Förstå stökiga elever

Från Specialpedagogik 2011-11-01 11:05

Illustration: Jens Magnusson Foto: Hasse Hedström

Lärare har främst bekymmer med två sorters elever: de som har svårt att lära sig och de som är stökiga. – Dessa elever utmanar lärarnas känsla av att klara av sitt jobb, säger psykologen Gunilla Carlsson Kendall.
Psykologerna David Ekfelt och Gunilla Carlsson Kendall hjälper lärare att hantera elever som underpresterar eller upplevs som okoncentrerade. De menar att lärare kan hitta praktiska strategier i klassen och koppla det till teori ochny forskning genom att fokusera på skärningspunkten mellan pedagogik och neuropsykologi. Många av problemen hänger inte samman med kunskapskraven utan med att eleverna har svårt att planera sitt arbete, hålla reda på olika saker och att strukturera arbetet – alltså att få allt runt själva lärandet att fungera.

Effektivt lärande kräver studiero, men den allmänna debatten är ofta förenklad. Det framställs ibland som att det bara gäller att sätta ned foten och peka med hela handen så skärper sig eleverna och det blir lugn och ro.

– Att det finns en tydlig struktur skadar inte någon. På våra kurser talar vi om diagnoser, men då främst om den funktionella sidan: om vad som är vanliga bekymmer i skolan för elever som har problem med de exekutiva funktionerna, säger Gunilla Carlsson Kendall.

De exekutiva funktionerna styr sådant som planering och organisation, men också impulskontroll och koncentration. En nedsättning leder till svårigheter att anpassa sig till nya situationer.

Ofta känner lärare att de inte riktigt klarar av eller har resurser att hantera elever som är okoncentrerade och stör eller bråkar. De elever som sitter tysta men inte lär sig något har lärare ofta större fördrag-samhet med. Det är inte ovanligt att lärare anser att stökiga elever skulle få bättre hjälp i små undervisningsgrupper.

– Vi hör ibland den typen av önskemål. Självklart är det en tuff situation för många lärare. Vårt fokus är att se vad som kan göras med befintliga resurser. Vi försöker hjälpa till med att hitta bra strategier för dessa elever i klassen. När lärare kommer samman visar det sig att de ofta själva har användbara verktyg och erfarenheter. Vi kan bidra med att annat tänkande kring dessa elever, forskning och vad som står i litteraturen, säger David Edfelt.

När de utbildar lärare på en skola träffar de oftast hela personalgruppen tillsammans några gånger. Ofta startar de med att diskutera strategier för att klara att hantera de elever som har svårast i klassrummen, alltså i första hand de som stör.

För de flesta pedagoger är det nog så att de egentligen inte vill bli av med de här eleverna, men de känner sig maktlösa. Den vanliga pedagogiken fungerar inte
och de känner att eleverna behöver något annat. När lärare saknar verktyg och
känner sig osäkra hur de ska hantera
elever som ställer till det i klassen kan det leda till en utstötningsprocess.Illustration: Jens Magnusson

– Dessa elever utmanar lärarens känsla av att klara av sitt jobb, de får läraren
att känna sig inkompetent. Då är det inte
så underligt att lärare ibland känner att det här är elever de inte vill ha i klassrummet. Lärare uttrycker det inte så, men känslan finns där ibland, framhåller Gunilla Carlsson Kendall.

Därför har de försökt plocka fram vilka strategier som lärare kan använda för att klara de här eleverna i olika situationer. Tillsammans med lärare har de samlat på sig massor av tips på hur man kan hanterar elever som har svårt att hålla reda på sina saker, beräkna tid och planera i olika steg, koncentrera sig, styra sitt känsloliv och liknande.

Problemet är att den här kunskapen inte är allmänt spridd i kollegiet. Inte minst speciallärare och specialpedagoger har ofta både praktiska tips och kunskap, men har ofta har svårt att bli lyssnade på. Special-pedagogerna tycker ofta att det bra att det kommer någon utifrån och talar kring dessa frågor.

