Det är undervisning om islam i klass 6 på Valstaskolan. Läraren Ulla Nestor börjar som vanligt med att blicka tillbaka på vad de gjort tidigare lektioner:
– Vi pratade om vad religion är och om ett släktträd, kommer ni ihåg?
Det gör eleverna. De minns Abraham som grundade tre religioner, de minns hans söner Ismael och Isak, stentavlorna och judendomen. De kommer ihåg att Jesus föddes och kristendomen kom. Ulla Nestor påminner om att judar och kristna levt länge sida vid sida och ibland varit sams och ibland osams. Många hundra år gick och sedan föddes Mohammed. Han var profet. Det betyder Guds sändebud.
– Då fick vi tre religioner som levde bredvid varandra och hade samma Gud, säger Ulla Nestor.
Valstaskolan i Märsta är verkligen skolan mitt i byn. Den är omringad av köpcentrum, bibliotek och sporthall, moskén och kyrkan. Valsta kyrka tillhör Svenska kyrkan men byggdes samtidigt som Valsta, 1975, som en ekumenisk, öppen kyrka. Fram till förra året firade den stora syriansk-ortodoxa församlingen också sina gudstjänster här, innan den byggde en egen kyrka. Här brukar också Valstaskolan ha sina terminsavslutningar.
I moskén är det svårare att komma in. Det är en låg byggnad med galler för fönstren, strax bredvid skolans entré. Inga skyltar talar om att här ligger Valstas shia-moské. Det är medvetet, den har varit utsatt för både bränder och stenkastning. Den har inte heller någon bemanning på vardagar, så skolklasserna brukar få göra studiebesök i sunnimoskén vid stationen i stället.
Många av valstaskolans elever är aktivt troende och går till kyrkan eller moskén på helgerna. Tidigare dominerades skolan av syrianerna som bor i området. Sedan man fått förberedelseklasser för invandrare så får man allt fler muslimska elever. Det tycker Ulla Nestor är bra.
– Eleverna lär sig att leva bredvid varandra, med olika kulturer och traditioner.
Valstaskolan är en mötesplats för områdets barn. Skoldagar kommer de tidigt och går sent. På kvällar och helger händer mycket vid skolan, på gott och ont. I korridorerna är kulturella, etniska eller religiösa konflikter vardagsmat. Inte sällan beror konflikterna på okunskap.
– Två flickor grälade en gång om hur Jesus kunde vara Guds son, när han hade tolv bröder. De drog in fler och fler i konflikten. Men det byggde på ett missförstånd, så jag fick gå in och reda ut det.
Lektionen fortsätter. Tillsammans med eleverna gör Ulla Nestor en tankekarta på tavlan, där de samlar det de känner till om islam. Vad vet de?
– Det är den minsta…nej, yngsta religionen.
– Koranen är Guds heliga bok.
– Nej, muslimernas heliga bok, rättar en kamrat.
Ulla Nestor leder lektionen och styr dit hon vill komma. Några av barnen är riktiga experter på islam och räcker ivrigt upp handen hela tiden. Andra sitter tysta och lyssnar. Viktiga begrepp som moské, pelare och Koranen hamnar på tavlan. Flera av eleverna har bläddrat i Koranen.
– Man måste visa respekt för Koranen. Vi måste först tvätta händerna om vi ska röra den, berättar Nayab.
Ulla fångar upp det flickan säger.
– ”Måste”, hur var det nu med det ordet? Vi skulle ju undvika det i skolan. Det är personligt, det gäller inte alla. Vad skulle vi säga i stället? ”Bör” och ”kan” ja, vilket bra minne ni har!
Eleverna vet att Koranen är skriven på arabiska, men att den också finns på svenska. Men man säger inte att man översätter Koranen, utan att man ”tolkar” den.
– Det betyder ungefär ”förstår”, svarar Mona.
– Jättebra uttryckt. Orden kan ju betyda olika saker, så flera tolkningar är rätt. Koranen är skriven för länge sedan, vi måste översätta den till vårt samhälle i dag. Vad vet ni om bönen?
– Om man är muslim så bör man be fem gånger om dagen. Man bör gå till fredagsbönen, säger Nayab läraktigt.
De pratar om att alla inte behöver be. Lokförare och kirurger har till exempel svårt att gå ifrån sitt jobb och be hur som helst. De talar om klädseln, att kvinnor kan dölja håret med en sjal, men att man inte måste det. Män och pojkar kan ha mössa när de ber.
– Ja, en vit mössa. Precis som judarna har sin kippa, säger Ulla.
Tillsammans läser de högt i läroboken och tittar på bilder av en minaret och hur moskén ser ut inuti. De går igenom svåra ord och Ulla kommenterar texten när det behövs. När Nou läser om vilka som är muslimer, poängterar Ulla att man kan vara muslim utan att vara praktiserande. Nayab läser ur boken: ”I moskén ber männen”.
– Var ber kvinnorna? Även kvinnorna ber, i moskén eller på andra platser, säger Ulla.
Under lektionen lyfter Ulla Nestor fram likheter mellan islam och andra religioner. Predikan och predikstol finns till exempel i kristendomen också, många människor håller händerna på ett visst sätt när de ber. Och inom både islam och judendomen slaktar man djur på ett rituellt sätt.
Hon pekar också på olikheter som finns inom islam, att alla muslimer inte tycker likadant. De kommer in på om man får avbilda människor och Muhammed eller ej. Ulla berättar att det är olika, från person till person och land till land. En del muslimer avbildar Muhammed bortvänd. Om man har sett Muhammed i en dröm, så får man avbilda det man sett i drömmen, påpekar en flicka.
Ulla Nestor är inte rädd för att ta diskussionen med föräldrar när hon ställs inför religiösa och kulturella dilemman. Redskapen fick hon när hon gick en Lärarlyftskurs om religion och mångfald för några år sedan. Hon respekterar andras tolkning, men vet att det alltid finns olika tolkningar. Det brukar gå att hitta en lösning.
När en pappa sa att hans dotter inte fick delta i simundervisningen eftersom det står i Koranen, så kunde hon säga emot: ”Nej, det står inte i Koranen.” Efter en stunds diskussion förstod hon att problemet egentligen var klädseln. Flickan fick inte ha baddräkt.
– Vi kom överens och flickan deltog, iförd långärmat och joggingbyxor. Men hade jag inte ifrågasatt så hade hon inte lärt sig simma.
Genom fortbildningen har hon också lärt sig hur varierad tron kan vara. Förr var hon mer naiv, säger hon, och trodde att man var kristen eller muslim bara på ett sätt. Nu vet hon att det är så olika och att mycket är förhandlingsbart, särskilt i en ny miljö.
Många av Ulla Nestors elever är strängt troende. Hon tycker att det är viktigt att de också får förståelse för andras sätt att tänka och tro. Därför brukar hon använda den så kallade IE-metoden, som innebär att eleverna får leva sig in i olika personer från texter och bilder. Ofta utgår Ulla Nestor från berättelserna om Abraham, eftersom han är religiöst neutral. Hon använder arbetssättet även i andra ämnen. Eleverna kan få leva sig in i en historisk bild eller sätta sig in i känslan av att uppleva en orkan.
– De flesta har inte råkat ut för en orkan, men tränar man sin empatiska förmåga så kan man leva sig in i hur andra har det. Då har du också varit där.
Mot slutet av terminen brukar Ulla Nestor låta eleverna göra en inre resa i religionskunskapen. De får då skriva om något de fastnat för i de religioner de läst om. Oftast blir det väldigt positivt. Något har hänt med dem, de har tänkt till. Många elever brukar fastna för buddismen, kanske för att den är så annorlunda och fredlig och låter människor få en andra chans i nästa liv.
– Det kan vara skönt för en del elever att få känna hur det är att inte behöva leva under hotet av domedagen.
Målet med Ulla Nestors undervisning i religionskunskap är förstås inte att eleverna ska förändra eller lämna sin tro. Men hon vill att de ska få möjlighet att reflektera över och relatera till sin egen och andra religioner.
– De får fundera över en annan religion och tänka sig in i den en stund. Bara de har smakat lite på det, så är jag nöjd.
Skriv ut
