Min digitala inkompetens

Min goda vän Kerstin, som jag lärde känna under våra studier i konstvetenskap för snart tjugo år sedan, övernattade häromveckan. Vi ses inte så ofta längre då arbete, barn och skilda städer hindrar och vi fick en bonuskväll. Hon skulle ta ett tidigt tåg till Växjö på en workshop om ”vattenanknutna kulturmiljöer i prioriterade vattenförekomster”. Spännande. Verkligen. Jag hånade henne för hennes kittlande karriärval.

Hennes respons var snabb och obarmhärtig. Att du, av alla människor, jobbar med IT och media? Kommer du ihåg när du, några år efter alla andra, fick din första mobil eller när du köpte dator och det gick månader innan du ens kopplade in modemet för att du inte fattade vad du skulle göra på internet?

Jag skrattade bort hennes attacker men har tänkt på det hon sa. Hon har ju rätt. Jag har aldrig varit intresserad av teknik och tillhör skaran som in i det längsta köpte vinylen före cd-skivan, köper samma märke på telefon för att slippa lära mig nya menyer och som genom åren konsekvent missbrukat min könstillhörighet och därigenom sluppit undan allt vad installation, felsökning och användande av teknik heter. Hur hamnade jag som it-ansvarig, webbredaktör, serveradministratör och ansvarig för utveckling av digital kompetens hos personal och elever? Något gick uppenbarligen helt galet även i mitt yrkesval.

Det som drabbade mig var pedagogiken och läroplanen. Att arbeta efter läroplanen ställer krav på att man förstår och kan verka i sin samtid. Vi ska utgå från de erfarenheter de unga har, de kompetenser och det språk de redan besitter för att stimulera en fortsatt kunskapsutveckling. I kontakten med de unga väcktes frågor hos mig. Vad är det som gör att killen med dyslexi och koncentrationssvårigheter kan sitta hemma och programmera på kvällarna där inget tecken får bli fel? Hur kan jag hitta en ingång att hantera killen som alltid utsätter de yngre i korridoren när jag får reda på att han är Game Master på ett spel, vilket betyder att han upprätthåller ett schyst beteende i den spelvärlden? Jag leta­de pedagogiska möjligheter överallt och började gradvis plocka in digitala medier i undervisningen och undersökte dem tillsammans med eleverna.

De senaste åren har jag arbetat som mediepedagog och ska hitta pedagogiska möjligheter och ingångar till lärande för barn och unga så att pedagogerna ser en nytta och en vinst med arbetssättet. I mångas värld blir jag den som kan det där med teknik. En IT-pedagog. En pedagog definierad av det verktyg man använder. Som om de som inte använder digitala verktyg heter Papper/Penna-pedagog? Men jag är fullkomligt ointresserad av teknik för teknikens skull. Jag vill att den ska vara funktionell och ge möjligheter att kommunicera med olika uttryck.

Min digitala inkompetens i den tekniska bemärkelsen är faktiskt den som fört mig dit jag är idag. Den gav mig ödmjukheten att ställa alla dumma frågor om hur och varför man gör så och vad andra gör då. De frågor som skapade förståelse för de nya landskapen och de möjligheter de öppnar och vilka krav den ställer på pedagogiken för att kunna arbeta efter läroplanen. Digital kompetens för pedagoger. Jag arbetar inte med IT och media. Jag arbetar med lärande 2010.