Regel nummer 1: Prata om Fight Club

”Jag vill att du slår mig så hårt du kan!”

”Regel nummer 1: prata inte om Fight Club!”

Filmen Fight Club är tidvis brutal och rå, replikerna snabba och exakta som käftsmällar. När slagsmålen är som blodigast vänder flera elever bort huvudet – men tittar snart igen. Snabba, viktiga klipp blixtrar förbi, hela tiden.

Det är religionslektion på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke. Ganska långt ifrån blodiga slagsmål i källare och soldater som spränger bort kommersialismen. Ändå inte. I temat Heliga rum i Religion A ska Lovisa Skoog och hennes tvåor fokusera på livsåskådningar. Målet är att skapa förståelse.

Fight Club lämnar ingen oberörd. Huvudpersonen Tyler Durden slår och sparkar in repliker som träffar i veka livet: ”Självförbättring är onani” – uppercut! – ”Sakerna du äger kommer att äga dig till slut” – jabb!
Eleverna pratar i smågrupper om känslan de fick och vilken person och scen de fastnade för. Svaren ska stanna i gruppen. Bara en fråga diskuteras i helklass: ”Varför tror ni vi ser filmen på religionskunskapen?” De har många svar.

– De som är med i Fight Club står för en annan livsåskådning. Man ska leva så att man skiter i systemet.

– Det liknar hur man bygger en religion. Tyler Durden bygger upp en sekt med fanatiska anhängare.

– Man är den man vill vara. Han tar på sig ansvaret på slutet när han tänker offra sig själv.

Lovisa Skoog samlar svaren på tavlan. De blir grunden för fortsättningen, när de ska prata om vad religioner egentligen är.

– Hans hem var ju hans heliga rum, fullt med Ikeamöbler. Det sprängde han och då kom han in på nya vägar, säger Dani Matti.

Lovisa tackar Dani för passningen. Symboliken leder rakt in till temat, som ju heter Heliga rum.

– Nu blir det jättespännande: var finns ert heliga rum?

Lovisa Skoog är smittande energisk och glad. Liten och tunn, med kortklippt, lite spretigt hår, möter hon eleverna både i sitt språk och sitt tilltal. Man märker att de lyssnar. Hon lyssnar också på eleverna. Det mesta som sägs i klassrummet tycks hon fånga upp.

Film är ett suveränt verktyg för att prata om existentiella frågor, tycker hon. Med filmen får man snabbt en gemensam upplevelse att utgå ifrån. Hon brukar använda metoden ”Tala film – tala liv”. Men böcker är också utmärkta. Hon tänker prova att ha ett existentiellt bokkafé, där hon med fem elever åt gången ska tala om romanerna de läst. De får själva välja bland romaner med existentiellt motiv, som bibliotekarien har hjälpt till att plocka fram.

– Jag är förälskad i idén att sitta på kafé och prata om livet. Jag ser det som att den med lite längre livserfarenhet möter den med lite kortare erfarenhet.

För Lovisa Skoog är livsfrågor alla frågor som rör det goda livet: vad är ett gott liv för människor? Den frågan kan man lyfta till en högre eller lägre nivå.

– Det måste inte vara de stora frågorna, varifrån vi kommer och så. De kan få syn på att politik också rymmer en ideologi och en livsåskådning.

”Är vi Guds oönskade barn? Än sen då.”
– högerkrok!

”Du är inte speciell. Du är inte vacker eller unik som en snöflinga. Du är världens jävla skit!”
– uppercut!

Det är viktigt att få in så många röster som möjligt i klassrummet. Därför bjuder Lovisa Skoog så ofta hon kan in människor utifrån och hon vill att eleverna ger sig ut från klassrummet. De ska få många olika källor. Även i böcker möter läsaren en annan röst, påminner hon – liksom i filmer. Tidigare i projektet har klassen träffat en neurolog, som berättade hur hjärnan uppfattar saker och ting. Senare ska författaren Lasse Berg komma och prata om människans ursprung och vilja att hjälpa andra. En av skolans rektorer talade om systemteori, att allt hänger ihop och samverkar i system – rymden, molekyler, Hulebäcksgymnasiet. När han kom in på elevernas nära system – familj, vänner – hände något i klassrummet. Eleverna lyssnade, blev mer aktiva.

– Så länge det är opersonligt kan jag lyssna med armarna i kors och hålla det ifrån mig. Men när det handlar om mig själv så engagerar och berör det. Så är det med religioner också, säger Lovisa Skoog.

Hon vill att eleverna ska känna att religion eller livsåskådning inte är något som bara är för andra. Religiösa människor är inte konstiga, alla människor har en livsåskådning. Eleverna ska upptäcka sin egen syn på livet. Det kan ge en säkerhet när de möter andra människor, med andra livsåskådningar.

För Lovisa Skoog tror stenhårt på möten. Om man får träffa människan först, så blir det lättare att studera systemen sedan. Då kan man se att de flesta system går att utnyttja och kan bli förtryckande om fel människor får makt.

På projektets religionsdag kommer eleverna att få träffa många olika människor. Då brukar representanter för olika religioner och livsåskådningar bjudas in, men även andra som Fonus, för att berätta om hur sorg kan se ut. Eleverna stannar upp och pratar med dem de själva vill. Ofta blir eleverna glatt överraskade, till exempel av dem som företräder judendomen eller islam.

– De säger att hon var ju jättevettig, med massor av åsikter, fast hon hade slöja! Bilden av den obildade kvinnan i slöja är så stark, det är fruktansvärt.

”Jag är Jacks sårade utanförkänsla!” – frontkick!

”Jag är Jacks krossade hjärta!” – jabb!

I dag har klassen och Lovisa Skoog hela dagen tillsammans. Dessutom deltar hennes parlärare Kristian Norhav, som har historia och samhällskunskap. Efter lunch läggs teorigrunden. Eleverna får själva fundera på hur man kan definiera religion. Ord som återkom-mer är krig, makt, att förstå och förklara livet, gemenskap och trygghet. Systemteorin skymtar förbi, religion som system för att samhället ska fungera.

– Många säger att religion är orsaken till krig. Vad hade hänt om alla hade samma religion – hade vi varit sams då, undrar Anna Kuylenstierna.

Lovisa ritar upp ett verktyg i form av en triangel, en modell för att få syn på en människas livsåskådning. Den går att använda på alla människor, man behöver inte vara religiös eller troende för att kunna svara på frågorna.

– Intolerans uppstår när jag inte förstår att min triangel inte är likadan som din triangel, säger hon.

Lovisa Skoog gillar att vara lärare och möta ungdomar. Hon undervisar också i svenska och engelska, men särskilt tycker hon om religionskunskapen.

– Det som gör livet som religionslärare extra roligt är att få jobba med det här att vara människa. När det plötsligt klickar för eleverna, de förstår något och livet blir inte detsamma som innan.

En sådan uppenbarelse kan vara när de upptäcker att religionerna inte är levande organismer, utan döda system. Det är vi människor som är bärare av religionerna.

– Det brukar vara ett ”hallelujah moment” när de upptäcker att om människorna dog så skulle religionerna dö ut.

”Mina ögon är öppna.”

”Lita på mig. Allt kommer att bli bra.”

Även Tyler Durden i Fight Club slås av en insikt, rätt våldsamt. Han medger sitt ansvar och plötsligt blir pusslet helt.

I början av filmen sprängde han sitt eget hem med alla Ikeamöbler för att bli någon annan. I slutscenen rämnar världen runt omkring honom, och han står fast. Men inte ensam. Hand i hand med sin Marla betraktar han de exploderande skyskraporna utanför fönstret.