Ett tecken i tiden

– Ní hao!
Det är mandarinlektion för sexorna på Hagaskolan. De har bara läst det främmande språket i några veckor och hänger med så gott de kan när Lin Lin Wang hälsar, frågar hur de mår och kommenterar kylan – allt på mandarin. Den första månaden har de fått träna på uttalet, på de svåra främmande ljuden som inte finns i svenskan och som inte går att gissa sig till vad de betyder.
– Uttalet på kinesiska är helt annorlunda. Det går inte att ljuda fram tecken, säger Lin Lin Wang.
– Även skriften är svår. Man måste lära sig den från början – hur strecken ska dras. Efter det ska man veta vad tecknen betyder. Det är inte lätt.
I dag får Cecilia Lantzidis, Evelina Löfgren, Ävelin Pantigoso och Thea Höglund repetera de ord de har lärt sig hittills: hälsningsfraser, siffror 1–10, veckodagar. De tränar på tecken och pin yin – det trans­kriptionssystem som infördes i Kina 1958 och som nu är vanligast även utanför landet.
– Det bästa sättet att lära sig kinesiska är att klippa ut små lappar och sätta på kylskåpsdörren. Då ser man dem hela tiden och lär sig snabbt, säger Lin Lin Wang och tar fram saxen.

Hagaskolan erbjuder även italienska som modernt språk vid sidan av tyska, franska och spanska. Idén kom upp i dis­kussionerna kring hur kommunala Hagaskolan skulle lyckas locka till sig elever – och få dem att stanna kvar. Sedan tidigare har Hagaskolan en idrottsprofil och eleverna kan också välja kulturinriktning.
– Men alla är ju inte intresserade av idrott eller kultur. Därför pratade vi om språk, och kinesiska och italienska var det vi föll för först, säger Gunilla Eriksson, rektor på Hagaskolan.

Varför just de språken?
– Kinesiska ligger lite i tiden och många ungdomar åker ju också till Kina som utbytesstudenter. Och italienska är ett populärt språk på gymnasiet.
I Lin Lin Wangs klassrum är det dags att plocka ihop sakerna och ta rast. Till nästa lektion slås den lilla gruppen ihop med de elever som har läst mandarin en termin längre. Nu blir det svårare:
– God eftermiddag! Vilken dag är det i dag?
Vilken dag är det imorgon?
Eleverna läser högt, stakar sig, vrickar tungan och försöker igen.
– Jag tycker att det är jättebra jobbat av de nya eleverna! uppmuntrar Lin Lin Wang.
Nu tillkommer årtal, datum och månader. Alla elever får säga när de fyller år och vilket år de är födda. Lin Lin Wang fyller tavlan med tecken med en imponerande snabbhet.
– Om vi lägger till ordet månad vid en siffra får vi månadens namn. Det är väldigt logiskt, eller hur?
Dags att leka! Återigen plockar Lin Lin Wang fram saxen och klipper ut små lappar med olika tecken. Eleverna sätter sig på varsin stol i en ring. Till höger om Lin Lin står en tom stol och när hon säger en elevs ord ska den sätta sig på den tomma stolen. Då måste den som blev av med sin granne säga ett annat ord och locka dit en ny kamrat.
Det blir mycket missförstånd, osäkerhet och skratt. Och extra mycket stolsbyten för den som fått ett enkelt ord som ”jag” (wo). Den som inte kommer på något ord att säga får hjälp på traven av en kompis eller av Lin Lin Wang.
– Så här kan man lära sig kanske 20 nya ord, säger hon.

Men varför väljer eleverna att läsa ett så svårt språk som talas på andra sidan jordklotet?
– De tycker att det är fascinerande och att Kina är ett land som utvecklas enormt. Och kan man kinesiska förutom franska, engelska och tyska, då kan man något unikt. Då har man en grund att stå på, en fördel, säger Lin Lin Wang.
Några elever är också intresserade av Kinas historia och religion – de frågar mycket om tao­ismen och konfucianismen, berättar hon.
– Min huvuduppgift är ju att lära ut språket, men det är som en morot för mig om de också är intresserade av kulturen, då berättar jag lite extra.
Det är mycket humor i Lin Lin Wangs undervisning. Hon berättar gärna gamla kinesiska ordspråk om pladdriga paddor och kloka hästar – då skrattar eleverna.
– Kulturen och historien blir som en krydda för dem.
Dessutom är det kul att olika tecken kan ha samma uttal, säger hon, och tillägger glatt:
– Man kan skämta så mycket med det!
Rektor Gunilla Eriksson är nöjd med den nya språksatsningen. Och på Sundsvalls gymnasium hoppas man på påfyllning till sina kurser i mandarin och italienska.
– Tanken är att eleverna ska fortsätta läsa språken på gymnasiet sedan, att de blir trygga med de lärare de har här, säger Gunilla Eriksson.