Ingen av dem känner riktigt igen sig i debatten om ordning och reda i skolan.
Den har blivit ganska ensidig. Visst ska lärare vara en auktoritet i klassrummet. Men läraren måste även skapa relationer med eleverna om något lärande ska komma till stånd – det gäller särskilt elever i svårigheter. Det innebär inte att läraren och eleverna ska vara kompisar.

– Det fungerar inte, eftersom det alltid finns en maktrelation mellan lärare och elev. Men relationen mellan läraren och eleven är betydelsefull för att det ska fungera. För elever med svårigheter, som inte känner sig sedda, förstådda eller omtyckta av sin lärare, förvärras problemen, säger David Edfelt.

Ett alternativ är att läraren använder makt och sanktioner för att driva undervisningen. Kräver att eleverna ska lyda. Generellt brukar den strategin fungera ganska dåligt.

– En lydnadsskola bygger på idén att eleverna kan bromsa och klarar av att tänka: ”Okej, nu är det bäst att jag bromsar och tänker efter för jag vill inte sitta kvar på fredag”, förklarar Gunilla Carlsson Kendall.

Det klarar inte alla elever, speciellt inte elever som har problem med de exekutiva funktionerna. Men det är inte bara elever som har fått en diagnos som kan ha svårt att förstå konsekvenserna av sitt handlande.

– Vi har haft perioder där det har talats om gränssättning som något mycket väsentligt – att vi minsann inte ska låta ungarna styra. En tro på att om vi bara sätter gränser så löser sig problemen, säger David Edfelt.

Vissa lärare lyckas också med att skapa lugn och ordning genom hårda, auktoritära metoder.

– Det fungerar i viss utsträckning att skrämma barn till lydnad. Men det är inte så effektivt om vi vill att eleverna ska lära sig att styra sig själva. Även om vi lyckas skrämma dem under en lektion, eller i en viss situation, så brukar det inte fungera när den speciella läraren är borta, säger Gunilla Carlsson Kendall.

De brukar beskriva det här som funktioner, att elever är olika utvecklade. Vissa är jättebra på att lira fotboll, andra klumpiga, vissa är musikaliska, andra inte. Det handlar både om förmågor och träning – precis som med fotboll eller matematik.

Men ofta tas det för givet att elever i skolan ska kunna sitta stilla, vänta på sin tur, lyssna på andra och komma ihåg att räcka upp handen.

– När de gäller dessa förmågor brukar vi börja i olikhetsperspektivet, påtala hur olika utvecklad hjärnan är. Det är inte mer konstigt att elever har olika förmåga på dessa områden än att de olika bra på fotboll, säger Gunilla Carlsson Kendall.

– Men alla tänker kanske inte på att tidsuppfattning är en förmåga som inte är lika väl utvecklad hos alla, att arbetsminnet är olika bra utvecklat och att vissa elever har extra svårt att hålla flera saker i huvudet samtidigt. Under senare år har det kommit mycket ny kunskap som är viktigt att känna till för att förstå dessa elever, säger David Edfelt.

De flesta förmågor kan prickas in på en normalfördelningskurva där de flesta av oss ligger i mitten, några är mycket duktiga och några har stora svårigheter. Några har så stora svårigheter att det kvalificerar för en diagnos

– Men vi måste också vara medvetna om att det finns en mycket större grupp som har svårigheter, men inte så stora svårigheter att det leder till en diagnos. Det är inget väsensskilt som skiljer dem som får en diagnos från oss andra, det är bara gradskillnader och intensiteten i svårigheterna som skiljer, säger Gunilla Carlsson Kendall.

Därför kan också erfarenhet och forskning om hur man kan få skolarbetet att fungera för elever med till exempel utvecklingsstörning eller adhd användas för en mycket större grupp som har likartade problem, men som inte kvalificerar dem för någon diagnos.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter