Moderna språk - ämnen i kris

Aldrig har vi människor varit närmare varandra än nu. Resandet, internet, datorer och mobiler krymper avstånden och gör det lättare att få kontakt med människor var de än bor i världen. Att Sverige är en naturlig del av Europa och EU gör också att världen utan­för blir mer självklar.

När Europeiska rådet samlades i Barce­lona år 2002 uppmanade man medlemsstaterna att förbättra den grundläggande kompetensen ”i synnerhet genom undervisning i minst två främmande språk från mycket tidig ålder”. I EU-kommissionens handlingsplan för språklig mångfald från 2003 slås därefter fast att alla medborgare behöver kunna modersmålet och ytterligare två språk. Tonvikten ligger på en effektiv kommunikationsförmåga och aktiva kunskaper, snarare än passiva. Målet är inte att tala som en infödd, utan att få interkulturell kompetens och förstå, tala och skriva språken tillräckligt bra. Man uppmanar därför till exempel skolor att ta emot personal från andra språkområden som språkassistenter och gästlärare. När EU 2006 utfärdade en rekommendation om åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande, var kommunikation på modersmålet och på främmande språk två av de givna kompetenserna.

I Sverige tycks dock EU:s rekommenda­tioner inte ha satt några djupa spår. Utveck­lingen går snarare åt andra hållet, mot färre språk. Allt fler unga anser att det räcker med att kunna engelska utöver svenskan, detta trots att tanken bakom läroplanen Lpo 94 var en helt annan. Det skulle ju bli så bra. Med Lpo 94 skulle de moderna språkens ställning i grundskolan stärkas. Antalet undervisningstimmar ökade med 25 procent och eleverna skulle kunna börja läsa språk redan i år 6. En hake var dock att det inte blev obliga­toriskt. Eleverna kunde i stället välja att läsa stöd i svenska eller engelska. De är heller inte tvungna att läsa språket hela studietiden. Den elev som inte klarar språkstudierna har möjlighet att hoppa av. Femton år efter läroplanens införande är bilden mörk. Nära var tredje elev väljer bort språken. Visserligen väljer 80 procent av eleverna ett modernt språk i sexan eller sjuan, men av dem lämnar var fjärde elev senare sitt språkval. Pojkarna hoppar inte bara av i större utsträckning, det är också färre pojkar än flickor som väljer att läsa något modernt språk över huvud taget.

Det mest populära moderna språket är spanska. Läsåret 2008/09 hade runt 40 pro­cent av eleverna i sjuan valt det. Men spanska är också det språk där flest elever hoppar av. Av de sjundeklassare som läste spanska läsåret 2006/07 hoppade 25 procent av när de nådde nian. Det var fler pojkar än flickor som slutade, 30 procent av pojkarna jämfört med 21 procent av flickorna. Även i tyska är avhoppen stora mellan sjuan och nian, 21 procent. Var fjärde pojke hade lämnat tyskan i årskurs 9. 

Ett alternativ till att läsa ett modernt språk är att välja stöd i svenska och engelska, ofta kallat SvEn. Från början var alternativet till för de elever som riskerade att inte bli godkända i svenska eller engelska. I dag har SvEn-”ämnet” blivit det största språkvalet.

Men det är inget eget ämne, har ingen egen kursplan och eleverna får inga betyg – kursplaner och betyg i svenska och engel­ska är det som gäller. Problemen är stora, visar en kartläggning av SvEn från Borås högskola: Grupperna är mycket heterogena, nivå­er och behov skiftar stort och elevgruppen fylls ständigt på. Det gör det svårt för lärar­na att bedriva en meningsfull undervisning.

Frågan är också om eleverna blir bättre på svenska och engelska genom SvEn. Eleverna är själva tveksamma och tar inte ”ämnet” på allvar. I rapporten från Borås högskola är författarna starkt kritiska. Enligt en attitydundersökning från Skol­verket är SvEn-ämnet förmodligen ”ett stort slöseri med lektionstimmar för många av eleverna”.

Anledningarna till avhoppen från de moderna språken är flera, enligt attitydundersökningen: Eleverna hänger inte längre med i undervisningen, de tappar motivationen eller anser att de klarar sig med enbart engelska. Dessutom gör möjligheten att hoppa av språket att fler elever också gör det, bland annat av taktiska skäl. Undervisningens innehåll verkar också spela in, eftersom elever och lärare ofta tycks ha olika syn på vilken lingvistisk kompetens eleven behöver uppnå, visar undersökningen. Dessutom har föräldrarnas inställning stor betydelse – de elever som hoppar av har oftare föräldrar med låga förväntningar på att de ska läsa moderna språk.

Det är alltså inte bara elever med svårig­heter som hoppar av språken. Även ambitiösa elever gör det av taktiska skäl. När de inser att de inte får MVG kan de hoppa av för att i stället börja om med språket i gymnasiet och få högre betyg där.

Ingela Nyman, före detta undervisningsråd på Myndigheten för skolutveckling, var med om att ta fram de nuvarande kurs­planerna. Hon anser att det stora misstaget var att språken inte blev obligatoriska i Lpo94.

– Nu lägger många 320 timmar på något som inte alls föreslogs, stöd i svenska och engelska. Det är ett stort slöseri med tid.

Att så många elever inte skulle klara av att läsa språk är helt orimligt, betonar hon – det är inte svårare att läsa språk än andra ämnen. Inte ens om man har annat modersmål än svenska.

– Tvärtom, visar all forskning. Språk föder språk. Ju fler språk man kan desto större möjlighet har man att lära sig ett nytt.

När många elever lämnar språken stannar de mest motiverade kvar. Då skulle man kunna tro att alla elever får godkänt. Så är dock inte fallet. Trots att de minst motiverade försvinner, så var det fortfarande 5,6 procent av niondeklassarna som inte nådde upp till godkänt i moderna språk läsåret 2008/09, vilket är ungefär lika stor andel som i andra ämnen. Bland pojkarna var andelen högre, 7,6 procent. Det ligger nära till hands att undra om det är fel på undervisningen. Ingela Nyman tycker att frågan i högsta grad är befogad. Hon är ganska sträng.

– Språkundervisningen är ofta tråkig. Många språklärare är fast i gamla kulturer och är inte intresserade av att undervisa andra än de riktigt motiverade eleverna.

Ingela Nymans lösning är enkel: gör språken obligatoriska och låt det räcka med att få godkänt i steg 1. Hon betonar att hon inte vill sänka kravnivåerna, men anser också att man inte behöver kunna ett språk perfekt för att ha glädje av det. Kursplanerna, även de nya kursplaneförslagen, är alldeles för inriktade på att man ska klara alla färdigheter. Ingela Nyman anser att det ibland kan räcka med partiella färdigheter i språk­en. Det kan dock bli svårt att få språklärarna med på det tåget, på­pekar hon – många av dem vill inte undervisa alla elever.
Ingela Nyman anser att man i Sverige borde ta ett samlat grepp om språken, även modersmålen, liksom man gjort

I Norge och många EU-länder. De har skapat en nationell språkstrategi som stärker de moderna språken. Då bör man samtidigt likställa modersmålen med andra språk.

– Man måste utgå från den kompetens som finns hos barn och unga. Det är en demokratifråga!

Är språklärarna för dåliga på att undervisa alla elever? Borde moderna språk vara obligatoriska? Skriv till oss och berätta vad du tycker: alfa@lararforbundet.se