Upptäck människan bakom språket

Tänk konjunktiv på franska. Tänk ”le subjonctif”. Föreställ dig vilken effekt ordet får på en klass gymnasieelever. Tänk sedan på en text där fransmän beskrivs som nervösa och lätta att förolämpa. Föreställ dig reaktionerna påståendet får. Och gissa vilken slags lektion som engagerade eleverna mest?

Ann-Kari Sundberg var med på elva lektioner i tre olika gym­nasieklasser för att studera lärarnas arbete i klassrummet. Mer specifikt var hon intresse­rad av att hur de förhöll sig till sådant som var språkligt och kulturellt främmande. Hur för­klarade de språkliga olikheter? Hur beskrev de kulturella skill­nader? Och vad hände i mötet med eleverna?

Varken lärare eller elever kände till vad hon var ute efter och med sig från lektionerna fick hon en mängd observationer som hon redogör för i avhand-
lingen Traditionens tyngd. Ett av de viktigaste resultaten Ann-Kari Sundberg kom fram till var att kulturella skillnader ofta förblev okommenterade. Som exempel tar hon upp ett romanutdrag en klass läste och pratade om. I texten fanns en kanadensisk berättare som be­skrev fransmän som nervösa, lätta att förolämpa, svåra att ha att göra med och duktiga på att laga god mat. Dessutom tyckte han att deras accent ”skiner som ett saltkar i nickel”.

– Allt detta kommer fram i texten och på lektionen talade läraren och eleverna om vad som stod där. Eleverna upprepade det mesta och som lärare är det lätt att tycka att ”det var ju bra”.

I själva verket väcker texten många frågor och undervisningen hade vunnit på om innehållet hade diskuterats, anser hon.

– Är det så att fransmän är nervösa? Vem säger det? Varför säger han så? Och vad döljer sig bakom påståendet om att fransmännens accent ”skiner som ett saltkar i nickel”? Man hade behövt gå vidare och problematisera.

I stället för att problema­tisera innehållet användes texten som språngbräda för att diskutera språkliga frågor som nya ord och uttryck. Samtalet gick framförallt ut på att läraren ville förvissa sig om att eleverna förstått vad de läst. Ett bekant upplägg för Ann-Kari Sundberg som tidigare har varit lärare i franska på högstadiet och i gymnasiet, och som i dag undervisar i språkdidaktik på lärarutbildningen vid Linköpings universitet.

– Jag känner igen mig själv och blivande lärare som jag besökt när de har undervisat.
En annan iakttagelse Ann-Kari Sundberg gjorde var att lärarna hade större handlingsberedskap och använde fler strategier för att engagera eleverna när undervisningen handlade språkliga olikheter som till exempel franskans konjunktiv. En förklaring till detta, som avhandlingens titel låter på­skina, kan vara att traditionen väger tungt.

Hon förklarar närmare. Det finns flera sätt att se på språk och ett är att betrakta det som ett system. Ett annat är att se det som form. Inom språkundervisningen har språkets form länge stått i fokus – från början handlade det ju om att lära latin och grekiska genom att studera texter.

Språkets form är vad man tränar när man tar tema på engelska verb eller rabblar ackusativ och dativ i tyskan, och formen är förstås viktig, poängterar Ann-Kari Sundberg, för utan den blir det svårt att göra sig förstådd. Men inom dagens forskning betonas också att språk är en social konstruktion. Språk är inte något statiskt, utan används på olika sätt beroende på kontext. Att vara medveten om detta och lyhörd inför vad olika situationer kräver är avgörande för den som vill kommunicera väl.

– Vi måste förstå den vi pratar med och det finns alltid en social dimension och en människa bakom språket.

Enligt kursplanen i mo­derna språk ska undervisningen bland annat syfta till att elever vidgar perspektiven på omvärlden och på olika kulturer. Att diskutera, jämföra och problematisera texter tycks alltså ha en given plats. Samtidigt uttrycker Ann-Kari Sundberg en förståelse för att lärare sorterar och prioriterar innehållet i undervisningen.

– I kursplanen står att undervisningen ska bidra till interkulturell förståelse, men sedan finns det inte med i betygskriterierna. Hur tolkar man det som lärare? När man har massor att göra?

Det är klart att man hellre lägger krutet på att eleverna lär sig så många ord som möjligt, böja verb och använda rätt ändelser, resonerar hon. Fast i nästa andetag konstaterar hon att språk och kultur ofta vävs samman i klassrummet och att lärare kan föra in interkulturell förståelse i undervisningen utan att ta upp det som en separat företeelse. Det krävs varken extra planering eller skräddarsydda övningar.

– Interkulturell förståelse behöver inte vara något som lärare undervisar om utan det handlar om hur vi som lärare gör när vi bemöter olikheter.
Något som slog henne under arbetet med avhandlingen var vilken tillgång klassrummet är: en språklig, social och kulturell mötesplats där det hela tiden finns en växelverkan mellan det vi känner till och det främman­de. En plats där lärare med enkla medel kan engagera sina elever, dra nytta av deras olika erfarenheter och bakgrunder, eller använda material som stimulerar till diskussion.

– Jag har fått en helt annan syn på klassrummets potential! Miljön är autentisk och där finns mycket att upptäcka.

Hur får kulturen plats i din språkundervisning? Skriv till oss på alfa@lararforbundet.se.