Tvåspråkiga förutsätts ofta hålla isär sina språk och språkblandning förknippas med bristfällig språkfärdighet. En vanlig föreställning är också att tvåspråkiga är dubbelt enspråkiga med fullt utvecklad kompetens i båda språken. Allt eller inget och ett språk i taget framställs alltså som normen för hur två- eller flerspråkiga ska behärska och hantera sina språk.
Mot en sådan statisk och välbalanserad syn på tvåspråkighet, med språken som två lika stora cykelhjul som unisont men var för sig rör sig i samma riktning, ställer man nu allt oftare en mer dynamisk flerspråkighet. Här är liknelsen med månbilar eller terränggående fordon, med möjlighet att ta sig fram med många hjul i högst varierande och bitvis okända landskap, mer adekvat. Detta synsätt rimmar också bättr
e med det faktum att språken i 2000-talets mångspråkiga samhällen sällan låter sig uppdelas och strikt avgränsas som separata och enhetliga system utan snarare överlappar, samverkar, sammansmälter och genomskär varandra.
Denna samtidiga närvaro av flera språk präglar också mångas vardag. Ett samtal kring middagsbordet i ett flerspråkigt hem innebär ofta ett kryssande mellan flera språk för att inkludera familjemedlemmar i olika generationer. I arbetslivet kan det handla om ett omväxlande och samverkande bruk av olika språk för olika modaliteter som exempelvis då man läser på ett språk och talar på ett annat. Tv-tittande liksom biobesök innebär ofta samtidig exponering av talad engelska eller något annat främmande språk och svensk text. En annan mixad språksituation, välkänd för många skandinaver, utgörs av kommunikation där deltagarna använder sina egna respektive modersmål för den egna produktionen och samtidigt tar hjälp av sina receptiva språkfärdigheter i grannspråken för att förstå vad som sägs.
Ett överlappande och heterogent språkbruk kännetecknar också miljöer med intensiv språkkontakt. Aktuell forskning har visat hur i synnerhet många ungdomar i sådana miljöer tycks utveckla en alltmer sofistikerad förmåga till språkligt gränsöverskridande och uttrycka sig på ett sätt som kan göra det svårt att avgränsa enskilda språk och koder i deras språkbruk.
Mycket tyder på att ett sådant hybridiserat språkbruk är förknippat med en avancerad språkförmåga och högst förenligt med behärskning av ett mer homogent och enhetligt standardspråk.
I skolan tycks dock en traditionell syn på flerspråkighet råda och flerspråkiga elever kan mötas med tillrättavisningen ”Här talar vi svenska” om de tar modersmålet till hjälp i klassrummet och kommunicerar med andra elever som talar samma språk. Här uppmanas man alltså ta sig fram på ett ibland ganska vingligt hjul i stället för att använda de resurser man har. Här går det ofta också vattentäta skott mellan modersmålsundervisning, annan språkundervisning och övrig undervisning.
I stället skulle klassrummen idag med hjälp av nya tekniker kunna öppnas mot världen och erbjuda näst intill gränslösa möjligheter till språkligt brobygge, kommunikation och lärande i globala nätverk. Så varför inte sätta hjulen i rörelse och ta vara på det flerspråkiga klassrummets hela potential! Även högst begränsade språkkunskaper i något mindre spritt språk kan öppna nya världar. Visst är engelska ett fantastiskt globalt kommunikationsmedel men eftersom tre fjärdedelar av jordens befolkning faktiskt inte behärskar engelska finns det all anledning att bredda repertoaren!
Skriv ut
