Porträtt: David Rose

Från Alfa 2014-02-03 22:22

Foto: Håkan Elofsson
 

I början av 1980-talet reste David Rose kors och tvärs genom sitt vidsträckta hemland Australien. Det han såg kom att förändra honom för alltid. I de centrala och norra delarna av landet besökte han flera flyktingläger där landets ursprungsbefolkning, aboriginerna, levde under miserabla förhållanden. De hade tvingats flytta från sina hemtrakter där de levt i hundratals år, för att ge plats åt mer betesmark till den växande boskapsindustrin.

David Rose bestämde sig för att viga sitt liv åt ursprungsbefolkningens rättigheter. Han bosatte sig i öknen i centrala Australien, lärde sig det lokala språket pitjantjatjara och började att arbeta som lärare i skolan. Där fanns ett gigantiskt behov. Många elever gick ut skolan utan tillräckliga kunskaper i att skriva och läsa engelska.

– Barnen fick inte den utbildning de hade rätt till och behövde. De lärare som arbetade där visste inte hur de skulle möta eleverna. På lärarutbildningen hade de förberetts för att möta barn från en utbildad medelklass, inte barn från en muntlig landsbygdskultur. Min uppgift blev att hitta ett sätt att hjälpa dem, säger David Rose.

30 år senare sitter han i en av föreläsningssalarna i det ståtliga Universitetshuset i Uppsala. Han har precis avslutat en föreläsning för ett hundratal pedagoger, forskare och utvecklingsledare i samband med konferensen Education for Social Justice. Att föreläsa och fortbilda lärare i metoden Reading to Learn är det han lägger mest tid på numera. Det har fört honom till Sverige flera gånger de senaste åren. Reading to Learn används av skolor i bland annat Stockholm och Ovanåker, och i Göteborg har kommunen nyligen bestämt sig för att satsa på metoden.

Det är inte bara i Sverige som det finns ett stort intresse för Reading to Learn. Danmark, Spanien, Kanada, Uganda, Kenya och Sydafrika är några andra länder där David Rose har varit de senaste åren.

– Jag reser alldeles för mycket. Både utomlands och inom Australien. Helst skulle jag vilja få en mer tillbakadragen roll och låta andra föra metoden vidare.

Väl på plats i Sverige tar han sig dock tid att prata med andra deltagare på konferensen och han är en engagerad åhörare under de andra föreläsningarna. För Alfa berättar han hur allt startade.

Foto: Håkan ElofssonFrustrerad över bristen på effektiv undervisning återvände han till Sydney. Där fortbildade han sig under ledning av Jim Martin och andra forskare vid universitet i Sydney. De hade redan börjat utveckla det som senare kom att kallas för genrepedagogik och ”Sydneyskolan”.

David Rose fick snart möjlighet att genomföra aktionsforskning i de aboriginska samhällena i centrala Australien. Det gav snabbt positivt resultat. När forskningsprojektet inleddes var det ingen elev i årskurs tre som kunde läsa på egen hand. I årskurs sju, sista året i primary school, kunde eleverna som bäst läsa bilderböcker och var därmed inte redo att gå vidare till high school.

– Vi arbetade tillsammans med lärarna och utvecklade genrepedagogiken. Efter ett år var eleverna ikapp, de låg på rätt kunskapsnivå för sin årskurs. Det var väldigt framgångsrikt och vi fick nationell uppmärksamhet.

Intresset innebar att David och hans kollegor fick flera förfrågningar om att sprida det som nu kom att kallas Reading to Learn. Bland annat i de skolor som drivs av katolska kyrkan i Melbourne. Det visade sig att metoden fungerade för alla elever.

– Vi förstod att de problem aboriginska barn har inte är unika. Barn i alla skolor har samma problem. Lärare vet inte hur de ska arbeta effektivt med skriv- och läsinlärning. Det leder till att de elever som inte lär sig läsa ordentligt hamnar utanför. De kan inte delta i lärandet och blir exkluderade i klassrummet.

