" eller saknar de insikt om konsekvenserna av kränkning?Att inte agera mot kränkande beteenden i vår skola är tjänstefel. Rädsla hos personalen för att göra fel kan leda till att man inget gör, en passiv väg utför. Många skadliga beteenden tillåts sprida sig p g a rädsla/ okunskap och accepterande låt-gå mentalitet från de som bevittnar handlingen. Här behövs tydligt engagemang och direkta insatser f a för våra flickors självkänsla. Det är nu absolut nödvändigt med kunskap och insikt i de svåra konsekvenserna av kränkningar o mobbning för ett engagerat ingripande av alla vuxna i skolan. Detta är fullt genomförbart. Rektor har yttersta ansvaret för att skolans personal är kunnig och engagerad i att stoppa och förebygga dessa skadliga beteenden. Det går!

Polissak

Blev kvinnan kränkt så får hon polisanmäla, så får domstol avgöra om det var en kränkning som är värd ersättning eller inte.

Att vi andra går omkring och kränks för andras räkning, är ju visserligen den finaste formen av kränkthet för då visar man tydligen att man är en god, empatisk och förstående människa.

Men det finns folk som har betalt för att reda ut det där.

Jargong ok, men med regler

Scrizt [i kommentarerna ovan] har en poäng. För min del får jargong på en arbetsplats vara hur rå som helst om de inte på ett konkret sätt genom denna jargong uttrycker missaktning mot andra individer eller grupper i samhället och de som ingår i jargongen är helt med på det. Och utomstående som kan ta illa vid sig ska inte behöva bli illa berörda. Alltså bör en sådan jargong hållas i mycket små sällskap.

Det som oroar mig i detta fallet är att det sker i personalrummet där dessutom en gäst finns och framför allt: att den kvinnliga läraren SKAKADE på huvudet. Det är mycket oroväckande. (Om hon inte samtidigt log som hon skakade på huvudet.)

Anmälde du?

Vidrigt och vanligt!
Någon nedan skrev om dagens skola. Detta var iaf
vanligt på de skolor jag gick i(tog studenten för 11 år sen), så
knappast nytt.
Men anmälde du Gunilla? Jag hoppas det! Polisanmälde killen alltså.
Samt anmälde rektorn till skolverket. För det är varje vuxens ansvar. Osvsett
om en arbetar på skolan eller ej.

Om att läsa

Molloy agerade inte. Hon beskriver två händelser. Den ena för att vi skall "reflektera" och den andra för att komma till sitt egentliga ärende. Elevövergreppet. "Lärarutbildningsretorik"? Men oavsett vad Molloy sett och hört, så reagerade hon inte med den ryggmärg man skull kunna förvänta sig. Att "tala med rektorn" är inte att anmäla. Och att anmäla är inte att agera när det behövdes som mest. Jo, jag skjuter gärna pianisten då denna spelar falskt. Jag var dessutom så infam i mitt inlägg att jag använde mig av ett sexistiskt påstående om Molloy, men över detta är det heller ingen som reagerat. Inte ens den läskunnige Rameau.

Läs innantill!

Jorgensson- läs innantill. Det är väl klart hon har anmält. Om inte Molloy anmält kunde hon inte heller citerat rektorns reaktion.
Istället för att skjuta på på pianisten kunde du bli upprörd över grundproblemet. Du dribblar bort sakfrågan.

Läs innantill!

Jorgensson- läs innantill. Det är väl klart hon har anmält. Om inte Molloy anmält kunde hon inte heller citerat rektorns reaktion.
Istället för att skjuta på på pianisten kunde du bli upprörd över grundproblemet. Du dribblar bort sakfrågan.

Förstummad

Gunilla Molloy är vad jag förstår utbildare. Hur denna människa kan ondgöra sig över ett övergrepp som hon bevittnat utan att agera själv, ter sig milt sagt obegripligt. Efter vad man kan utläsa var "den manlige" kvar medan kvinnan gick ut. Stod fru Molloy tyst och i smyg beundrade hans virilitet och önskade sig en likabehandling? Vi är ju skyldiga att agera om vi ser eller hör det som är otillbörligt. Är Molloy undantagen? Fy fan vad jag är arg.

Annons

Fler nyheter