Elevernas ombud vill ha både politik och partaj

I en konkurrenssituation gäller det att profilera sig. Det har de två elevorganisationerna Seco och Svea förstått. Båda företräder elever i grundskolan och gymnasiet med syfte att skapa en bättre skola, men har olika fokus och förutsättningar.

Något förenklat kan man säga att Seco driver ett väloljat maskineri med siktet inställt på en roligare skola. Framför allt på lokal nivå är den inriktningen tydlig. Svea är lillasystern vars ideellt arbetande elevrådsutvecklare försöker få medlemmar som vill engagera sig i stora frågor som elevinflytande och demokrati.

På riksnivå ägnar båda organisationer­na dock åtskillig tid åt påverkansarbete och har kontakt med politiker på såväl kommunal som nationell nivå. Inför valet stöttar elevorganisationerna skolor som vill ordna debatter och utfrågningar, samt skriver debattartiklar. Seco anordnar också, i samarbete med Ungdomsstyrelsen och Sveriges ungdomsråd, Skolval 2010.

Men eftersom de stora skolpolitiska besluten redan är klubbade så blir det inte några satsningar på egna politiska utspel.

– Vi ska spegla de olika partiernas syn på skolan och jämföra den med vår egen, säger Sveas ordförande Tobias Jobring.

Både han och Secos utbildningspolitiske chef Niklas Delander anser att alla partier måste ges tillträde till skolan.  – Det är en fråga om grundlagens krav på att alla myndigheter ska vara objektiva och opartiska, säger Niklas Delander.

Ingen av de båda organisationerna säger sig ha några partipolitiska preferenser. Niklas Delander bedömer att Secos medlemmar ligger ”in the middle of the road” och Tobias Jobring anser att Sveas medlemmar nog är spridda över samma politiska fält som svenskarna i övrigt. Svea kan hitta gemensamma nämnare i de flesta av riksdagspartierna.
– De partier som ligger minst i linje med oss är Folkpartiet och Kristdemokraterna.

Seco var tidigare en mycket politisk organisation (se faktaruta), men i dag är agendan ordentligt nedtonad och retoriken mer försiktig.

– Vi vill att elever ska kunna påverka sin arbetsplats, precis på samma sätt som andra ska kunna påverka förhållandena på sina arbetsplatser, säger Niklas Delander.  

Det Seco som på sjuttiotalet kämpade för att eleverna skulle ta hela makten på skolan känns avlägset år 2010.
– Börjar man driva kravet att elever ska ha mer inflytande än andra grupper i samhället så hamnar man fel. Makt är inte den enda viktiga frågan. Vi måste driva frågor om lärare, scheman, betyg, skolmat samt fysisk och psykosocial arbetsmiljö också.

Att döma av de exempel som Seco-­anslutna elevråd och elevkårer delar med sig av på webbplatsen, så ligger verksam­hetens tyngdpunkt på landets skolor på det psykosociala planet. Nöjes- och trivsel­­arrangemangen tar stor plats i kalendern. Det är godisutdelning, stjärtlappsrace, alla hjärtans dag-fester och så vidare. En och annan debattkväll nämns också, men på det stora hela verkar de politiska frågorna föra en rätt undanskymd tillvaro.

Hos svea står däremot de stora och därmed lite svävande frågorna i fokus.  
– Sveas mission är att skapa en bättre och mer demokratisk skola. Vi vill att alla elever ska få chans att förstå och jobba för demokrati i praktiken. Vi tror att det behövs för att man ska förstå samhället, säger förbundets ordförande Tobias Jobring.

Medan Seco har femtiotalet anställda tjänstemän och lokalkontor över hela landet, är Svea en mer ideell organisation. Ideellt arbetande elevrådsutvecklare stöttar de lokala elevråden i att föra fram elevernas röst i skolpolitiska sammanhang och att upplysa om och stärka deras rättigheter på flera nivåer inom skolan.

– Vi vill att elever ska ha inflytande över skolans budget. Det är oerhört lärorikt för eleverna och ger positiva effekter för skolan, säger Tobias Jobring, men tillägger att en demokratisk skola inte enbart handlar om ökat elevinflytande utan inbegriper alla som arbetar i skolan.

Seco hade förra året en budget på 25 miljoner kronor, medan Svea fick klara sig med 3 miljoner. En av förklaringarna är att Svea inte har fått så kallat struktur­bidrag från Ungdomsstyrelsen, eftersom de inte har anslutit enskilda medlemmar utan enbart elevråd. Men nu ska det bli ändring, berättar Tobias Jobring.

– Vi ska gå över till en form som passar in i bidragsstrukturen, så om några år får vi en medlemsexplosion, siar han.

För några år sedan pratade organisationerna om att gå ihop, men planerna gick i stöpet. I stället är det nu med skillnaderna de försöker profilera sig. Och frågan är vad som lockar mest. Hur står sig kurser i ”demokratiutbildning i praktiken” mot resor, skolkaféer och välkomstfester? Det blir spännande att se när de ekonomiska förutsättningarna jämnas ut.