Metoden Reading to Learn handlar om att fokusera på språk i alla ämnen och att ha en inkluderande undervisning. David Rose säger att det handlar om att demokratisera klassrummet, alla ska vara delaktiga.
Genomgångar i helklass är viktiga. I dem får eleverna lära sig att läsa och förstå ämnesspecifika texter. Läraren går igenom mening för mening. Därmed får alla elever med sig de ord och begrepp som är nödvändiga för att ta till sig kunskapen. Därefter övar sig eleverna på att producera egna genretypiska texter. Först när alla elever har grundläggande kunskaper går man vidare till individuella uppgifter. Ingen elev ska ställas inför uppgifter som den inte klarar av. Ingen ska misslyckas och känna sig exkluderad.

På det sättet höjs klassens lägstanivå. När 90 skolor i New South Wales i Australien som använt Reading to Learn i två eller tre terminer följdes upp av ett forskningsteam, hade de svagpresterande eleverna höjt sin kunskapsnivå med fyra gånger. Men det visade sig att alla elever gynnades. Även de högpresterande eleverna hade höjt sig jämfört med andra skolor.

Den väsentliga skillnaden jämfört med vanlig, mer individualiserad undervisning, tycker David Rose är att kunskapsklyftan mellan elever minskar.

– Medborgarna är väldigt tydliga med att de vill ha en mer rättvis skola. Man vill minska klyftorna. Och vad är politikernas svar på folkviljan? Mer prov och tester. Men prov och tester löser inte problemet. Lärare måste ha rätt verktyg att arbeta med i klassrummen. Om de får det kan de höja alla elever till den kunskapsnivå de ska uppnå.

Det är naturligtvis svårt att få med alla elever i undervisningen samtidigt. För att det ska fungera krävs noggrann planering och texter som kan utmana elever på olika plan. Under sina föreläsningar brukar David Rose visa ett exempel. I en text beskrivs det dova mullrande ljudet från en jordbävning. Alla elever lär sig orden. Sedan frågar läraren vilka andra ljud som är ”mullrande”. Eleverna räcker upp en hand och föreslår många olika: lejon, havet, flygplan. Läraren bekräftar alla förslag och utvecklar hur ett flygplan först mullrar sakta och lågt för att sedan öka i intensitet. Det är den metaforen skribenten använt i den ursprungliga texten. Jordbävningens dova mullrande skvallrar om en annalkande katastrof. Efter genomgången kan alla elever orden och de duktiga har också förstått på vilket sätt och varför skribenten har använt metaforen.

Läraren måste skapa genomgångar och uppgifter där eleverna känner att de lyckas och utvecklas. Det är nödvändigt för att få med sig alla elever, duktiga såväl som stökiga och de som tysta sitter av lektioner utan att lära sig något. På det sättet kan eleverna motiveras och höja sina resultat.

– Utbildning är nyckeln till ett bra liv. Det är vårt ansvar som lärare att ge alla människor den möjligheten.

David Rose är dock medveten om att vägen till ett jämlikt samhälle är långt. Det dröjde ända till 1963 innan ursprungsbefolkningen fick rösträtt i Australien och fattigdomen är fortfarande utbredd. Som ett bevis för sitt engagemang och livslång vänskap med pitjantjatjarafolket har David Rose blivit adopterad av en familj.

– Jag har två familjer eller egentligen en utökad familj. Det är hela min familj som blivit adopterad. Jag försöker vara så mycket som möjligt i det aboriginska samhället. Det är ett folk som respekterar varandra, delar med sig och lever i harmoni med naturen.

Namn David Rose
Ålder 58 år
Yrke Direktör för Reading to Learn Programme och Honorary Asssociate of the University of Sydney.
Familj Fru, barn och barnbarn.
Utökad familj ”Jag är adopterad av en aboriginsk familj. Som en son, broder och del av familjen.”
Fritidsintressen Hemma i Sydney försöker han simma varje dag. Bush-walking i vildmarkerna runt Sydney.
Övrigt Talar flytande pitjantjatjara. Ett språk som talas av pitjantjatjarafolket som lever i öknen i centrala Australien. Cirka 3 000 personer sägs behärska språket.
Läs mer om metoden Reading to Learn på www.readingtolearn.com.au

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter