Han var känd för att vara en av de bästa lärare en elev kunde få. Han hade extremt goda ämneskunskaper, var engagerad i sitt ämne och i sina elever. Han tog sig an elever som ingen annan riktigt orkade med. De kom hem till hans familj och bara var där, bland kaniner, höns och hundar. Kanske ett gammaldags sätt att vara lärare på? Kanske läraryrket som kall? En dag blev han polisanmäld för att han tagit en elev alldeles för hårt i armen. Men vid en träff kort därefter bad han om ursäkt och föräldern gick tillbaka till polisen för att återta anmälan. Men det gick inte. Handläggningstiden var långt över ett år. År av grubbel. Kanske agerade han fel? Kanske var det han stod för fel? Dagen innan han skulle infinna sig hos polisen tog han sitt liv. En kollega sa:
– När jag var liten var vi ofta lite rädda för våra lärare. Men nu, när jag talar med mina kollegor på skolan, så upptäcker jag att det är de som är rädda. De är rädda för sina elever.
Naturligtvis händer inte sådana saker varje vecka. Men de händer. Och något har hänt. Låt mig genast slå fast att det är bra att elever inte ska behöva vara rädda för sina lärare längre! Det är bra när tredje part kommer in och reder ut händelser. Men är det just polisen som genast ska blandas in?
Forskningsrapporter som illustrerar skolans vardag visar att relationen mellan lärare och elev är av ett nytt slag. Lärare gruvar sig för att berätta för elever att de kommer att få sämre betyg än de hoppats, och lärarna arbetar hårt med att bygga upp en god kamratlig relation. Vad händer om denna personliga relation inte är tillräckligt bra? Läraren är i händerna på sina elever. Och elever är i händerna på sina lärare. Det är inte bara elever som ska få betyg – på vissa skolor ska elever sätta betyg på lärare. På vilka grunder?
Hur ska vi tolka tidens tecken? Det gäller att göra en omvärldsanalys som i förlängningen kan hjälpa oss att agera på ett rimligt sätt. Svenska lärare är välutbildade och en överväldigande majoritet är engagerade. Jag tror att dagens lärare finner sätt att hantera de uppgifter som skolan står inför. Men de behöver stöd. Skolledare, kommunens och landets ledare måste lita på sina lärare. Lyssna på vad de har att säga. På lösningar. Själv är jag är redo att ta upp kampen för en skola där varken elever eller lärare är rädda!
Vad tycker du? Skriv till oss på alfa@lararforbundet.se!
Namn: Silwa Claesson.
Yrke: Grundskollärare, lektor i allmän didaktik och docent i pedagogik.
Plats: Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
Åsikt: Vi behöver en skola utan rädsla – för både lärare och elever.





































