Sebastian Adolfsson, Klara Bergström, Oscar Sandström och Enya Wetterhorn tycker att samtal är mycket roligare än att skriva bokrecensioner. De gillar att tänka mer själva och prata om det de fastnat för.
– Hans-Erik är duktig på att låta oss prata, säger Klara Bergström.
– Skönt att slippa mallar. Att man får ta del av andras tankar förstärker många böcker, säger Oscar Sandström.
Till viss del tror de fyra eleverna att det är skillnad på killars och tjejers läsning. Kanske läser tjejer mer kärleksböcker eller chicklit och killar mer deckare – fast skillnaderna minskar när man blir äldre. De tror också att tjejer generellt läser mer än killar. Killar förväntas inte läsa.
– Jag får ofta höra av mina killkompisar att jag läser ovanligt mycket, säger Sebastian.
Hemma hos Sebastian finns det många böcker och han har alltid en bok på gång. Favoritförfattaren är japanen Haruki Murakami, som han läst allt av. Nyligen läste han Kafka på stranden.
– Den gick inte att lägga ifrån sig.
För Oscar är läsning mer ett skolprojekt, en uppgift i svenskan. Han gillar det, men på fritiden spelar han hellre innebandy eller gitarr, piano och trummor än läser böcker.
– Jag är ingen bokmal. Jag har valt andra intressen kan man säga.
Klara Bergström gillar mest romantik och verklighetsbaserade böcker. Hon läser gärna på engelska, senast A Walk to Remember av Nicholas Sparks. Hon har mindre tid att läsa nu än förr, men blandar gärna filmer och böcker.
– Böcker är bättre än filmer. Så är det alltid, säger Klara Bergström.
Enya Wetterhorn föredrar kärleksböcker och fantasy, helst fantasyförfattaren Robin Hobb.
– Hennes böcker är helt overkliga. Det gillar jag.
En bok de läst i skolan är Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien.
– Den var hur bra som helst! I början var språket lite svårt, men man kom in i det efter ett tag, säger Enya och Klara.
– Jag har inte läst gammal litteratur förut, men shit, den var jättebra! säger Sebastian Adolfsson.
Det finns lärare som menar att för att både killar och tjejer ska läsa så måste boken ha en kille som huvudperson. Tror ni det stämmer?
– Kanske, men det är lite konstigt. Man vill ju ändå att de ska kämpa för att det ska bli så jämställt som möjligt, säger Klara.
Skriv ut
