"Dela inte svenska i två ämnen"

Från Alfa 2012-03-22 18:14

Illustration: Erica Jacobson

Svenska grundskolan strävar efter att vara inkluderande. Trots det undervisas elever åtskilt i svenska som andraspråk och i förberedelse-klasser. I sin nya avhandling ifrågasätter Lena Fridlund poängen med den ordningen.

Lena Fridlund har studerat hur två grundskolor i en svensk medelstor stad hanterar uppdraget att vara ”en skola för alla” med såväl en inkluderande som interkulturell intention. Detta samtidigt som elever undervisas i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser.

Under två läsår har hon deltagit vid lektioner, fört samtal med och intervjuat lärare och rektorer för att bland annat ta reda på hur denna åtskilda undervisning ser ut, hur personalen resonerar kring den och beskriver den.

Idén började gro i henne när Lena Fridlund själv undervisade i svenska som andraspråk och i förberedelseklass på mellan-stadiet. Eleverna undrade till exempel varför de behövde gå iväg till ett annat klassrum för att lära sig svenska och vad det var för skillnad mellan andraspråksundervisningen och vanlig svenska, som de andra klasskamraterna hade. Lena Fridlund hade svårt att svara på frågorna. Dels beroende på att de båda kursplanerna inte skiljer sig åt nämnvärt, dels beroende på att en god språkutvecklande miljö brukar beskrivas som ett naturligt sammanhang tillsammans med kompisar som kan språket.

När hon sedan utbildade sig till specialpedagog blev hon medveten om de olika synsätt som präglar de båda ämnena.

– Inom ämnet specialpedagogik talas det om alla elevers delaktighet i ett gemensamt klassrum, oavsett elevers olikheter när det gäller förutsättningar och behov. Man betonar att vi lär oss av varandra. Kunskapsområdet svenska som andraspråk betonar i stället vissa elevers behov av något särskilt och speciellt, vilket vi inte bedöms kunna bemöta i ämnet svenska. Det blir ju så motsägelsefullt, säger Lena Fridlund.

Lena Fridlund konstaterar att det är i förordningstexter, läroplaner och kursplaner som villkoren för undervisningen skapas. Hon upptäckte att man på skolorna var noga med, och ägnade mycket tid åt, att följa dessa styrdokument som är både svårtolkade och motsägelsefulla. Därför hade lärarna också svårt att motivera sitt ämne i språkutvecklande termer. I stället talades det om trygghet för eleverna, om lugn och ro och att eleverna kommer från andra kulturer och därför behöver fostran och en enklare undervisning.

Någon lärare på skolan beskrev sitt uppdrag att bidra och underlätta integration med hjälp av ett eget svenskämne som ”mission impossible”. Förordningstexten som gällde vid tiden när studien gjordes klargjorde att svenska som andraspråk ska vara i stället för vanlig svenska.

– Skolan tolkade det som att undervisningen ska vara åtskild. Men det varierar mellan olika skolor hur man förhåller sig till det. Jag upplevde att lärarna och rektorerna gjorde sitt yttersta för att följa direktiven, men när direktiven är så otydliga och motsägelsefulla så är det inte lätt.

Omkring 40 procent av eleverna i det aktuella skolområdet, med en 7–9-skola och en 1–6-skola, hade utländsk bakgrund. Lärarna som undervisade i svenska som andraspråk och i förberedelseklasserna var alla utbildade i ämnet. Lokalerna där klasserna höll till var belägna i områdets utkanter och till och med i en provisorisk barack.

– Förberedelseklassen ska vara en introduktion i svenska språket och i det svenska skolsystemet och så placerar man dessa barn av olika nationalitet i en barack. Jag har svårt att tro att detta är ett optimalt sätt för dessa elever att lära sig svenska.

Lena Fridlund tycker över huvud taget att den svenska skolan har ett ambivalent förhållningssätt till den åtskilda andraspråksundervisningen. I jämförelse med andra länder är vi rätt ensamma om att ha ett eget ämne med en egen kursplan för andraspråkselever. Eleverna läser SO-ämnen, matte, historia och så vidare tillsammans med sina kompisar och där förväntas lärarna kunna bemöta alla elever.

Men när det kommer till svenska så delas det upp i två ämnen. Konsekvensen av det, enligt forskaren, blir att barnen görs annorlunda. Hon ställer sig frågande till hur detta gynnar integreringen, något som svenska som andraspråk enligt styrdokumenten ska främja. Utredningar som gjorts av såväl Skolverket som Myndigheten för skolutveckling visar också att dessa elever klarar sig sämre i skolan.

– De elever med utländsk bakgrund som inte hade haft andraspråksundervisning klarade sig bättre än de som fått undervisning i ämnet svenska som andraspråk.

Man kan fråga sig om det är de duktiga eleverna som integreras eller om elever blir duktiga genom att integreras.

I dag har omkring 20 procent av eleverna i den svenska grundskolan en annan språklig och kulturell bakgrund än den svenska. Svenska som andraspråk har funnits på schemat sedan 1996. Lena Fridlund tycker att man på lärarutbildningar i dag borde vara bättre förberedda på att barn och ungdomar kommer från olika länder och kulturer. Hon ställer sig frågan om inte alla lärare, inklusive lärare i svenska, borde ha kompetens att möta alla elever när vi nu lever i ett mångkulturellt samhälle.

– Sen tror jag mycket på att lägga ansvar på eleverna. Om vi medvetet nyttjar barns kapacitet att ta ansvar för varandra så tror jag vi får en bättre skola. Jag tycker att skolans värdegrund, med ord som solidaritet och tolerans, väger tyngre än övrigt innehåll. I den obligatoriska skolan måste olikheter få mötas. 

Lena Fridlunds avhandling heter Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser.

Hämta den här.

Fler artiklar om

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Tveksamt?

Avhandlingen är ett typiskt exempel på när författaren har en klar uppfattning för början som hon sedan driver. De metoder hon använder är sedan så pass beroende
av subjektiva urval och tolkningar att författaren själv vid något tillfälle i texten själv betvivlar dess generaliserbarhet. Hennes slutsatser om att svenska som andraspråk bör upphöra har en viss PK-anstrykning.

Annons

Fler nyheter